Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handel — från producent till konsument - Handelns företagsformer - Den fristående handelns konkurrenskraft - Varuhusen - Övriga företagsformer - Svensk distribution av i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________________ HANDEL 1549
lan »grosshandelsledet» och »detaljhandelsledet».
Genom att en hel rad fasta kostnader (kostnader för
företagsledning, reklamverksamhet osv.) kan »slås
ut» på en betydligt större försäljningsvolym har
mångfilialföretagen ytterligare en fördel framför
enskild detaljhandel.
Den fristående handelns konkurrenskraft
Den enskilda handeln har, särskilt i USA, mött
konkurrensen från mångfilialföretagen genom att skapa
sammanslutningar i syfte att starta egen, gemensam
grossistverksamhet. I många fall har även initiativen
till dylika inköpssammanslutningar bland enskilda
detaljister tagits av grossister. Man brukar alltså skilja
mellan detaljistledda samköpsföretag bland enskilda
handlande och grossistledda samköpsföretag. Också
som ett medel att allmänt förbättra den enskilda
handelns ställning har samköpsföretag kommit till stånd
i länder där mångfilialföretagen ännu ej nått någon
dominerande ställning. Även i vårt land har dessa
sammanslutningssträvanden tagit sig praktiska
uttryck (Hakonbolaget och en del andra
samköpsföretag inom livsmedels- och speceribranschen, vilka
gemensamt bildar centralorganisationen Ica och kan
uppfattas som »detaljistledda»). Också några
grossistfirmor inom samma bransch har sökt skapa
»grossistledda» samköpsföretag.
Varuhusen
En speciell företagsform på detaljdistributionens
område, vilken ävenledes konsekvent utnyttjar
stordriftens fördelar, är varuhusen. Dessa utgör om man
så vill en organisatorisk motsats till de utpräglade
specialaffärerna. Varuhusets princip kan sägas vara
att inom samma byggnad sammanföra en hel rad olika
specialaffärer. Varuhussystemet har under de senare
årtiondena nått ökad omfattning och har sannolikt
ännu inte nått gränsen för sin utveckling.
Varuhustypen representeras i Sverige av flera storföretag. De
mest kända och största är Paul U. Bergströms AB och
AB Nordiska Kompaniet, båda i Stockholm. Det
förstnämnda äges numera av den svenska
konsumentkooperationen.
Övriga företagsformer
En särskild typ av varuhus, som befinner sig på
stark frammarsch i åtskilliga länder, är
enhetspris-företagen - i Sverige representerade av framför allt
Epa och Tempo. Dessa varuhus skiljer sig från den
nyssnämnda gruppen framför allt därigenom, att
deras varusortering är begränsad på så sätt, att i första
hand artiklar i relativt låga prislägen med stor och
snabb omsättning utväljs. Såsom namnet på
företagsformen anger, arbetar dessa företag ofta med ett
relativt litet antal prisklasser. Kundtjänsten i dessa
företag är vidare starkt begränsad.
En annan stordriftsform inom detaljhandeln är de
s. k. postorderföretagen.
En alldeles speciell företagsform på handelns
område är konsumentkooperationen, där
varuförbru-karna själva står som ägare av företagen och efter
demokratiska principer leder dessa.
Konsumentkooperationen har utvecklats från detaljhandel till
grosshandel och vidare till egen produktion i vissa
branscher. I Sverige är konsumentkooperationen den
största representanten för mångfilialföretagen inom
detaljhandeln (se Kooperation).
I flertalet länder har statsmakterna icke genom
särskilda åtgöranden eftersträvat att gynna eller
till-bakahålla någon särskild företagsform på handelns
område. I Sverige råder sålunda mellan de olika
företagsformer som tidigare berörts en tävlan på lika
villkor. Statsmakterna har inte ingripit och tagit
ståndpunkt för eller mot de olika företagsformerna. I en del
länder har dock statsmakterna genom en särskild
nä-ringslagstiftning och på annat sätt framför allt sökt
hämma de s. k. stordriftsformerna på handelns
område, speciellt enhetsprisföretagen. Bakgrunden till
dessa ingripanden har ofta varit, att starka krav
på statliga ingripanden rests från den enskilda
handelns representanter (Tyskland, Schweiz, Norge,
Danmark).
Svensk distribution av i dag
För att komplettera den här lämnade översikten
bör avslutningsvis några uppgifter lämnas om den
svenska distributionsapparatens nuvarande
uppbyggnad. Enligt 1931 års företagsräkning har man
beräknat, att den svenska partzhandelsförsäljningen
uppgick till i runt tal 4,6 miljarder kr. Enligt den år 1946
gjorda företagsinventeringen redovisades för
grosshandeln följande antal arbetsställen och sysselsatta:
Typ Antal Antal
arbetsställen sysselsatta
Egentlig grosshandel........... 9 100 86 200
Agenturfirmor ................. 3 200 12 000
Industrins fristående
försäljningskontor ....................... 525 5 300
Centralkontor med lager för
mångfilialbutiker................... 75 2 000
Summa 12900 105000
Sammanlagt torde dessa företag ha haft en
omsättning med 11-19 miljarder kr. Några mera exakta
siffror över den totala omsättningen finns inte. De
fristående grosshandelsföretagen, anslutna till Sveriges
Grossistförbund, hade 1952 en omsättning av 8010
milj, kr., samtidigt som de fyra Ica-företagens
omsättning utgjorde 601 milj. kr. och Kooperativa Förbundets
partihandelsomsättning var något större. Sammanlagt
torde de till Sveriges Grossistförbund anslutna
företagen svara för omkring 70 % av den egentliga
grosshandelns omsättning, medan de båda övriga
företagsformerna når ca 5 % vardera.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
