Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hembygdsrörelsen — hur bygdekulturen skyddas och utvecklas - Präster och lärare som hembygdsforskare - Hazelius skapar Skansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMBYGDSRÖRELSEN 1589
Den moderna hembygdsvården vill bevara hembygdens minnen från svunnen tid och söker samtidigt i folkliv och bebyggelse
ge uttryck för en levande tradition. — Ovan ses hembygdsgården i Lerbäcks socken i Närke med sin loftbod och nubbsmedja.
HUR BYGDEKULTUREN SKYDDAS OCH
UTVECKLAS
H EMBYGDSRÖRELSEN som folkrörelse är av
ganska sent datum. Den har sina rötter i
brytningstiden mellan den gamla bondekulturen och
industrialismen i slutet av 1800-talet. Men den träder tydligt
fram först i början av detta sekel, då Artur Hazelius’
stora hembygdsgård Skansen började resa sig som ett
stolt monument och Hazelius’ idéer började gå ut
över landet och omfattas av en allt större skara
hem-bygdsvårdare. Hazelius dog 1901, och det var vid
denna tid och under de följande åren som de många
hembygdsföreningarna och hembygdsmuseerna växte
upp i de olika landskapen.
Präster och lärare som hembygdsforskare
Men intresset för hembygden och dess utforskande
är långt äldre. Redan under Karl XI :s tid gjordes ett
slags antikvarisk inventering, »Rannsakningar om
an-tikviteterna», som utfördes av präster och
huvudsakligen gällde runstenar, ättehögar och andra
antikviteter. Detta lärda intresse för forntiden och dess
utforskande fortsatte under följande århundraden och
uppbars huvudsakligen av präster och lärare. På
1700-talet stimulerades hembygdsforskningen framför allt
av tidens intresse för landets naturtillgångar och
ekonomiska liv, medan den på 1800-talet fick ny näring
genom den nationalromantiska rörelse som vi bäst
känner genom Götiska förbundet och dess idéer. I mitten
av 1900-talet uppstod i Sverige de första
fornminnesföreningarna. Den första bildades 1856 i Närke,
på initiativ av Nils Gabriel Djurklou. Under 1860-talet
växte liknande föreningar fram i en rad svenska
landskap från Skåne upp till Jämtland. Deras program var
emellertid ganska begränsat och gällde i första hand
fornminnen och kyrkliga antikviteter, i viss
utsträckning också folkspråket.
Hazelius skapar Skansen
Det var Artur Hazelius som bröt emot denna
tendens genom att väcka intresse också för den folkliga
kulturens alster, bohag och byggnadsskick. Hans
närmaste föregångare, G. O. Hyltén-Cavallius, planlade
ett museum för den småländska folkkulturen i Växjö.
Hazelius fullföljde uppslaget genom att skapa
Nordiska museet och Skansen (1891), som växte upp som
en stor svensk hembygdsgård vid huvudstadens
portar. Det stora friluftsmuseet avser att ge olika sidor
av svunnen svensk folkkultur (se artikeln Nordiska
museet och Skansen).
Hazelius’ framträdande betydde också upptakten
till hembygdsrörelsen. Man började här och var i
landskapen att få upp ögonen för värdet av
kulturarvet, som industrialismen höll på att utplåna.
Överallt fanns det gårdar och bohag att rädda. I varje
landskap bildades hembygdsföreningar, som räddade
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
