Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska gudaläran — Olympens mångbesjungna gudavärld - Den stora modern - Hera och Atena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKISKA GUDALÄRAN 1425
Med sina patriarkaliska traditioner uppfattade hellenerna gudarna som en enda stor familj. Vasmålningen ovan, från mitten av
fjärde århundradet f. Kr., visar Olympens gudar i rådplägning om det trojanska kriget. Fr. v. Afrodites tjänarinna Peito,
Afrodite, Temis, Hermes, Zeus, den bevingade Nike med lagerkransen, Atena, mångudinnan Selene och solguden Helios.
OLYMPENS MÅNGBESJUNGNA GUDAVÄRLD
GrEKISKA GUDALÄRAN. Dåhellenernaiandra
årtusendet f. Kr. slog sig ned i Grekland, fanns där
före dem folk med egen utbildad mytologi, som
hellenerna övertog. Även i historisk tid upptog grekerna
många religiösa föreställningar, ceremonier och
guda-gestalter från kringliggande trakter. Därpå beror det
stundom ganska brokiga vimlet i den gudavärld som
grekerna med skapande fantasi, lekfull berättarkonst
och en djuptänkt religiös bakgrund lämnade i arv till
romarna, vilka dock gav gudarna och gudinnorna
andra namn.
Såsom religion har den hellenska gudavärlden
för länge sedan spelat ut sin roll. Som grundval för ett
i egentlig mening religiöst tänkande hade den
upplösts, redan innan kristendomen trängde bort de gamla
gudarna ur det romerska riket. Men de grekiska
guda-gestalterna är alltjämt levande som mänskliga
symboler i den västerländska kulturen. Framför allt har
diktningen och konsten på mångfaldiga sätt
inspirerats och påverkats av detta skimrande galleri av
odödliga myter.
Den stora modern
Den största gudomen i den religion som de
invandrande hellenerna fann på Kreta tycks ha varit en
gudinna, Den Stora Modern, som härskade över hela
naturen och som snarast får uppfattas som en symbol
för den fruktbara, livgivande jorden. Vi finner hennes
bild i små fetlagda lerfigurer från stenåldern och i
eleganta fajansstatyetter från palatset i Knossos,
huvudstaden på Kreta. Hon dyrkades i hela Främre
Orienten, särskilt i Mindre Asien. I de äldsta hellenska
sagorna uppträder hon under namnet Rhea.
Hera och Atena
Många grekiska städer hade i äldsta tider en gudinna
som högsta symbol för sin makt. I Argos, Tebe och
annorstädes bar hon himladrottningens namn Hera
och dyrkades som en försvarsmakt. Själva namnet
Hera, ursprungligen Serva, är möjligen ett
indoeuro-peiskt ord, som betyder den värnande. I
mindreasiati-ska städer, t. ex. E’fesos, bar stadsgudinnan namnet
Ar’temis (latin: Diana) och vi minns henne från
Apostlagärningarna: »Stor är efesiernas Diana» - eller
tänker på hennes mäktiga tempel, som Hero’stratos brände
för att vinna en lumpen (»herostratisk») ryktbarhet.
Bäst känner vi dock stadsgudinnan Pallas Atezna
(latin: MineUva), ty hon representerar den mest
berömda staden, Aten, ehuru man inte vet, om hon
uppkallats efter staden eller tvärtom. Liksom Hera bar hon
en sköld, aigis eller egid, men hon förde även lans och
bar en hel rustning med hjälm och brynja. Ofta åtföljs
91—ni
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
