Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska gudaläran — Olympens mångbesjungna gudavärld - Apollon — det andliga livets beskyddare - Hermes — samfärdselns och handelns gud - Dionysos — extasens och rusets gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKISKA GUDALÄRAN 1429
Bouchers målning Venus’
triumf är en av vårt
Nationalmuseums dyrgripar. Under
1700-talet återgavs de antika
myterna på ett graciöst och
gärna pikant sätt, eller som här
med en sinnesberusande
festglädje. Samma motiv — Venus
bland böljorna, omgiven av
tritoner, nereider och
fladdrande amoriner — har Bellman
tagit upp i sin epistel Biåsen
nu alla:
Se Venus i sin prakt.
Kring henne hålla vakt
Änglar, delfiner, zefirer och
Paphos hela makt;
Vattunymfer plaska kring
I ring.
plats är dock i närheten av berget Parnas’sos (jfr
»parnass») i Delfi, där han residerade som orakelgud
och där hans prästerskap utövade stort inflytande på
grekisk kultur genom att förkunna hans heliga lära
om renhet, rättfärdighet och självrannsakan. Många
drag har flutit samman i Apollons gestalt, och ett av
hans många tillnamn är Fofbos, »rensaren».
Apollons son Askle’pios (latin: Aescula’pius) var
läkekonstens gud och dyrkades särskilt i Epidauros,
som var en berömd kurort. Än i dag kallar man ju, om
också mera på skämt, läkarna för eskulaper.
Under namn av Zeus’ söner, Diosku’roi
(diosku-rema), dyrkades de himmelska tvillingarna, som
sagan gett namnen Kastor och PolydeUkes (latin:
Pol-lux). Deras mor var den jordiska kvinnan Leda,
gemål till den spartanske kungen Tynda’reos och även
mor till He’lena - det trojanska krigets upphov
-och Klytaimes’tra.
Zeus och Hera hade en dotter Hebe, ungdomens
och livskraftens gudinna, som bar fram odödlighetens
dryck och mat, nektar och ambrosia, åt gudarna,
biträdd av deras munskänk, den sköne ynglingen
Ga-nyme’des, som Zeus i en örns skepnad en gång
bortrövat från jorden.
Hermes — samfärdselns och handelns gud
En son till Zeus och Maia var Hermes, som föddes
i en bergshåla i norra Arkadien. Han var till en början
herdarnas beskyddare, men under hans hägn kom
sedan alla vägfarande att stå, såväl jägarna som framför
allt köpmännen, varvid han blir identisk med
romarnas Mercu’rius. I Odysséen är han Zeus’ sändebud
och har vingar på fotterna. Han för även de dödas
själar till dödsriket, varför han identifieras med
egyptiernas dödsgud, som även härskade över allt som var
stängt och slutet - i ordet »hermetisk» har vi ännu
ett egendomligt minne av hans namn.
Hermes’ son heter Pan, vildmarkens ande, som
spelar flöjt och jagar efter nymfen Eko i bergsstupen
samt är beskyddare av både folk och fä. Men när
ängslan grep hjorden, var det Pan som jagade djuren, och
även människorna kunde gripas av en »panisk»
förskräckelse. Det var han som i slaget vid Ma’raton 490
drev perserna på flykten. Själv framställdes han
såsom till hälften människa, till hälften bock. I den mån
civilisationen gjorde framsteg blev han alltmer den
fria naturens gud, och när den romersk-hellenska
stadskulturen genomträngt världen, kunde Plutar’kos
berätta, att en vandrare hört en röst ropa i den tomma
ödemarken: »Den store Pan är död!»
Dionysos — extasens och rusets gud
Pan tillhörde ej Olympen, och det gjorde inte heller
Diony’sos, som i slutet av förhistorisk tid
invandrade norr- och österifrån. Han var fruktbarhetsgud,
och till hans gåvor hörde ej blott markens gröda utan
också det berusande vinet; därför är han även
extasens och rusets gud. I Lydien kallades han Bakkos
(latin: Bacchus), och han bär många orientaliska drag.
Dionysoskulten var en mystisk, svärmisk religion, som
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
