Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Görtz, Georg Henrik von — ministern som gjordes till syndabock - Görtz var optimistisk rörande Sveriges ekonomi - Görtz eftersträvade en snar fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖRTZ I52I
MINISTERN SOM GJORDES
TILL SYNDABOCK
Görtz, Georg Henrik von (1668-1719). På ett
samtida kopparstick framställs Karl XII och Görtz
stående bredvid varandra. Kontrasten är påfallande.
Hur kunde det bli en så intim samverkan mellan den
enkle, oböjlige, principfaste svenske krigarkungen och
den smidige, intrigante utländske ministern? Kanske
ligger det dock, säger en svensk historiker, en viss
sanning i Fredrik den stores paradox, att Görtz var liksom
skapad att vara Karl XH:s minister. »Omöjligt» fanns
icke i någonderas ordbok, och denna gemensamma
okuvlighet hänvisade dem till varandra.
Första gången torde Görtz ha sammanträffat med
Karl XII 1698, då han med sin herre, hertig Fredrik av
Holstein-Gottorp, besökte Stockholm. Sedermera har
deras banor förmodligen mötts, då Görtz såsom
hol-steinskt ombud deltog i de underhandlingar som 1707
fördes i Altranstädt mellan Karl XII och en del
europeiska furstar och statsmän. Under Karl XH:s vistelse
i Turkiet beslöt Görtz att uppsöka honom i syfte att
verka för sin herres sak och erbjuda den svenske
konungen sina tjänster. På vägen fick han emellertid
veta, att Karl XII redan lämnat Turkiet. Kort efter
Karl XH:s ankomst till Stralsund 1714 sammanfördes
Görtz på allvar med honom. Redan från början vann
han kungens förtroende och blev snart nog Karl XH:s
utan jämförelse inflytelserikaste och mest betrodde
minister. Görtz förstod att behandla envåldskonungen
på det rätta sättet. »Ett sådant lynne som konungens»,
skrev Görtz till en bekant, »kan blott på sympatetiskt
sätt behandlas. Att mot detsamma vara styvsint är
fruktlöst. Man bör låtsa gå in på hans åsikter för att
sedermera småningom leda honom till sina egna.»
Görtz var optimistisk rörande Sveriges ekonomi
Görtz hade i verkligheten en ställning liknande en
nutida statsministers. Främst ingrep han i
finansförvaltningen och utrikespolitiken. Han blev chef för den
s. k. upphandlingsdeputationen, ett nyskapat
ämbetsverk, som snart helt tog statens finanser om hand. På
denna post blev eller åtminstone ansågs Görtz såsom
upphovsman till en mängd impopulära tvångsåtgärder,
som rikets svåra läge gjorde nödvändiga. Så t. ex.
utfärdades obligationer på belopp, växlande mellan
100 och 10 000 riksdaler, för vilka säkerhet skulle
vara »nationens hela förmögenhet» samt enskilda
medborgares fasta egendom. Tvångslån upptogs. Mest
känd av Görtz’ finansåtgärder är utgivandet av
»nödmynt» (mynttecken i koppar, som skulle gälla som
daler silvermynt). Vem minns inte scenen i Snoilskys
Värnamo marknad, då den unga flickan uttrycker sin
misstro mot dessa kopparmynt »med Görtzens gudar
på» och då hennes farhågor, förrän hon anar, får en
Karl XII och Görtz efter ett samtida kopparstick.
sorglig visshet genom påbudet, att »kopparbiten, som
i går för dal er gått och gällt, numera gällde ingenting».
Detta var dock inte uteslutande Görtz’ fel. Tanken på
nödmynt kom inte från Görtz, ehuru det var han som
genomförde den. Under en resa, som Görtz företog
till Holland för att anskaffa lån, lät Karl XII prägla
ett vida större antal mynttecken än Görtz föreslagit,
och därmed följde deras katastrofala värdeminskning.
Själv var emellertid Görtz full av optimism angående
landets ekonomiska läge. I en rapport till kungen 22
oktober 1718 ger han häröver en skönmålning, som är
förbluffande. Så snart det blir fred, skall riket och
dess invånare bli rikare på pengar än de någonsin varit
- heter det bland annat.
Görtz eftersträvade en snar fred
Görtz’ politik syftade till en snar fred, i främsta
rummet med Ryssland. På sommaren 1718 vistades
han på Åland och skötte fredsunderhandlingar med
Ryssland. Den moderna historieforskningen kan anses
ha så gott som säkert bevisat, att ett fredsfördrag
upprättats och att Görtz erhållit kungens stöd för dess
genomförande. Förslaget gick visserligen ut på
landavträdelser till Ryssland i öster men också på
Rysslands medverkan till att Sverige skulle få territoriell
ersättning på annat håll. I planen ingick även att
her
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
97—407567 m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
