Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjortar och rådjur — skogarnas vackraste däggdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJORTAR 1623
SKOGARNAS VACKRASTE
DÄGGDJUR
Hjortar och RÅDJUR. Hjortens utseende är
allmänt känt och framgår också tydligt av bilderna
varför ingen beskrivning lämnas här. Men det bör
kanske framhållas att hanarna hos vår jämförelsevis
småvuxna inhemska hjortras sällan uppnår en
bog-höjd över 115 cm. Honorna, hindarna, är avsevärt
mindre.
I Sverige förekommer kronhjorten på några få gods
i södra Skåne i ett antal på omkr. 100 djur, men ännu
på 1800-talet fanns den så långt norrut som i
Västergötland, och i förhistorisk tid levde den ända uppe i
Dalarna. Att hjortarna är stationära på några få
ställen i Skåne beror inte endast på vederbörande
jordägares intresse för djuren utan också därpå att dessa
vid brunsttiden på hösten söker sig tillbaka till sina
gamla brunstlokaler. I hundratals år har de därför
hållit sig kvar på samma områden.
Kronhjorten är ett mycket svårt skadedjur både på
havrefälten och rotfruktsåkrarna samt på skogen.
Skadorna är så pass allvarliga att man inte räknar med
att hjortstammen skall kunna bibehållas länge till i
Skåne. Ett reservat för kronhjortar har därför
upprättats på Hälleberg, där staten har stora domäner.
Endast hanarna bär hom. Dessa fälls på våren, men
redan på högsommaren eller eftersommaren har nya
hom vuxit ut. De blir större för vart år ända till
12-15-årsåldern, varefter de blir svagare utbildade.
Hornen växer ut från den så kallade rosenkransen. Till en
början är de överdragna med en sammetslen hud, som
snart torkar och skrapas av eller, som det kallas,
»fejas» bort.
Dovhjorten som också förekommer i vårt land är inte
ursprungligen vild här utan infördes för 300-400 år
sedan. Den hölls då och ända in i vår tid i särskilda
djurgårdar eller jaktparker. Då och då fastän mera
sällan hände det att den kom lös, men först för
omkring 50 år sedan öppnades djurgårdarnas portar mera
allmänt för dovhjortarna, och de har nu blivit
acklimatiserade medlemmar av vår fauna. För närvarande
finns de i ett antal på omkr. 1 000 djur i södra och
mellersta Sverige.
Dovhjorten är inte lika skadlig som kronhjorten
men ändå tillräckligt mycket för att dess
framtidsutsikter i vårt land inte skall vara särskilt ljusa.
Rådjuret befinner sig hos oss vid gränsen av sitt
existensområde. Trots detta har det under de senaste
årtiondena spritt sig allt längre norrut mot övre
Norrland. Dess nordgräns anses gå genom östra Härjedalen,
södra Jämtland och Medelpad, men enstaka
exemplar har påträffats ända uppe i Råneå och Nederkalix
i Norrbotten.
Den starka kölden klarar rådjuren bra, men den
VÄRT STÅTLIGASTE HJORTDJUR
Kronhjorten har fått sitt namn av den s. k. kronan, som
utvecklas vid hornens spetsar då taggarnas antal ökas med
stigande ålder. Den är det ståtligaste av våra hjortdjur.
Dovhjorten påminner mycket om kronhjorten men har bredare
horn och är något mindre. Bilderna ovan visar kronhjortar.
De håller i regel samman i flockar, och under brunsttiden,
som infaller i september, kan man i skymning och gryning
och ibland även nattetid höra deras bölande. Ofta utkämpas
häftiga strider mellan de stora djuren. Segraren blir hjordens
härskare.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
