Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hormoner — hur hormonerna styr människan - Hypofysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165O HORMONER ________________________________________________________________
HUR HORMONERNA STYR MÄNNISKAN
HORMO NER. Ett av problemen för den
differentierade, flercelliga organismen är att samordna de
olika delarnas och organens funktion till gagn för
helheten. Det gäller att samordna deras omsättningsläge
och att samordna deras reaktion på stimuli av olika
slag från omgivningen, så att totalorganismens
reaktion blir ändamålsenlig, annars går individen under.
Ifråga om organismens reaktion på stimuli från
omgivningen måste reaktionerna, för att vara
ändamålsenliga, komma snabbt. Det kan ju vara fråga om att
infånga ett byte som tjänar som näring eller att
undfly en dödlig fara. I båda fallen är givetvis
snabbheten i reaktionen grundväsentlig.
När det gäller samordningen i det inre av
ämnesom-sättningsförloppen är snabbheten i förändringarna
knappast önskvärd. Det är här bättre med ett
regleringssystem, som endast ger långsamma förskjutning-
Dessa schematiska bilder anger var i kroppen de olika
körtlarna för inre sekretion är belägna. Vid 1 hypofysen inne i
kraniet vilande i den s. k. turksadeln, vilken markerats på
bilden t. h. Vid 2 sköldkörteln (glandula thyreoidea) med de
små bisköldkörtlarna (glandulae parathyreoideae). Vid 3
bisköldkörtlarna, som ofta är inneslutna i sköldkörteln. Vid 4
brässen eller thymus, som anses ha med tillväxten att göra.
Efter könsmognadens inträdande tillbakabildas brässen, den
finnes sålunda hos kalven, »kalvbräss», men ej hos det vuxna
nötdjuret. Vid 5 binjurarna liggande omedelbart ovanför
njurarna. Vid 6 testiklarna. Vid 7 ovarierna. Vid 8 har den
inne i kraniet liggande, såsom inresekretoriskt organ
omdiskuterade tallkottkörteln (epifysen, corpus pineale) markerats.
Det streckade fältet på bilden t. v. markerar bukspottkörteln,
vilken innehåller ett stort antal små körtlar för inre sekretion.
Dessa »öar» producerar insulinet (lat. in’sula, ö); se vidare
Sockersjuka. Vid njurarna har en bit av vardera urinledaren
markerats.
ar och tid för jämkning och justering. Denna
reglering sker genom vissa ämnen, som transporteras
omkring av blodet och på den vägen når kroppens alla
organ och celler och inverkar på deras funktion. Dessa
ämnen kallas hormoner. I princip är alltså varje ämne,
som bildas i kroppen, som transporteras omkring med
blodet och påverkar ett större eller mindre antal
cellers verksamhet, ett hormon. I vanliga fall brukas
emellertid beteckningen hormon endast om ämnen,
som produceras av ett relativt eller helt avgränsat
cellsystem. Sedan kan det antingen påverka hela
kroppens funktion eller endast funktionen i ett eller flera
organ, beroende på att just dessas celler är avstämda
att svara på just den hormonella retningen.
Hormoner, enligt denna något inskränkta definition,
produceras i allmänhet av s. k. endokrkna eller
in-resekretoriska körtlar. En körtel är en anhopning av
celler, ett organ som producerar ett sekret, vilket i
allmänhet via en utförsgång avlämnas på någon
kroppsyta, på huden, i munhålan, i andningsvägarna, i
tarmen, i könsorganen. Annorlunda förhåller sig de
endo-krina organen. De saknar utförsgång och deras
sekre-tionsprodukter avges via cellen direkt till blodbanan
och transporteras med blodet till de organ som
påverkas. Emedan hormonerna »insöndras» till blodet
i motsats till t. ex. saliv eller magsaft, vilka
»utsöndras» i särskilda utförsgångar, har de organ där
hormonerna bildas sammanfattats under namn av
insönd-ringsorgan och ingår i den inre sekretionen eller det
endokrina systemet.
Hormonerna ingriper i cellernas ämnesomsättning,
bestämmer omsättningens nivå. Vid bortfall eller
överproduktion av ett visst hormon får man förskjutningar
i ämnesomsättningens nivå med olika rubbningar i
organismens funktion som följd.
Den exakta kunskapen om dessa ämnen är av
ganska färskt datum. Såsom banbrytare på detta område
står de båda engelska forskarna Bayliss och Starling,
vilka 1902 genom direkta djurexperiment visade, att i
tolvfingertarmens slemhinna ett ämne bildades, vilket
efter transport med blodströmmen framkallade
avsöndring av bukspott. Detta ämne fick namnet
sekretion och antogs av Starling utgöra en representant för
en hel grupp av då ännu hypotetiska ämnen, vilka
betecknades med det gemensamma namnet hormoner
(av grek, hormä’, drift).
Hypofysen
En av de viktigaste endokrina körtlarna är undre
hjämbihanget eller hypofy’sen. Denna körtel, som
väger endast ett halvt gram, är fästad vid hjärnans
undersida och uppdelad i två lober, en främre »körtel»-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
