Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland — det gamla och det nya Hellas - Den hellenistiska tiden - Den grekiska kulturens världshistoriska betydelse - Grekernas öden under medeltiden och nya tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND 1447
Symposiet, gästabudet, var för
hellenerna en av tillvarons
höjdpunkter. Det inleddes med
ett dryckesoffer till gudarna,
och därpå lade sig de
deltagande till bords, smyckade
med friska kransar. Samtalet
kom igång, eldat av ädelt vin,
dikter improviserades, och
ibland förhöjdes måltidens
behag av flöjtblåserskor och
dan-serskor. I diktningen besjunges
ofta detta festliga symposion
som den harmoniska
livsnjutningens blomma:
Drick och njut och var glad åt
vackra samtal och sånger !
Allt vad framtiden bär, ligger
i gudarnas knän.
Bilden visar en vasmålning
från 500-talet f. Kr.
Mästerverket inom konsten var det kolossala
Perga-monaltaret, som konung Eu’menes II uppförde åt
Zeus; altarets fris har varit uppställd i Berlin.
De grekiska småstaterna kom alltmer i skymundan
under denna tid. Aten förvandlades till en stilla
lärdomsstad, som levde på sina minnen. Sparta blev
däremot för en tid härd för revolutionära rörelser. Fulla
medborgerliga rättigheter hade där endast en fåtalig
samhällsklass, spartia’tema. Enligt PlutaEkos’
-sannolikt överdrivna - framställning hade
spartiater-nas antal vid 300-talets mitt nedgått till 700, och av
dessa var endast 100 jordägare. Det var under sådana
förhållanden den tjuguårige Agis 244 besteg tronen.
Fylld av entusiasm sökte han genomföra en social och
ekonomisk revolution. Han lyckades genomdriva ett
beslut om upphävande av alla skulder, en ny
fördelning av jorden och en ökning av spartiaternas antal.
På torget i Sparta uppbrändes alla skuldebrev. För att
föregå med gott exempel skänkte Agis och hans
moder, som var Spartas rikaste kvinna, all sin egendom
till staten. Men bland de rika väckte Agis’ reformer ett
förbittrat motstånd, han sveks av sina medhjälpare,
fängslades och stryptes i fängelset.
Någon tid efteråt upptogs Agis’ reformplaner av
den unge konung Kleo’menes, som gift sig med hans
änka. Även Kleomenes genomförde en
skuldavskrivning och en ny egendomsfördelning. Men då han inlät
sig på en vidlyftig utrikespolitik, kom han i strid med
andra grekiska stater; dessa kallade konung
AntE-gonos i Macedonien till hjälp. Kleomenes blev
besegrad (222) och flydde till Egypten, där han omkom.
Antigonos ryckte in i Sparta och återställde
fåmanna-väldet och den gamla ekonomiska ordningen.
Den grekiska kulturens världshistoriska betydelse
De hellenistiska staterna och därmed även
Grekland uppgick småningom i det romerska väldet, och
på så sätt fick den hellenistiska kulturen en ännu
större utbredning. Såsom »romersk-hellenistisk»
kultur fortlevde den till antikens slut. Under
medeltiden blev den åter begränsad till de östra delarna av
det forna romerska riket, slutligen till Balkanhalvön.
Med renässansen levde den grekiska kulturen åter upp
i Västerlandet, och »nyhumanismen» och
»nyklassicismen» i slutet av 1700-talet sökte ännu en gång
återställa kontakten med Aten. Schiller i Tyskland och
Tegnér hos oss är exempel på det romantiska
svärmeri som kännetecknade nyhumanismens syn på
antiken. »O, varför, varför levde jag ej då?» utbrister
Tegnér. En senare tids antikforskning har kommit
ifrån uppfattningen av den grekiska kulturen såsom
»en praktblomma, som till sin växt endast behövde
vattnas av himmelens dagg». Man har kommit
underfund med att grekisk kultur och grekiskt samhällsliv
inrymde icke blott skönhet och harmoni utan även
hårda strider, svåra samhällsproblem och djupt
pessimistiska drag. Men detta minskar sannerligen icke
den grekiska kulturens utomordentliga betydelse, det
gör den blott ännu mer allmänmänsklig. Det antika
människoidealet »Intet mänskligt är mig främmande»
illustreras på ett enastående sätt av grekernas historia
under forntiden.
Grekernas öden under medeltiden och nya tiden
Under romarnas välde gick Grekland tillbaka både
ekonomiskt och kulturellt. För att gynna Italiens
olivplanteringar nedhögg man Hellas’ olivskogar;
hundra
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
