Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnastiken — spänst och smidighet - »Idrottsgymnastiken» - Den dagliga dosen - Utbildning till gymnastiklärare - Olympiader, Lingiader m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1512 GYMNASTIK ___________________________________
ter. För att skapa allmän kondition bedrivs starkt
mo-tionsgivande gymnastik, och för att tillgodose de
många olika krav på rörlighet, spänst och kraft som
uppställs av varje speciell idrott har skilda program
uppstått: »boxningsgymnastik»,
»brottningsgymna-stik», »träningsgymnastik för fri idrott», dito för
cykelåkare, skidlöpare, tennisspelare osv. Gymnastikens
förmåga att rikta sig till en bestämd del av kroppen
gör den lämplig just för att tillgodose vissa fixerade
krav.
En art av träningsgymnastik är »skidgymnastiken»,
som konstruerats för att underlätta inlärandet av
skid-teknik. Man måste därvid vara försiktig så att knäna
inte utsätts för alltför stora påfrestningar.
Nära besläktad med den idrottsliga
träningsgymna-stiken är »soldatgymnastiken». Denna är en
kombination av »allmän träningsgymnastik» och vissa speciella
övningar betingade av den militära utbildningen samt
avser framför allt uthållighet, smidighet och förmåga
att snabbt och säkert övervinna hinder.
Den dagliga dosen
»Motionsgymnastik-» är den gemensamma
benämningen på den mångfald varianter av rörelser som
lämpar sig för såväl daglig hemgymnastik som för
avdelningsvis utövad och ledd »konserverande»
gymnastik. Formerna för denna gymnastik kan växla.
Huvudsaken är att något görs och att det görs med sunt
förnuft. Husmodersgymnastiken och
industrigymnastiken är exempel på nya populära idéer för
gymnastisk motion.
Utbildning till gymnastiklärare
Gymnastiklärare utbildas vid Gymnastiska
centralinstitutet, GCI, i Stockholm - grundat 1813 av P. H.
Ling - samt vid folksköleseminariema. Även privata
utbildningsanstalter för kvinnliga läraraspiranter har
verkat - Arvedsons institut i Stockholm (upphörde
T937) och Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund för
utbildning av sjukgymnaster. Den militära
ledarutbildningen grundläggs vid krigsskolorna och
vidareutvecklas för vissa officerare och underofficerare vid
särskild militär utbildningskurs.
Den frivilliga gymnastikens stora behov av ledare
fylles dels genom de statliga utbildningsanstalterna,
dels och framför allt genom en livlig kursverksamhet,
organiserad av Svenska Gymnastikförbundet och dess
distriktsorganisationer. Bidrag av statsmedel plägar
årligen utgå till denna verksamhet, som bedrives i nära
samarbete med andra folkrörelser, såsom ABF och
nykterhetsrörelsen.
Är 1937 skedde invigningen av den första svenska
gymnastikfolkhögskolan på Värmdön utanför
Stockholm vid Lillsved; denna utomordentligt vackert
belägna gård donerades för ändamålet av
grosshandlare G. Carlberg. Vid Lillsved hålls årligen olika
kur
ser, till vilka elever även utan gymnastisk
förutbildning kan antagas.
Olympiader, Lingiader m. m.
Svensk propaganda för Lings gymnastik har gjorts
från 1877 genom täta resor för uppvisningar på
kontinenten och i Amerika. Även vid olympiska spelen
1900, 1906 och 1936 gjorde svenska gymnaster
uppmärksammade uppvisningar, medan de 1908,1912 och
1920 deltog i trupptävlingen för lingsk gymnastik och
vid samtliga dessa spel vann guldmedaljerna.
År 1939 arrangerades i Stockholm den första
Lingia-den med över 7 000 deltagare från en mängd länder,
vilka uppvisade olika system. Vid Lingiaden 1949
deltog 15 000 gymnaster.
Under senare år har de olympiska tävlingarna och
VM i gymnastik enligt det internationella systemet
(som delvis bygger på tysk Tumen) tilldragit sig stort
intresse. Fram till 1948 var dessa olympiska tävlingar
främst en strid mellan de centraleuropeiska länderna,
Italien och Finland. Från 1948 har antalet deltagande
länder ökat, och från 1952 dominerar ryssarna både i
herrarnas och damernas tävlingar.
Världens på senare år mest framgångsrike och
säkert också den hittills skickligaste gymnasten är
ryssen V. Tchoukarine, som vid Olympiska spelen i
Helsingfors 1952 vann guldmedalj i 12-kamp
individuellt och i lag samt dessutom segrade på bygelhäst och
hopp över häst, blev tvåa på barr och i ringar samt
femma i räck.
Den unga svenska tävlingsgymnastiken, under en
följd av år främst koncentrerad till Örebro men
numera med stor utbredning i landet, gjorde redan i
London 1948 en uppmärksammad insats, då fjärde
plats i damernas trupptävling uppnåddes. Vid VM
1950, där de ledande damgymnastikländerna dock inte
deltog, vann Sverige i lag i både fristående och
sammanlagt samt individuellt i avdelningen barr och
ringar genom Ann-Sofi Pettersson. Vid spelen i
Helsingfors 1952 vann damerna i lag i fristående genom
Karin Lindberg, Gun Röring, Evy Berggren, Göta och
Ann-Sofi Pettersson, Ingrid Sandahl, Hjördis Nordin
samt Vanja Blomberg, och den unge göteborgaren
W. Thoresson hemförde guldmedaljen i herrarnas
fristående och vann därmed Sveriges främsta
gymnastiska seger hittills.
Tyvärr ställer elittävlingar i gymnastik sådana krav
på utövarnas skicklighet, att det numera är praktiskt
taget omöjligt att uppnå toppklass genom träning
endast på fritid. De flesta av världens bästa gymnaster
har därför tillfälle att ligga i träningsläger under en
stor del av året, en form av förberedelse som i varje
fall i Sverige ej kan förekomma. Våra bästa
gymnaster har därför endast i enstaka grenar kunnat göra sig
gällande. 12-kamp för män och 8-kamp för damer
fordrar en enorm och svårlärd mångsidighet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
