Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtat och hjärtsjukdomarna — blodomloppets motor - Blodomloppet - Blodtrycket - Idrottsmän får ofta hjärtförstoring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRTAT 1633
Fig. 2. Denna bild visar schematiskt
klaffarnas spel under
sammandragningen av förmaket (t. v.) och av
kammaren (t. h.). Man ser på v. bilden hur
de stora klaffarna mellan förmak och
kammare öppnar sig, när blodet
strömmar in i kammaren. Under tiden är de
halvmånformiga klaffarna i pulsådern
stängda. När kammaren drar ihop sig,
stängs de stora klaffarna till förmaket
och de halvmånformiga klaffarna
öppnar sig inåt lungpulsådern, resp,
aor-tan. Genom de s. k. papillärmusklerna
och de från dessa utgående tunna
senorna hindras de stora segelartade
klaffarna mellan förmak och kammare
att ge efter för det höga blodtryck som
gör sig gällande i kamrarna vid dessa
sammandragningar.
De stora pulsådrornas väggar är elastiska och
vidgar sig när blodet från hjärtat pressas ut i ådrorna.
Om blodkärlsväggen vore stel, skulle hjärtats arbete
ökas väsentligt och påfrestningen bli större på grund
av den starka tryckstegring i kärlsystemet som skulle
bli följden. Detta är vad som sker då kärl väggarna
vid åderförkalkning mister sin elasticitet och blir stela
och oeftergivliga. Härigenom ökas hjärtats arbete,
belastningen kan bli så stor att det inte orkar med den,
och bl. a. av denna anledning uppkommer
hjärtinsuf-ficienssymtom vid åderförkalkning.
Blodtrycket
Blodströmmen i blodkapillärerna är mycket
långsammare än i artärerna. Blodet pressas fram genom
det tryck som uppkommer genom att hjärtat hela
tiden pumpar in blod i artärerna, vars elastiska
väggar tänjes ut vid varje hjärtslag och sedan åter
sammandrar sig och håller trycket uppe. Detta tryck i de
stora artärerna, det s. k. blodtrycket, är alltså inte
konstant utan växlar under olika faser av pulsslaget.
Det når sitt maximum just vid utdrivningsfasen ur
hjärtat, under senare hälften av
kammarkontraktio-nen. Det är just detta tryck, det s. k. systoliska
blodtrycket eller kort och gott blodtrycket, som man
mäter och använder som en indikator på kärlsystemets
tillstånd. Detta tryck utgör hos vuxna friska
människor normalt 110-150 mm kvicksilver. Det är lägre
när man ligger än när man sitter och ännu högre när
man står upp och stegras ytterligare vid
kroppsansträngning. Blodtrycket stegras vidare vid nervositet
och vid psykiska påfrestningar av olika slag.
Blodtrycket skulle ju egentligen mätas med hjälp av en
nål, som stickes in i en artär och förbindes med en
manometer. Praktiskt kan man emellertid mäta det
med hjälp av en gummimanschett som lägges runt
t. ex. en arm. Därefter pumpas manschetten upp med
luft, tills trycket blir tillräckligt stort för att trycka
ihop artären så att inget blod kan komma fram.
Därefter släpper man långsamt ut luften ur manschetten,
så att trycket sjunker, och tar reda på när pulsen åter
kan passera förbi manschetten, dvs. när trycket i
artären blir större än trycket i manschetten och hindret
för blodströmmen därigenom blir upphävt. Man kan
antingen känna när pulsen kommer tillbaka i
handledens artär, eller också kan man avlyssna,
auskul-tera, pulsslagen i armbågsvecket.
Idrottsmän får ofta hjärtförstoring
Det arbete som hjärtat uträttar är rent
kvantitativt sett häpnadsväckande. Vi har ovan sett, att vid
varje hjärtslag 60 cm3 blod slungas ut i stora
kropps-pulsådem. Hjärtat sammandrar sig omkr. 70 gånger i
minuten, vilket betyder, att i runt tal 60 X 70 = 4 200
cm3 eller inemot 5 liter blod slungas ut för varje
minut från varje hjärtkammare. Man betecknar den
sammanlagda mängd blod som slungas ut från varje
hjärtkammare eller som passerar lungorna (vilket är
detsamma) under loppet av en minut med uttrycket
minutvolym. Minutvolymen håller sig alltså vid vila
hos en fullvuxen person vid omkr. 5 liter. Vid
forcerat muskelarbete ökar den högst betydligt. På en
sprin-terlöpare under aktion t. ex. har man att räkna med
en minutvolym som är nära 1 o-dubbel mot den i vila.
Eftersom pulstalet ej ökar i tillnärmelsevis samma
grad, måste sålunda även slagvolymen öka betydligt.
Man har också kunnat beräkna slagvolymen under
hård löpning till över 200 cm3. Ett hjärta måste
därför slunga ifrån sig nära nog ^2 liter blod (båda
kamrarna!) för varje sammandragning under t. ex.
täv-lingslöpning. Att detta förutsätter en betydande
hjärtförstoring är utan vidare klart. Om fördelarna och
nackdelarna av en dylik hjärtförstoring, som för
övrigt är ytterst vanlig hos idrottsmän, diskuteras
livligt på läkarhåll. Några bindande bevis för att själva
förstoringen som sådan skulle vara skadlig finns inte.
Bestickande är att räkna ut hur mycket blod ett
hjärta även under lugna förhållanden pumpar under
loppet av något eller några år. Med en minutvolym på
5 liter erhålles 5 X 60 X 24 = 7 200 liter per dygn
104—407567 m
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
