Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland — det gamla och det nya Hellas - Sparta — den främsta krigarstaten i Hellas - Greker mot perser — västerland mot österland - Atens stora tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1444 GREKLAND
Sårade och döende grekiska krigare. Gavelfigurer från
Afaia-templet på Egina, utförda i början av 400-talet f. Kr.
och var under större delen av sitt liv förlagda i
kaserner. Det är betecknande, att Spartas ende mera
betydande författare, Tyrtai’os, var krigsskald; från
honom härstammar den krigssång som Viktor
Rydberg delvis översatt under namn av Atenarnas sång i
Dexip’pos. Sparta var omkr. 500 f. Kr. den främsta
krigarstaten i Hellas och medelpunkt för ett förbund
av stater på Peloponnesos. Det var obestritt Greklands
ledande militärmakt.
Greker mot perser — västerland mot österland
Vi kommer nu till den period i Greklands historia
som med skäl brukar kallas den klassiska tiden:
400-talet och det tidigare 300-talet. Det är tiden för
kampen mot perserna, för den atenska imperialismen och
demokratin och den höga kulturella uppblomstringen,
men det är också den begynnande nedgångens,
brödra-krigets och upplösningens tid. Då lyser namn knutna
till stora historiska avgöranden sådana som Ma’raton,
Sa’lamis och PlataFai. Då strålar en rik kulturvärld
kring platser och begrepp som Akro’polis och
Par’-tenon, Olym’pia och Delfi. Och då träder märkliga
personligheter fram, sådana som fältherrarna och
politikerna MiltKades, Temis’tokles och Pe’rikles,
Leo’nidas, Pausa’nias och Lysan’der, diktarna
Ai’-skylos, So’fokles och Eurfpides, filosoferna
So’kra-tes, Platon och Aristo’teles, historikerna Hero’dotos,
Tuky’dides och Xe’nofon, bildhuggarna FFdias,
Praxfteles och Lysip’pos. (Flera av dessa namn
återfinns i särskilda artiklar, de övriga i registerbanden.)
Vad kampen mot perserna betydde för den
generation som upplevt den visar t. ex. Aiskylos. Han
önskade och fick följande enkla gravskrift:
Aiskylos här, Euforions ättling, atenaren vilar.
Gelas bördiga nejd såg, när sin levnad han slöt.
Men om hans frejdade kraft må lunden vid Maraton
vittna.
Medern med svallande hår känner den: vittne han ock!
För honom och hans samtida var det
betydelsefullare att han kämpat vid Maraton än att han skapat
den odödliga grekiska tragedin. Vid Salamis var han
också med, och han har med ett ögonvittnes friskhet
och livfullhet beskrivit slaget i sitt drama Perserna.
Det är dock att märka, att grekerna ingalunda var
eniga i motståndet mot perserna. Många grekiska
stater höll med perserna, andra var likgiltiga och
neutrala, och oraklet i Delfi varnade mot att utmana
övermakten. Det var Sparta och Aten som hade
förtjänsten av att det persiska hotet avvärjdes, att
grekernas frihet räddades och att den västerländska
kulturen fick utveckla sig självständigt. Spartanerna hade
äran av hjältebragden vid Termo’pyle (480) och
segern vid PlataKai (479), atenarna av Maraton (490)
och Salamis (480). Men bakom samförståndet och
samarbetet mellan Aten och Sparta lurade rivaliteten
om högsta ledningen (hegemonfn). Temistokles,
Atens kanske störste statsman, lär ha haft planer på
en grekisk enhet under Atens ledning och ansett en
kommande kamp med Sparta oundviklig. Han
genomdrev, att Aten i största hast försågs med en mur - till
stor förtret för spartanerna. Aten blev sjöstaden med
fast försvar och flotta, Sparta däremot landmakten.
Sina »allgrekiska» planer kunde Temistokles dock ej
genomföra, ty han föll offer för politiska
motståndares hat och måste tillbringa senare delen av sitt liv i
landsflykt. Men under perserkrigets senare skede,
som väsentligen blev ett sjökrig, tog Aten ledningen
och bildade ett stort förbund av grekiska sjöstater
under Atens ledning, Attiska förbundet. Atens och
dess bundsförvanters flottor behärskade Egeiska
havet och dess infartsvägar till Svarta havet. Den
per-sisk-feniciska flottan hölls borta från de egeiska
farvattnen. Resultatet av perserkriget blev de grekiska
staternas självständighet och trygghet.
Atens stora tid
Aten tog hem vinsten av framgångarna mot
perserna och därmed även den politiska och ekonomiska
ledningen inom Hellas. Perikles kan sägas
personifiera den följande, väldiga kulturella uppblomst-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
