Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvbrytning — hur underjordens skatter bärgas - Brasor i berget - En vecka under jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVBRYTNING 1465
HUR UNDERJORDENS SKATTER BARGAS
GRUVBRYTNING. När den första gruvan började
brytas, vet man inte. Men genom fynd av diverse
redskap och prydnadsföremål vet man, att konsten att
framställa olika metaller, även järn, var känd för
5 000 år sedan. Då smälte man emellertid endast
sådana malmer som förekom i lösa jordlager och som
kunde hackas fram med redskap av trä eller ben,
flinta och senare järn. Längre fram övergick man till
att hämta upp sjö- och myrmalmer.
Det är känt, att fenicier redan omkr. 1200 f. Kr.
utförde gruvschakt i fasta berget i Huelva i Spanien.
På vilket sätt de bröt malmen känner man dock inte.
Möjligen var det genom s. k. tillmakning eller
eldsättning, som är den äldsta metoden att utvinna
hårdare bergmalmer. Man vet emellertid med visshet, att
denna metod tillämpades i egyptiska gruvor 200 år
f. Kr. och att den redan då var urgammal.
Brasor i berget
Tillmakningen utfördes på så sätt, att ved
uppstaplades på det malmförande berget och antändes,
varigenom berget upphettades. När bålet var utbrunnet,
begöts berget med kallt vatten, varvid det sprack
sönder och blev lätt att hacka eller spetta loss. På detta
sätt sänkte man sig ned i allt djupare schakt och
sprängde även med samma enkla metod
förbindelseorter (gångar) och arbetsrum. Oerhörda mängder av
ved förbrukades vid denna eldsättning. Gustav Vasa,
som kanske mer än någon annan på sin tid insåg de
svenska skogarnas stora värde, utfärdade ett dekret,
vari påbjöds största möjliga sparsamhet med denna
naturrikedom. Men även andra olägenheter var
förenade med metoden. Det var inte alltid så lätt att
åstadkomma tillräckligt drag i de underjordiska
arbetsrummen. De jättestora brasorna utvecklade en
intensiv rök, och det var inte ovanligt, att »gruvdrängar»
blev ihjälosade.
En vecka under jord
I de djupaste gruvorna, exempelvis i Stora
Kopparberget, fick arbetarna vissa tider vistas en vecka åt
gången nere i gruvan, och hur de såg ut, när de på
lördagsmiddagen kom upp i dagens ljus, kan man lätt
föreställa sig. Gruvhästarna hade det dock sämre
-de kom aldrig tillbaka till jordytan.
Att döma av gamla beskrivningar måste
överväldigande syner ha mött en besökare i de djupa gruvor
där tillmakningsmetoden tillämpades. Under
drottning Kristinas tid besöktes Sverige av en fransk
ambassad, vars sekreterare skriver om Falu gruva:
Vart man än vänder blicken, ser man underbara
saker: eld och is, ljus och mörker, allt är blandat om
vartannat. Isen upptinar dels av sig själv, dels genom
här och där av gruvarbetarna anbragta eldar,
varigenom ett droppregn uppstår över de passerande. Det
är en både underbar och skräckinjagande syn, dessa
hålor, där det glänser och blixtrar av lågor, som
upptina och fräta på klippblocken.
Utsikt över Kiruna. Malmen
bryts här direkt i dagbrott, och
längst bort syns den
karakteristiska klippdal som på så sätt har
uppstått i Kiirunavaaras
bergmassiv. Dagbrytningen
fortsätter till omkr. 1960, och
samtidigt övergår man successivt
till underjordsbrytning. Man
beräknar att brytningen skall
öka så att Kiruna kommer att
bli världens ojämförligt största
under jordsgruva.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
