Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven Anders — den siste av de stora upptäcktsresandena - Till Indus’ och Brahmaputras källor, Transhimalaja och hjärtat av Tibet - De sista stora Asienexpeditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDIN 1579
rykten om sina planerade resvägar och tvära
omläggningar av resrutterna, genom förklädnad och diverse
maskeringsåtgärder lyckades Hedin fullkomligt föra
tibetanerna bakom ljuset. Det kanske märkligaste
resultatet av färden blev upptäckandet och
kartläggandet av den 5 000-8 000 m höga, med Himalaja
parallella bergskedja som Hedin överskred tio gånger och
gav namnet Transhimalaja. Vid återkomsten till
Stockholm 17 jan. 1909 fick Hedin ett lysande mottagande
av konung och folk. Hans upptäckter väckte ofantlig
uppmärksamhet över hela världen, och hans bok om
Transhimalaja utkom på tolv språk. De vetenskapliga
resultaten sammanfattades i ett stort verk i nio delar
och tillhörande folioatlas, förmodligen det märkligaste
kartverk som någonsin på grundval av egna mätningar
utarbetats av en enda forskare. Hans
kartläggnings-metodik var också i sin enkelhet ganska enastående.
Vid färder på kamelryggen bestämdes den
tillrygga-lagda våglängden genom räkning av kamelens steg och
hänsyn till lutning, markbeskaffenhet m. m. Med en
enkel handkompass kontrollerades marschriktningen
och togs täta pejlingar till terrängföremål som skulle
intecknas på kartan, och sist men inte minst utförde
Hedin på kamelryggen mycket detaljerade kartskisser
utmed hela rutten. På grundval av dessa
fältmätningar och kartskisser i skalor omkr. 1 : 50 000 kunde
sedan doktor B. Hassenstein i Gotha och överste H.
Byström i Stockholm utarbeta de utomordentligt
vackra kartor företrädesvis i skalan 1:1 milj, som
utfyllt de största »vita fläckarna» på Asiens karta.
De sista stora Asienexpeditionerna
De följande åren ägnade sig Hedin åt en omfattande
författarverksamhet. 1905 hade han invalts i
Vetenskapsakademien; 1913 kallades han till ledamot av
Svenska akademien och skrev i samband därmed
Re-sare-Bengt (1921). För ungdom skrev han Från pol
till pol (1911), Scoutliv i Tibet (1913) m. fl. År 1912
framträdde Hedin i det politiska livet, vilket han tid
efter annan upprepade utan att genom sina
kategoriska och ganska olyckliga uttalanden om folk och
statsskick ha kunnat spoliera sitt anseende som
geografisk upptäckare och forskare.
En bok om Sven Hedin, som hans syster Alma
utgav till hans 60-årsdag 1925, slutar med orden: »Han
har alltid känt en dragning att återvända till den stora
ensamheten och kanske att han ännu en gång följer
den manande rösten.»
Han återvände inte bara en utan flera gånger.
Avsikten med 1927-35 års expeditioner var dels att med
en stab av specialister och med begagnande av
teknikens yppersta hjälpmedel mera ingående utforska de
tidigare av Hedin upptäckta och beskrivna trakterna
i Centralasien, dels att undersöka möjligheterna för
upprättandet av vissa trafikleder. Ekonomiskt
stöddes expeditionen från början av Deutsche Lufthansa,
Sven Hedin.
som även till att börja med deltog med åtta tyska
flygare. Expeditionen förfogade vid starten över 27
vetenskapsmän och teknici, däribland ett tiotal kinesiska
lärde och studenter, samt nära 300 kameler. Hedin
organiserade arbetet, engagerade specialister av olika
slag, lyckades få storartat ekonomiskt stöd av svenska
staten och kunde väsentligen undanröja de stora
hinder de oroliga politiska förhållandena ställde för
fullföljande av expeditionens program. Själv har Hedin
livfullt och fängslande skildrat de olika
expeditionerna och undersökningarna i ett flertal böcker, Åter
till Asien (1928) Gobiöknensgåtor {1930), Jehol,
kejsarstaden (1931), Stora Hästens flykt (1935),
Sidenvägen (1936) och Den vandrande sjön (1937). Flera av
Fledins medhjälpare har även utgivit böcker om
expeditionerna. När Hedin kort efter sin 70-årsdag
återvände till Stockholm, medförde han och hans
medhjälpare så omfattande resultat av kartografiskt,
geologiskt, etnografiskt, arkeologiskt, biologiskt och
pale-ontologiskt slag, att publicerandet av resultaten ännu
pågår. Enbart de etnografiska samlingar som
hemförts räknar omkr. 5 000 föremål. - Men dessa
forskningars bearbetning, som bekostas av svenska
staten, må ge aldrig så betydelsefulla resultat; de kan
som forskarbragd dock aldrig tävla med de tre
stordåd som förskaffat Hedin en ovansklig ära:
utforskandet av Transhimalaja, Tibet och Lop-nor, den
vandrande sjön, vår store landsmans första och sista
kärlek.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
