Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germaner — den antika kulturens arvtagare - Germanernas urhem — Skandinaviska halvön, Danmark, Nordtyskland - Bronsålderns Germanien — bronsens och bärnstenshandelns tusenårsrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1378 GERMANER
Myten om de resliga, blåögda, stolta och sveklösa germanerna och deras kulturskapande geni har ända sedan romantikens
dagar verkat inspirerande på dem som ansett sig som deras ättlingar. Särskilt i Tyskland har denna myt givit upphov till
mängder av dåliga konstverk, överspända filosofiska system och förvirrade rasteorier. Men även stor konst har sprungit fram
ur denna romantiska tro. Wagners musik, Nietzsches visioner, Johannes V. Jensens friska berättelser har hämtat näring ur
den, likaväl som H. S. Chamberlains hatpropaganda och nazismens våldsmentalitet. Ovan ses en typisk tysk
1800-talsfram-ställning av germanernas återkomst från slaget i Teutoburgerskogen — under ledning av Arminius, cheruskernas hövding,
även kallad Hermann, tillintetgjorde germanerna där år 9 e. Kr. tre romerska legioner.
DEN ANTIKA KULTURENS ARVTAGARE
GERMANER. När man i våra dagar talar om
germaner avser man vanligen de folk som talar
germanska språk (se följ’ande artikel). Men man använder
fortfarande ordet germaner som ett gemensamt
folknamn för en mängd folkstammar, vilkas historia
utspelats över större delen av Europa under de två
första årtusendena före och ungefär första årtusendet
efter vår tideräknings börj’an. Särskilt i äldre tider
betraktades dessa som en ras. Med större eller mindre
rätt har antagits, att dessa folkstammar under de
äldsta skedena av sin historia var bärare av de
rasegenskaper som numera ofta betecknas som nordiska, dvs.
de skulle ha varit övervägande blåögda, storväxta,
Ij’ushyade, lj’ushåriga och långskalliga.
Germanernas urhem — Skandinaviska halvön,
Danmark, Nordtyskland
En sådan förmodan får ett visst stöd av att nutida
forskning, trots all oenighet i många frågor angående
germanernas äldsta historia, är ganska enig om att
germanernas »urhem» är att finna i södra och
mellersta Sverige, större delen av Norge, Danmark, Slesvig-
Holstein och de omedelbart söder därom liggande
delarna av Tyskland, med begränsning i öster av
trakten kring Stettin. Man anser, att germanerna bebott
dessa områden under åtskilliga årtusenden före sitt
inträde i den av oss någorlunda kända historien,
ungefär vid gränsen mellan stenåldern och bronsåldern
(2000-1500 f. Kr.).
Bronsålderns Germanien — bronsens och
bärnstens-handelns tusenårsrike
De arkeologiska fynden, våra enda källor för
kunskapen om bronsålderns (omkr. 1500-800 eller 600
f. Kr.) germaner, lär oss att denna period utgör ett
jämförelsevis lugnt skede av deras historia. Ett
häpnadsväckande livligt handelsutbyte har ägt rum
mellan »Germanien» och medelhavsländerna, inte minst
de östliga. Bronsens råmaterial, koppar och tenn,
importerades, koppar huvudsakligen från Cypern
(Cypern = kopparön) och tenn från de brittiska öama.
Men även färdiga bronsföremål samt guld och
guldsmycken kom utifrån, huvudsakligen från Irland.
Bärnsten, »Nordens guld», exporterades, varom fynd
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
