- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 3. Fr - H (1137-1696) /
1613

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hindemith, Paul — den moderna musikens musikant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

___________________________________________________________________________ HINDEMITH I 6 I 3

DEN MODERNA MUSIKENS MUSIKANT

H IN’DEMITH,Paul (f. 1895). Knappast någon
modern tonsättare utom Schönberg har så starkt som
tysken Hindemith påverkat de musikaliska
kompositions-teorierna bland musiker världen runt. När vår tids
tonkonst började samla krafterna efter första
världskrigets stormar var han en av de ledande männen.
Hindemith hängav sig inte åt någon känslosamhet,
som tidigare generationers kompositörer ofta gjort,
utan strävade efter att åstadkomma en mera saklig
stil, byggd på grundlig kunskap om
kompositionsteknik och instrumentens möjligheter. Naturligtvis sökte
han från första stund intim kontakt med det
pulserande musiklivet både som lärare och som utövande
musiker - han är en mycket skicklig altviolinist
-och han har ivrat för att sprida kännedom om den
moderna musiken hos bredare folklager genom
»Ge-brauchsmusik» (»nyttomusik»), avsedd att spelas av
amatörer.

Till detta nyktra, hantverksmässiga musikskapande
hade Hindemith sökt förebild bl. a. i barocktidens
än-damålsbundna tonkonst. Men anknytningen till den
tidens melodiskt ofta kraftfullt och obrutet
framström-mande polyfona musikstycken är egentligen ganska
ytlig. Hindemiths tidigare verk är visserligen till
övervägande del radikalt »lineärt» skrivna, dvs. flera
samtidiga melodilinjer bestämmer skeendet, men
tonsättaren väjer inte för hårda dissonanser, och många
verk är gamängaktigt vitsiga eller fränt parodiska,
såsom t. ex. den jazzartade finalen »1921» ur
Kam-mermusik nr 1 (1923). Man kan lätt förnimma
Hindemiths. vitala temperament bakom sådana
komposi

tioner. Han sitter förmodligen inte heller och väntar
på »inspiration». Avslöjande av egna djupare känslor
har aldrig legat för Hindemith, utan musiken har
under hans hand fått växa fram helt efter egna lagar.

Likväl märker man från omkr. 1930 en viss
omsvängning i tonsättarens skapande. Stilen blir mera
allvarlig och innerlig, harmoniken mindre rik på
dissonanser. Inledningen till denna senare period
betecknas av operan Mathis der Maler (varur Hindemith
också satte samman en symfonisk svit). Den handlar
om en konstnärs sanningslidelse och trohet mot sina
ideal och förbjöds 1934 av makthavarna i Tyskland.
Även i fortsättningen blev Hindemith svårt
motarbetad i sitt hemland, och han mottog därför 1935 ett
uppdrag att bistå vid reorganiserandet av musiklivet
i Turkiet, där han vistades i flera perioder. Från 1937
turnerade han upprepade gånger i USA som solist och
bosatte sig där 1940, varpå han sex år senare blev
amerikansk medborgare. Hindemith har även besökt
Sverige som dirigent.

Bland kompositioner ur Hindemiths senare alstring
bör framhållas altviolinkonserten Der
Schwanendre-her (1935), baletten Nobilissima visione (1938),
Sym-phonie in Es (1940), Symphonische Metamorphosen
von Themen von Carl Maria von Weber (1943) och
Marienleben, 4 sånger för sopran med orkester
(omarbetad 1947) samt de pedagogiska arbetena
Unterweis-ung im Tonsatz (1937-39), vari Hindemith
framlägger sin kompositionsteori, och Ludus tonalis (1943),
en samling pianostycken med liknande uppläggning
som Bachs Wohltemperiertes Klavier.

Även som dirigent sjuder
Hindemith av vitalitet. När han
inte själv för taktpinnen, vill
han ändå gärna närvara vid sina
verks instudering. På bilden ser
man tonsättaren tillsammans
med dirigenten tacka för det
stormande bifallet efter
uruppförandet av hans senaste
symfoniska verk (1951). En del av
musiken därur använder
Hindemith i en opera om Johannes
Kepler.

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:56:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-3/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free