Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halland — kustlandskapet vid Kattegatt - En övergångs- och gränsbygd även i folkseder och historia - Jordbruket är Hallands viktigaste näringsrgren - Den industriella utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________________ HALLAND 1533
Hallandskustens långa sandstränder och klitter utsätts sommartid för en väldig invasion av badlystna inlandsbor. Kusten har
på många håll nästan täckts av väldiga ansamlingar av mer eller mindre tillfälliga sommarbostäder, vilket aktualiserat
omfattande naturskyddsåtgärder. På bilden ovan ser vi en ännu orörd kustremsa utanför badorten Mellbystrand med
Hallandsåsen i bakgrunden.
Vid mitten av 1 ooo-talet var landskapet danskt,
under en stor del av 1300-talet lydde det under svenska
furstar men återtogs av Valdemar Atterdag. Under de
följande seklen var det ett tvisteämne mellan de båda
rikena och förhärjades svårt, särskilt under nordiska
sjuårskriget. Efter föreningen med Sverige utsattes
Halland för nya anfall, som en tid gjorde det till
krigsskådeplats (slaget vid Halmstad 1676). Snart smälte
det samman med det övriga Sverige men intog länge
en undanskymd plats vid sidan av de övriga
landskapen. Först sedan jordbruket börjat blomstra upp på
1800-talet och sedan älvarnas vattenkraft tagits i
anspråk för industri och kraftleveranser till
grannpro-vinserna, har Halland blivit mer uppmärksammat. I
våra dagar har också havet, som sköljer Hallands kust,
fått en ny betydelse för landskapet. Det är ej längre
endast Varbergs havsbad som drar till sig
sommargäster. Hallands kust förvandlas nu nära nog i hela
sin längd till ett sommarland med badorter av såväl
kontinental typ (Tylösand) som av enklare slag.
Jordbruket är Hallands viktigaste näringsgren
Jordbruket är även i våra dagar landskapets
viktigaste näringsgren och sysselsätter nära 40 % av
befolkningen. En tredjedel av arealen intas av åker - i de
sydligaste trakterna går dock åkerarealen upp till ca
60 %. Härav används omkring hälften till spannmål,
mest havre, vete och råg. Återstoden utgörs till större
delen, 36 %, av vall, och boskapsskötseln intar liksom
förr en mycket framskjuten plats. I likhet med
förhållandena i Skåne har särskilt svinaveln en stor
omfattning. Ifråga om osttillverkningen har flera halländska
mejerier skapat sig ett riksbekant namn. Fisket har
trots närheten till närbelägna fiskrika farvatten
förblivit relativt obetydligt på grund av bristen på
hamnar. Undantag härifrån bildar dock Träslövsläge och
några mindre fiskelägen i norra delen av landskapet.
Skogarna, som under äldre tid for illa genom brand
och rovdrift, tillväxer numera och täcker nära 40 %
av hela arealen.
Den industriella utvecklingen
Den industriella utvecklingen kom i gång relativt
sent. Näringsgrenen sysselsatte emellertid 1945 31 %
av befolkningen. Viktigast är Halmstad med
mekaniska verkstäder och textilfabriker samt Varberg med
en stor cykelfabrik. Oskarström vid Nissan har stora
jute- och linnefabriker. Livsmedelsindustrin är
givetvis också väl företrädd av bryggerier och ett flertal
stora slakterier och mejerier. Av stor betydelse har
varit tillgången på kraft från de många kraftverken i
hallandsåarna.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
