Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladstone — den engelska liberalismens störste statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLADSTONE 1397
DEN ENGELSKA LIBERALISMENS STÖRSTE
STATSMAN
GlåDSTONE [gläd’stan], William Ewart (1809
-98). Liksom de flesta av Englands stora statsmän
tillhörde Gladstone en förmögen och ansedd familj.
Efter studier i den berömda Etonskolan och vid
universitetet i Oxford fick han med hjälp av egen
vältalighet och mäktiga vänner en plats i underhuset vid
endast 23 års ålder. Till sin politiska åskådning var
han vid denna tid strängt konservativ (tory) med
särskilt intresse för de kyrkliga frågorna. Småningom
tog Gladstone emellertid intryck av de liberala
strömningarna i tiden och började ivrigt studera de
ekonomiska och sociala frågor som blivit brännande
genom industrins alltmer ökade betydelse.
Som medlem av Peels konservativa regering följde
han sin chef, då denne i strid med partiet genomdrev
att vissa livsmedelstullar avskaffades, och efter
regeringens avgång (1846) intog han en avvaktande
mellanställning i förhållande till de två stora partierna.
Genom utländska resor stiftade Gladstone nu
bekantskap med frihetsrörelserna ute i Europa, och genom
studier och diskussioner blev han alltmer anhängare
av den ekonomiska liberalismen, dvs. frihandel och
full handlingsfrihet för enskilda företagare utan
statens ingripande. 1859 förenade han sig slutligen med
liberalerna och fick som finansminister arbeta för sina
nya idéers förverkligande. Det tal varmed han
framlade sin budget i underhuset räckte 4 3/4 timmar och
har betecknats som »en av århundradets stora
parlamentariska bedrifter». Premiärminister blev
Gladstone första gången 1868. Hans reformiver utsträcktes
nu till de mest skilda områden. Särskilt märkes lagen
om obligatorisk folkskoleundervisning 1870. Han
engagerade sig också kraftigt för de sedan århundraden
förtryckta irländarna och genomdrev småningom
lagar, som bl. a. möjliggjorde för de irländska
arren-datorerna att skaffa sig egen jord. Under Gladstones
andra ministär (1880-85) kulminerade
reformpolitiken, men tempot började bli litet för hastigt även
för det egna partiet.
Nu visade sig också allvarliga följder av den
glad-stoneska regimens svaga sida, vad som närmast kan
betecknas som hans bristande aktivitet inom
utrikespolitiken. Gladstone var bestämd motståndare till den
imperialistiska politik som närmast siktade till att
åt England säkra herraväldet över andra länder och
folk. I nära anslutning till liberalismens principer
ansåg han, att kolonierna så snart de kunde stå på
egna ben borde skiljas från moderlandet, dock utan
att de ekonomiska förbindelserna därför behövde
brytas. De vinster och det stora internationella anseende
som kommit England till del under Gladstones
berömde motståndare, Disraeli, äventyrades genom
hans passiva hållning. Måttet rågades, då
nationalhjälten Gordon dukade under i Khartum, sedan
undsättningen förhalats. Den upprörda folkopinionen
gav regeringen skulden, och drottningen själv visade
öppet sitt misshag. Icke långt härefter måste också
Gladstones andra ministär träda tillbaka (1885).
Gladstones bana var dock ej avslutad, ännu två
gånger fick han överta statsskeppets roder, sista
gången då den s. k. home rulelagen [hå’om ro’1]
-lagen om självstyrelse åt irländarna - var under
utarbetande. Lagen föll emellertid på överhusets
motstånd (1894), och Gladstone drog sig tillbaka från den
politiska vädjobana där han varit en av
förgrundsfigurerna i nära 60 år. Han levde sina sista år i
stillhet, allmänt vördad såsom the Grand Old Man (»den
store gamle mannen»).
När W. E. Gladstone första gången blev premiärminister
1848, inleddes en period av liberala reformer på de mest
skilda inrikespolitiska områden. Till de viktigaste åtgärderna
hör lagen om den obligatoriska folkskoleundervisningen
1870. I motsats till sin berömde motståndare Disraeli tog
Gladstone avstånd från den traditionella brittiska
imperie-politiken. Han ansåg snarare att kolonierna, så snart de
kunde stå på egna ben, borde skiljas från moderlandet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
