Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasmåleri — himmelens ljus blir drömmar om rosor och eld - Nordiskt glasmåleri förr och nu - Glimmingehus — en skånsk medeltidsborg - En obebodd borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLIMMINGEHUS I403
vid fastlandets katedraler. Glasmålningarna i Dalhem,
Endre och Sjonhem representerar den
tysk-bysantinska stilen från 1200-talets förra hälft, unggotiken
företräds av målningarna i Alskog och Etelhem, och
en höviskt linjeskön gotik av engelskt kynne
utmärker de nästan fullständigt bevarade korfönstren i Lye
från 1300-talets förra hälft.
Även i Norden upplever glasmåleriet i våra dagar
en renässans. Kända och beundrade är Emanuel
Vigelands korfönster i Lunds domkyrka. Einar
Forseth och Hugo Gehlin har båda varit
verksamma i Mariakyrkan i Hälsingborg, den förre har
även smyckat Karolinska sjukhusets gravkapell i
Stockholm, den senare S:t Petri-kyrkan i Malmö. 1952
färdigställde Bo Beskow en svit målade fönster i
domkyrkan i Skara.
EN SKÅNSK MEDELTIDSBORG
GLIMMINGEHUS, borgbyggnad vid herrgården
Glimminge i Vallby socken, Skåne, skänktes 1924
till staten och har sedan restaurerats. Av
vidstå-ende skiss får man en åskådlig föreställning om den
medeltida fästningens inredning och
försvarsanord-ningar. Inte minst de sistnämnda är av stort intresse.
Glimmingehus är nämligen den bäst bevarade
representanten i vårt land för medeltidens sinnrika
befäst-ningskonst. Den är också den sista representanten, ty
blott några få årtionden efter Glimmingehus’
uppförande kom hela befästningskonsten att i grund
omdanas. Med skjutvapnens införande följde nämligen
ett nytt belägringsvapen, artilleriet, och detta
medförde att helt nya befästningsformer framtvingades
(se Borg).
Glimmingehus är ett väldigt stenhus, med högrest
tak och trappgavlar, oerhört massivt byggt och försett
med valv i tre våningar; den översta våningen är ett
skytteloft med gluggar åt alla håll, och utanför dess
murar har en skyttegång av trä för närförsvaret varit
anlagd.
Gentemot en med medeltida vapen utrustad
angripare var Glimmingehus sålunda ett hart när
ointagligt fäste. Ovanför porten är ett karna’p (burspråk)
beläget genom vilket försvararna kunde kasta ned
tunga stenar eller tömma ut brinnande beck över dem
som vågade sig fram till ingångens massiva ekportar.
Dessa hölls samman av en tung bom, och innanför
hängde i portgångens tak ett stadigt järngaller, vilket
kunde fällas till marken och spärra det fortsatta
inträngandet. Hade angriparna lyckats röja även detta
hinder ur vägen, återstod dock ännu åtskilliga
för-svarsmöjligheter för de belägrade. Bokstäverna F och
N på skissen utvisar de kastgluggar som var belägna
dels omedelbart ovanför järngallret, dels i taket
ovanför trappans övre avsats. Genom dessa kunde den
inträngande fienden beskjutas och bombarderas med
stenar och tunga föremål, och detta primitiva artilleri
kompletterades av pilar, avskjutna genom de otaliga
skyttegluggar som var placerade mellan trappstegen.
På detta sätt måste angriparna kämpa sig fram ända
till vindsvåningen, innan de kunde betrakta borgen
som erövrad.
Borgen byggdes för den danske ståthållaren på
Gotland Jens Holgersen Ulfstand. Över
ingångsdörren har han låtit uppsätta en skulpterad kalkstenshäll,
som visar porträtt av honom och hans båda hustrur
och dessutom innehåller en inskrift, varav man
inhämtar, att han lade första stenen till husets grundval
dagen efter valborgsmässan 1499. I borgens rum finns
flera skulpturer, varav en bär årtalet 1505. Denna
och några andra är tydligen utförda av arkitekten och
bildhuggaren Adam van Düren, som sedermera länge
var sysselsatt med att reparera Lunds domkyrka;
troligen har han också byggt själva borgen. Dessutom
finns skulpturer, som införts från Gotland, bland dem
en vacker portalomfattning från 1200-talets senare del,
tydligen tagen från någon gotländsk kyrka. I en
fönstersmyg sitter inmurad en kalkstensplatta med Jens
Holgersens bild och inskriften:
Jag är en kämpe stark och stor.
Från Gotland jag till Skåne for.
En obebodd borg
Ingenting vittnar om att den starka borgen någonsin
utsatts för anfall. Dess rum, infattade i de tjocka
murarna och under de massiva valven, liknar trots sina
monumentala former och sin konstnärliga
utsmyckning grottor i ett berg - yttermurarna är nedtill 2,38
och upptill 1,8 m tjocka - och fastän borgens
byggmästare har sökt göra dem så bekväma som möjligt
- varmluft från borgköket kunde införas i
boningsrummen genom kanaler i murarna - har de icke
länge motsvarat ägarens anspråk på trevnad och
komfort. Borgen har kanske aldrig, i varje fall näppeligen
efter 1500-talet, varit bebodd under längre tider och
har därför aldrig moderniserats. Men den har
nödtorftigt hållits i stånd ända in i vår tid, under
senare århundraden som magasin, och därför också
undgått förfall. Från Nils Holgerssons underbara resa
minns vi Selma Lagerlöfs skildring av gråråttornas
och svartråttornas kamp om den gamla stenborgens
spannmålsf örråd.
Vid den senaste restaureringen återställdes
vallgraven i sitt ursprungliga skick, varvid många
intressanta lösfynd tillvaratogs.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
