Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göken — fågeln som spår i lunden - Göran, Sankt — ridderlighetens symbol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1520 GÖRAN
drag. De gamla fåglarna lämnar landet tidigt, och
man vet av märkta exemplar, att de beger sig ner till
Afrika söder om Sahara. Flyttningen sker nattetid.
Först 3-4 veckor efter dem anträder ungfåglarna
ensamma sin resa åt samma håll.
I olika delar av både gamla och nya världen finns
en mängd äkta gökfåglar, inalles omkring 160 arter.
I sydvästra Europa förekommer den s. k. skatgöken,
vars levnadsförhållanden så till vida avviker från de
nyss skildrade, som honan deponerar samtliga sina
2-4 ägg i samma bo, en kråkfågels, utan att
ungarna tillfogar fosterföräldrarna någon förlust. De
sistnämnda kläcker både ut sina egna ägg och gökens och
föder upp ungarna, vilket dock i detta fall är
förklarligt, då alla i barnskaran är lika stora och födan
lättåtkomlig, bestående av möss och sorkar. Många gökar
i främmande världsdelar och nästan alla, som bebor
Amerika, har aldrig haft fosterföräldrar. De är
familjeförsörjare. Stort intresse tilldrar sig bland dem
arterna av släktet Crotho’phaga, bl. a. emedan
andra arters parasitism möjligen låter härleda sig från
dessas egendomliga häckningsvanor. Flera eller många
par bygger ett stort, gemensamt bo av kvistar och
blad. Häri lägger de flesta honorna sina ägg och
förenar sig i ruvningen av dem och i uppfödandet av
ungarna. Regngökarna, ävenledes i Amerika, bildar
övergången mellan de parasitiska och bobyggande
gökformema, i det att vissa arter lever som parasiter,
andra häckar på vanligt sätt. I Indien finner man
stundom båda sätten representerade hos en och samma art
så att somliga honor bygger bo och uppföder sina
ungar själva, medan andra honor föredrar att lägga
äggen hos småfåglar, som då får sörja för deras
avkomma.
RIDDERLIGHETENS SYMBOL
Sankt Georg eller Sankt Göran är ridderlighetens
symbol och scouternas skyddshelgon. Årligen
hög-tidlighålles 2g april, S:t Georgsdagen, av all
världens scouter. Men Sankt Göran är även
förknippad med ett stort svenskt historiskt minne, slaget
vid Brunkeberg. På den i Stockholms Storkyrka
uppställda träskulpturen Sankt Göran och draken
symboliserar draken Danmark, som besegras av
riddaren Sten Sture, vilken räddar prinsessan, dvs.
Sverige. På det andliga planet har Sankt Görans
segerrika kamp mot draken ofta fått symbolisera
godhetens och rättens seger över ondska och orätt.
Sankt Göranslegenden är återgiven i det följande.
Göran, Sankt. Om denne martyr, som enligt
legenden skall ha levat på 200-talet e. Kr., berättar
domi-nikanmunken Jacobus de Voragine i sin folkbok
Legenda aurea följande:
Den helige Georg - i Sverige kallas han Göran eller
Örjan - som var krigstribun från Kappadocien,
begav sig en gång till staden Silena i Libyen. I en
närliggande sjö levde vid denna tid en giftig drake, som
befolkningen förgäves sökte döda. Ofta drog draken
ända fram till stadsmurarna och förpestade luften
med sin andedräkt, så att många dog därav. För att
blidka draken gav man honom var dag två får, men
när fåren började tryta, utfärdade kungen ett påbud
om att man skulle offra ett får och en människa.
Genom lottdragning skulle avgöras, vem som skulle
offra sin son eller dotter. När nästan alla unga i
staden offrats, föll lotten på kungens enda dotter.
Kungen greps då av sorg och ville köpa sig fri med guld och
silver. Men folket beviljade ej detta. Så gick då hans
dotter, klädd i sin kungliga dräkt, i allas åsyn
gråtande mot sjön.
På vägen mötte hon den helige Georg, som frågade,
varför hon grät. Hon berättade då allt och besvor
honom att rädda sig undan draken. Men han svarade:
»Frukta icke, mitt barn! I Kristi namn skall jag
hjälpa dig.»
I samma stund stack draken upp sitt huvud ur sjön
och närmade sig dem. Men Georg steg till häst,
väpnade sig med korsets tecken och red till anfall. Med sin
lans sårade han draken så svårt, att denne sjönk till
marken. Georg sade nu åt kungadottern att binda sin
gördel kring drakens hals, och när hon gjorde så,
följde draken henne lydigt som en hund mot staden. När
då folket förskräcktes, ropade den helige Georg:
»Frukta icke, ty Herren Gud har sänt mig till eder, att jag
skulle befria eder från de plågor draken tillfogade eder.
Tron på Kristus och låten döpa eder alla och envar, så
skall jag döda denna drake.»
När nu alla lät döpa sig, dödade han draken.
Kungen lät bygga en kyrka och ville belöna den helige
Georg, men han avvisade detta och gav i stället kungen
fyra lärdomar: han skulle vårda sig om Guds
församlingar, hedra prästerna, flitigt åhöra mässan och städse
tänka på de fattiga. Sedan drog han bort.
Detta äventyr med draken har sannolikt senare
tilllagts den helige Georg, som vann sin helgongloria
genom martyrdöden. Under kejsar Diocletianus’
förföljelser säges han ha förebrått kejsaren hans grymhet,
varför han fängslades och avrättades 23 april 303.
Sankt Georg dyrkades sedan över hela kristenheten,
och från slutet av 11 oo-talet betraktas han som
Englands skyddspatron i stället för den helige Edvard
Bekännaren.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
