Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hembygdsrörelsen — hur bygdekulturen skyddas och utvecklas - Hazelius skapar Skansen - Folkrörelsen uppstår i Dalarna - Hembygds arv är odlings grundval - Friluftsmuseerna växer fram - Samfundet för Hembygdsvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I59O HEMBYGDSRÖRELSEN ___________________________
äldre, kulturhistoriskt värdefulla byggnader till
hem-bygdsmuseer, ofta med Skansen som förebild.
Folkrörelsen uppstår i Dalarna
Men den egentliga folkrörelsen uppstod i Dalarna,
där konstnären Gustaf Ankarcrona blev hövding. Han
kom till landskapet 1901, hänfördes av Dalarnas
folkkonst och folkkultur och sökte genast finna utvägar
att rädda det gamla och bygga upp det nya. Det var
framför allt hemslöjden som fängslade hans intresse.
Ett av hans slagord lydde:
För nya behov, dem framsteg föda,
ej gammal konst och skönhet döda.
Hembygds arv är odlings grundval
Det var också Ankarcrona som präglade
hembygdsrörelsens senare motto: Hembygds arv är odlings
grundval.
Ankarcrona grundade 1904 Leksands
hemslöjdsförening och Mora hembygdsförbund, och detta blev
signalen, som väckte genljud först i Dalarna och
sedan i andra delar av landet. Han tog även 1915
initiativet till ett hela Dalarna omfattande
hembygdsförbund, som fått efterföljare i nästan alla landskap.
I Dalarna framträdde också hembygdsrörelsens
store litteräre banerförare Karl-Erik Forsslund, som
på olika sätt kompletterat Ankarcrona. I tal och skrift
kämpade Forsslund mot industrialismen och vad den
förde med sig av förflackning och smakförsämring.
Är 1914 kom hans programskrift med det nyskapade
ordet »Hembygdsvård». Hembygdsrörelsen, som den
här skisseras, har ett väldigt register. Den vill inte
endast rädda en viss del av den gamla bondekulturen
utan verkar också för att bevara och pånyttföda allt
livskraftigt i gammal odling: byggnadskultur,
folkmusik, hemslöjd, folkdans osv. Den söker också verka
för naturens skydd och vård.
Friluftsmuseerna växer fram
I början av 1900-talet växer friluftsmuseerna fram i
de flesta landskap. Småland är bland de första. Under
perioden från sekelskiftet och fram till 1920 bildades
ett 1 oo-tal hembygdsföreningar. Efter ytterligare 10
år hade deras antal drygt tredubblats, och i våra
dagar kan man räkna med inemot 700
hembygdsföreningar, av vilka över 400 har hembygdsgårdar eller
samlingar.
Hembygdsrörelsens ännu oavbrutna frammarsch
efter denna museala linje har skett jämsides med att
den statliga kulturminnesvården (gällande
fornminnen och kyrkor) med centrum i
Riksantikvarieämbetet nyorganiserats till allt större effektivitet och
Nordiska museets inventeringar av allmogens,
herrgårdarnas och städernas äldre byggnadsskick och
näringsformer utvidgats och intensifierats. De flesta län
har nu fått större centralmuseer med fackutbildade
tjänstemän (landsantikvarier), som till stor del
avlönas med statsmedel. Då dessa ämbetsmän i
allmänhet inträtt som sekreterare i resp, hembygdsförbund,
har hembygdsrörelsen genom dem kommit i mera
direkt regelmässig kontakt med den statliga
forn-vården.
Hos många hembygdsintresserade väckte denna
utveckling tidigt betänkligheter. Man fruktade - med
viss rätt - att vården av hembygdsmuseerna med
deras samlingar skulle överstiga många föreningars
krafter eller åtminstone dra intresset alltför mycket
ifrån hembygdsrörelsens andra uppgifter,
bygdevår-den och hembygdsstudiet i vidsträcktare mening. Som
den samlande kraften för dessa sidor av
hembygdsrörelsen vill sedan 1916 Samfundet för Hembygdsvård,
som har sitt säte i Stockholm, verka.
Hemslöjdsrörel-sen fick redan 1912 sin riksorganisation (seHemslöjd).
Samfundet för Hembygdsvård
Samfundet för Hembygdsvård, som
reorganiserades 1931, vill enligt sina stadgar verka för:
att natur- och kulturminnen bevaras och vårdas;
att nyanläggningar och omdaningar utförs med
hänsyn till såväl landskapet och bygden som
närmast omgivande natur och förutvarande
anläggningar samt
att i allmänhet kunskapen om och kärleken till
hembygden ökas.
Samfundet arbetar i första hand efter rent praktiska
linjer. Genom nära samarbete med arkitekter vill
Samfundet påverka byggnadskulturen i växande
samhällen och bygder. Man gör detta också genom kurser för
byggmästare, anordnade i samarbete med bl. a.
Statens hantverksinstitut samt genom ett antal
ambulerande kurser. Genom en landskapsbyrå med 3
avdelningar - en för vägfrågor, en för vattenfrågor och
en för allmän upplysning, rådgivning och propaganda
- vilken sköts i samarbete med hembygdsvårdens
och naturskyddets ledande män, vill man i samråd
med tekniska experter söka påverka landskapsvården,
så att bygdens och naturens värden inte i onödan
förstörs. Samfundet är huvudman för Markaryds
folkhögskola och har också egen studieavdelning, som
genom kurser, föreläsningar och
publikationsverk-samhet söker stimulera intresset för hembygdsvård
och utforskandet av hembygden, detta i samarbete
med hembygdsföreningarna, studieorganisationerna,
folkbildningsförbunden och skolans representanter.
Samfundet för Hembygdsvård söker också först och
främst i kontakt med de folkliga krafterna att väcka
intresset för och i vår tid omplantera en sund
bygdekultur. På så sätt har man kommit att åter
sammanföra de olika grenarna av hembygdsrörelsen, framför
allt byggnadskulturen, landskapsvården, folkmusiken
och folkdanserna. Samfundet utger Bygd och Natur,
tidskrift för hembygdsvård.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
