Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland — det gamla och det nya Hellas - Adelsvälde och klasskamp - Sparta — den främsta krigarstaten i Hellas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND I443
Grekisk bosättning under antiken.
Trångboddheten och hemlandets
karghet framdrev en väldig
kolonisation. Havet låg öppet för djärva
sjöfarare, och runt Medelhavets och
Svarta havets stränder växte grekiska
kolonier upp.
Enl. A. Schiick.
började. I Me’gar a (nära Aten) inträffade 640 en
händelse som betecknats såsom början till
»proletärrörelsen» i Grekland. En folkmassa kastade sig i ren
förstörelselusta över godsägarnas får hjordar och
ned-slaktade dem. Samtidigt fick Megara en tyrann
(egentligen »herre», »härskare», utan den senare tillkomna
bibetydelsen). Och utvecklingen blev densamma i de
flesta grekiska stater. Ärelystna och dugliga
folkledare satte sig i spetsen för det lägre folket i dess
kamp mot adeln och skaffade sig själva envåldsmakt
för en tid. Därmed var dock icke kampen slut. Ännu
under 500-talet skakades t. ex. Megara av svåra
sociala strider. Adeln fördrevs, dess egendomar
konfiskerades, och medelklassen, som blivit rik genom
handel och industri, tog hand om statens styrelse.
Skalden Teo’gnis (omkr. 540), som tillhörde den störtade
aristokratin, har i diktens form givit uttryck åt sin
bitterhet mot den segrande »pöbeln»:
Trampa det hjärtlösa pack med foten och stöt det
med pikens
stingande udd och tungt lägg på dess nacke ditt ok.
Staden, o Kyrnos, är kvar, men folket är annat i
staden.
Varken i rätt eller lag ägde de fordom en del.–––-
Mäktiga äro de nu, o Kyrnos, och männen av adel
sjunkit i armod ned. Vem kan väl detta fördra?
Annorlunda utvecklade sig händelserna i Aten.
Även där rådde split och upplösning.
Snart vår härliga stad förödes i sorgliga fejder,
skövlas av fienders hop, offer för skändliga brott,
sjöng skalden och statsmannen So’lon (strax efter
600) i en av sina politiska dikter. Men det var just
Solons förtjänst, att ofärd ej träffade hans stad.
Atenarna uppdrog åt honom att genom lämpliga
åtgärder avhjälpa missförhållandena i samhället. Hans
första reform bestod i avskrivning av alla skulder, för
vilka givits pant (hypotek) i låntagarens jord eller
person, samt i förbud mot att göra en gäldenär, som
inte kunde betala, till slav. Solon omorganiserade
även statens styrelse på sådant sätt, att
medborgarnas rättigheter och skyldigheter noga reglerades
efter deras inkomster. Själv karakteriserar han sin
lagstiftning sålunda:
Folket jag andel gav i makten, så mycket det hövdes;
intet, som rättmätigt var, tog jag från det, men jag gav.
Men för de mäktiga ock, de rika, jag sökte att sörja;
frejdade minnen och namn vårda och värna jag bjöd.
Solon införde visserligen inte fullständig demokrati,
men han gjorde å andra sidan slut på det gamla
adelsväldet. Efter Solon fick även Aten sin tyrann:
Peisis’-tratos, en upplyst och dugande härskare, som gjorde
mycket för stadens förskönande. En av hans söner, som
regerade »tyranniskt» i vår mening, mördades av de
två frihetsvännerna Harmo’dios och ArisotgeiTon;
de båda »tyrannmördama» hyllades sedan som stora
folkhjältar, statyer restes över dem, och sånger
diktades till deras ära. Vid tyranndömets störtande
demokratiserades statsskicket av KleFstenes, som med
större skäl än Solon kan sägas vara den atenska
demokratins grundläggare. Från honom härstammar också
den inrättning som kallas ostracFsm: en
folkomröstning, varigenom en medborgare kunde landsförvisas
på tio år, om han ansågs farlig för det politiska
lugnet. Ostracismen brukades och missbrukades flitigt
under Atens följande historia, och många av Atens
bästa män drabbades därav.
Sparta — den främsta krigarstaten i Hellas
Ett undantag från den utveckling (från
adelsvälde till folkvälde) som här antytts bildar Sparta. Här
bibehölls kungadömet, och här låg makten både
politiskt och socialt i de stora godsägarnas händer. Denna
härskande klass var en ringa minoritet bland de
många slavarna (helo’terna) och måste vara på sin
vakt mot revolutionära rörelser. Männen i Sparta
uppfostrades ända från barndomen till härdade krigare
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
