Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvbrytning — hur underjordens skatter bärgas - Uppfordring och transport - Ångmasknien länspumpade gruvor - Elektriciteten gör arbetet lättare - Grängesberg — Sveriges största gruvföretag - De gamla fälten vid Grängesberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1468 GRÄNGESBERG
Uppfordring och transport
Uppfordring av malm och länspumpning av gruvan
är arbetsuppgifter som i gångna tider inneburit
mycken svett och möda. Från mindre djup bars malmen
upp i tunnor. Vid större djup vinschades de tunga,
av oxhudslinor burna malmtunnorna upp för hand.
Arbetet utfördes ofta av slavar eller straffångar.
Längre fram kom de s. k. hästvandringarna, som vid
en del mindre gruvor i Bergslagen var i bruk ännu
i slutet av förra århundradet, samt vattenhjulen, som
förmedelst s. k. stånggångar, främst enligt Polhems
konstruktioner, pumpade upp vatten och, i
kombination med s. k. hakspel, även uppfordrade malm. Ett
flertal sådana fanns vid bl. a. Falu gruva. Den
måhända ståtligaste stånggångsanläggningen i vårt land
var den som i början av 1700-talet anlades mellan ett
fall i »Säters sköna dal» och Bispbergs gruva, ett
avstånd av 2^4 km; den ersattes först 1921 med
elektrisk kraftöverföring.
Malmens transport efter lössprängningen är
numera, som nämnts, mestadels mekaniserad. Malmen
samlas ihop med skrapor eller skopor. I orterna vid
större gruvor drar starka lok vagnar som kan ta ända
upp till 25 ton malm. Dessa vagnar tömmer sig
mycket snabbt i fickor varifrån malmen hissas upp.
Vid gruvschaktet ser man i allmänhet en byggnad,
som innehåller de hjul (skivor) över vilka gruvlinorna
löper från spelmaskineriet ner i gruvan, och det plan,
laven, på vilket åtminstone förr i tiden den
uppfordrade malmen lastades av. I gruvans närhet
återfinner man ofta väldiga högar av gråberg och - om
bearbetning av malmen sker på platsen - slagg.
Ångmaskinen länspumpade gruvor
Behovet av effektiva anordningar för länshållning
av gruvor utgjorde den väsentliga impulsen för
upp
finnandet av ångmaskinen. De första vällyckade
ång-pumpverken konstruerades av engelsmannen Thomas
Newcomen 1712 och fick stor spridning även i vårt
land. Elär introducerades de av Mårten Triewald, som
1728 uppsatte en dylik »Eld- och luftmachin» vid
Dannemora gruvor. Newcomens ångmaskin avlöstes
först på 1780-talet av den modernare Wattska.
Elektriciteten gör arbetet lättare
Alltifrån 1880-talet har elektriciteten i stigande
utsträckning tagits i anspråk för gruvdriftens behov,
nämligen för belysning, underjordisk bandrift,
ventilation, vattenpumpning, kompressordrift och
hissanordningar. Härigenom har gruvarbetet gjorts lättare
och mindre riskfyllt. Det tunga handarbetet är borta,
ljus och frisk luft har tillförts, och med vetenskapliga
metoder undersöker man bergets hållfasthet för att
förhindra ras. Alltjämt är dock gruvarbetet ett
krävande yrke. Arbetet med de stora maskinerna fordrar
omdöme och omtänksamhet. Att tillbringa
arbetsdagen under jord, ofta vid ett öronbedövande buller,
verkar pressande. Och helt kan man aldrig bemästra
riskerna i arbetet. Särskilda bestämmelser gäller också
för gruvarbetet angående arbetstid, semester och
ungdomsarbete.
Vi har i det föregående i huvudsak sysselsatt oss
med järn- och koppargruvor. Men vi får inte glömma,
att jordskorpan innehåller många andra värdefulla
metaller, såsom guld, silver, platina, bly, zink, tenn,
nickel och aluminium. Stenkol och petroleum, numera
lika betydelsefulla för människan som de metalliska
mineralen men bildade under senare geologiska
perioder än dessa, nämligen karbonperioden, förekommer
också i jordskorpan i oerhörda mängder. Se
Petroleum, Bränsle, Stenkol, Falu gruva och Grängesberg
samt Malmer.
SVERIGES STÖRSTA GRUVFÖRETAG
Grängesberg. Namnet Grängesberg för såväl
i Sverige som långt utanför dess gränser tankarna till
malm, pengar och tidigare även till
aktiespekulationer. Verkligheten bakom dessa mer eller mindre
svävande föreställningar är emellertid ett företag av
utomordentlig betydelse för vårt land.
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund,
populärt Grängesbergskoncernen eller bara Grängesberg,
äger icke blott 80 % av gruvorna i Grängesbergs
malmfält och järnvägen mellan Grängesberg och bolagets
hamn Oxelösund utan även en flotta på 26 fraktfartyg
av modernaste typer, lastande tillsammans 290 000
ton, samt härjämte - gemensamt med svenska staten
- Luossavaara-Kiirunavaara AB. Detta senare
bolag äger gruvorna i Kiruna och Malmberget samt
ham
narna i Narvik och Luleå. Gruvorna i Grängesberg,
Kiruna och Malmberget innehåller en ansenlig del av
världens tillgångar av högprocentig järnmalm.
Koncernen utgör sålunda en ekonomisk och
handelspolitisk maktfaktor av för vårt land mycket betydande
mått.
De gamla fälten vid Grängesberg
Intill gränsen mot Västmanland i sydvästra Dalarna
ligger Grängesbergs gruvfält, vars historia sträcker
sig långt tillbaka i tiden, kanske ända till 1300-talet.
Malmtillgången beräknas till hittills känt djup (ca
800 m) utgöra över 100 miljoner ton. Malmen är i
allmänhet fosforrik, och i äldre tider riskerade man att
med då kända förhyttningsmetoder få »kallbräckt»
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
