Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guyana — ett varmt och regnigt land - Religionshistoriska förklaringsförsök - Religionspsykologiska förklaringsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________________________________________ GUD 1483
Gud skapar himlaljusen, av Michelangelo. Sixtinska kapellet i Vatikanen. Mäktigare har Gud Fader aldrig återgivits i konsten.
av skilda slag, och därur framväxte som ett senare
utvecklingsstadium tron på »avgudar», de tusen och en
gudaväsen, som vi kan finna i religionerna världen
över. Som ett sista utvecklingsskede framträdde efter
något som liknade en reningsprocess monoteismen,
tron på en enda gud.
Mot detta utvecklingsschema har under vårt
århundrade rests betydande invändningar, framförallt av
företrädarna för den kulturhistoriska skolan, ett namn som
dock inte täcker vad saken gäller. I brist på annat
namn kan den betecknas som den anti-evolutionistiska
skolan.
Dess representanter, av vilka den ledande i Sverige
är professor Geo Widengren i Uppsala, utgår från det
enkla faktum, att gudstron finns hos alla folk. Så långt
man historiskt tränger tillbaka i tiden - och det gäller
både kulturfolken och naturfolken - träffar man på
en fullt utbildad gudstro. Man kan aldrig hos något
folk påvisa några sådana utvecklingsstadier, som den
evolutionistiska skolan har velat göra gällande. Ett
»Högsta Väsen» eller en »Hög-gud» finns hos de s. k.
urkulturernas folk, där man t. ex. i Afrika talar om
honom såsom »Fader», »vår Fader», »Fader i himlen»,
»livets Fader», »Dentill vilken man beder», »Den
osyn
lige Herren», »Herren över hela jorden» o. d. Denne
Hög-gud bor i himlen eller är själva himlen, och han
framträder som skapargud. Han är allsmäktig,
allseende etc.
Motsvarande uråldriga gudar kan man spåra bland
kulturfolken. Kineserna har smTien (himlen), de
gamla indierna sin Dyaus pitar, grekerna sin Zeus,
germanerna sin Tius, Tyr osv.
Någon enhetlig urform för religionen kan man rent
vetenskapligt inte påvisa. Tvärtom framträder ett
myller av former och förändringsskeden. Men vad denna
s. k. antievolutionistiska skola anser sig ha fastslagit
är att någon tid utan gudstro icke har funnits,
åtminstone i historisk tid.
Religionspsykologiska förklaringsförsök
Från religionspsykologiskt håll har man likaledes
tagit itu med försöken att finna en rimlig förklaring på
gudstron. Dessa försök är mycket gamla. Redan vid
tiden för Kristi framträdande uppställde romaren
Lu-cretius satsen att »i begynnelsen var det fruktan som
skapade gudarna». Denna tanke upptogs i mitten av
förra århundradet av bl. a. den tyske filosofen Ludwig
Feuerbach (se vidare Ateism).
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
