Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundtvig, Nicolai Frederik Severin — en sentida profet - Prästen - Diktaren - Folkhögskolemannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1464 GRUND TV IG _______________________________________________________________
Grundtvig var en av den danska kulturens största inspirerande
krafter. Grundtvigianismen, »den glada kristendomen», blev
ett viktigt inslag i Danmarks religiösa liv, folkhögskolan
utvecklades till en betydelsefull institution och även på andra
områden bar Grundtvigs ideér rik frukt.
EN SENTIDA PROFET
Grundtvig, nicolai frederik Severin (1783—
1872), dansk präst, skald och forskare. Grundtvig
härstammade från en gammal dansk prästsläkt och
växte upp i Udby prästgård på Själland. Som ung
student fick han uppleva »slaget på redden» i april 1801,
då den överlägsna engelska flottan angrep den danska
huvudstaden. Denna händelse bidrog i hög grad att
väcka hans fosterlandskärlek. Hösten 1802 åhörde han
romantikern och naturforskaren Henrik Steffens’
föreläsningar och gjorde genom honom bekantskap med
den tyska romantikens spekulativa filosofi. Några år
därefter förälskade han sig lidelsefullt men hopplöst
i den vackra fru Constance Steensen de Leth på
gården Egelykke, där han var informator. Denna
upplevelse väckte skaparkraften till liv inom honom. Han
tog sin tillflykt till forskningens och poesins värld
och kastade sig med brinnande iver över studierna.
Framför allt intresserade han sig för den nordiska
forntiden. De skrifter han utgav i detta ämne
(Nordens Mythologie, 1808, och Optrin af Kæmpelivets
Undergång i Nord, 1809) präglas av de tyska
romantikernas uppfattning, att asaläran och kristendomen
innerst är samma religion, blott uttryckt på två olika
språk.
Prästen
Våren 1810 genomgick Grundtvig en
genomgripande andlig kris. När hans gamle fader kallade honom
till kaplan i sin församling, höll han sin provpredikan
över ämnet Varför är Herrens ord försvunnet ur hans
hus? Denna skarpa vidräkning med den andliga
liknöjdheten kom ut i tryck och väckte både
uppståndelse och förbittring. Efter en tid blev Grundtvig präst
i Præstö och sedan i Köpenhamn. Hans förkunnelse
kännetecknades av ett energiskt hävdande av
trosbekännelsens, dopets, nattvardens och »ordets» absoluta
giltighet. Kända är hans ord på »vänmötet» 1869:
»Därför känner jag i mitt livs afton Andens tvång
till att vittna, att det var Herrens Ande som talade,
hans ord och icke mina som låg på min tunga och
ljöd från mina läppar, när jag döpte i Faderns och
Sonens och den helige Andes namn, upprättade
dopförbundet och lyste Guds frid och välsignelse.»
Grundtvig tog avstånd från tidens subjektiva
strömningar. För honom betydde kristendomen icke
känsloupplevelser, utan dess kärnpunkt låg i det faktum
att Guds ord förkunnades i församlingen samt att
sakramenten utdelades vid »dopets bad och nådens
bord». Häri såg Grundtvig ett bevis på Kristi reala
närvaro.
Diktaren
Grundtvig nedlade prästämbetet år 1826 - den
yttre anledningen var att han på grund av en
synnerligen temperamentsfull stridsskrift mot den
radikale teologen Clausen blev bötfälld för ärekränkning
och ställd under censur - och gick sedan helt upp i
författarskap och diktning. Han utgav predikningar,
mytologiska undersökningar och 1837 Sangverk til den
danske Kirke, som hör till det mest betydelsefulla
inom kristen psalmdiktning och innehåller över 400
nummer. Flera av Grundtvigs sånger ingår i
översättning i den nya svenska psalmboken. Den djupa
religiositeten är hos Grundtvig förenad med en ljus och
harmonisk syn på människolivet. Detta kommer fram
t. ex. i den vackra bröllopspsalmen:
Det er saa yndigt at følges ad
for to, som gerne vil sammen være.
F olkhögskolemannen
Med sin religiösa konservatism förenar Grundtvig
ett starkt frihetssinne, som fick näring under de tre
studieresor han 1829-31 företog till England, den
personliga frihetens land. Han blev en ivrig förkämpe
för folkupplysningen, och det är han som skapat
folkhögskolan i Norden. I sin folkhögskolesång sjunger
han:
Hvad Solskin er for det sorte Muld
er sand Oplysning for Folkets Frænde.
Langt mere værd end det røde Guld
det er sin Gud og sig selv at kende.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
