Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horatius — den gyllene medelvägens skald - Förnöjsamhet ger sinnesro - Frihetsvän, republikan — kejsarskald - Lyriker och satiriker - Horatius’ epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORATIUS 1649
DEN GYLLENE MEDELVÄGENS SKALD
HoRA’TIUS (65-8 f. Kr.). En herre, ännu ung,
med anställning i romerska staten men utan
arbetsbörda, ej särdeles kraftig till växten, ganska maklig
men kvickögd och av rörligt temperament. Utan
bekymmer för levebrödet, omhuldad av en högförnäm
man. Ligger länge om morgnarna, ägnar sig något åt
läsning och skrivning, tar sin motion och sitt bad,
flanerar i storstadsvimlet, gör sina iakttagelser. Somnar
om kvällen utan oro för morgondagen. En sann
epi-kuré, en lyckans gullgosse.
Men ännu mer skulle komma honom till del.
Mae-ce’nas, hans höge beskyddare, förärar honom ett
behagligt lantgods, nära Tivoli. Som litterär finsmakare
är han varaktigt betagen i en författare som kan skriva
så ypperlig poesi och göra sig så bra i sällskap där
man har anspråk.
Frihetsvän, republikan — kejsarskald
Men nog har mannen sitt huvud för sig. Fastän son
av en frigiven slav låter han inte kommendera sig. Det
visar han ibland ganska oförtydbart. Fri och obunden
vill han vara. Icke ens härskaren själv, den höge
Augustus, har lätt att få honom till sin man. Skalden
är från begynnelsen frihetsvän och republikan. Han
har t. o. m. deltagit i inbördeskriget, på Brutus’,
Cae-sar-mördarens, sida, men vid Filippi slängt sitt svärd
och flytt. Det är först småningom som han i sin dikt
besjunger den nya, monarkiska regimen. Men när han
gör det, sker det av vunnen övertygelse om vad tiden
kräver, han gör det med ståtlig, högstämd poesi.
Lyriker och satiriker
Så ter sig det självporträtt som möter oss i
Hora-tius’ verk, i första rummet hans lyrik, C ad mina eller
Oden, eleganta stycken på mångahanda grekiska
versmått och i nära anslutning till grekiska förebilder. De
handlar om att njuta dagen, om vänskapen och även
om kärleken, om vinet och om hur behagligt och
idylliskt det är på landet.
Men de hyllar också i stålblanka verser den sköna
döden för fäderneslandet och talar med stolt
tillförsikt om den evighet som är förlänad diktaren, som rest
sig en minnesstod »varaktigare än brons». Den
min-nesstoden står än i dag, ty som en av hans beundrare
och översättare, diktaren Emil Zilliacus uttryckt det:
»Hans sånger fängsla med sin lättfattlighet och
uni-versalitet - och med sin daggklara genomskinlighet
och en aldrig svikande formfulländning».
Men skalden är märklig även på ett annat område.
Han har skrivit satirisk vers. Där har han
åstadkommit sina kanske personligaste verk. I sina
förstlings-dikter, Jamber eller Epo’der, gisslade han stundom
FÖRNÖJSAMHET GER SINNESRO
Ur ett ode av Horatius
Ro ber seglarn om som på öppna havet
drivs av storm ur kursen, när svarta skyar
undanskymma månen, och ingen stjärnbild
leder hans kosa.
Ro från krigets yrsel vill själva Balkan.
Ro åstunda persernas skyttekedjor
Ej för guld och purpur och ädelsten finns
varan till salu.
Ro fås ej för rikedom eller rangplats.
Vakten har ej fullmakt att visa bort från
konsulns farstu sorgernas svärm. Den flaxar
fritt i gemaken.
Lyckligt liv är billigt. Bland husmanskosten
blänker bordsuppsatsen, familjklenoden,
sömnens lätta gång blir ej skrämd av ängslan,
skam eller lusta.
Övers. Ivar Harrie.
med starkaste bitterhet och upprördhet den
oros-mättade tidens eländighet, men i satirerna träder han
fram osentimentalt och vardagligt, i kåserande stil.
Hans avsikt är emellertid att predika vett i folk. Han
griper till löjets vapen. Han strider mot dumhet och
onatur, snikenhet och allsköns fördärv. Han drar sin
lans för det som är sant och sunt och förnuftigt. Han
hyllar den gyllene medelvägens ideal (a’urea
medio’-critas).
Horatius’ epistlar
Och han har slutligen lämnat efter sig en rad dikter,
kallade Epistlar, skaldebrev, i vilka han som mogen,
livserfaren man förkunnar sin levnadskonst med en
klang som ännu lever kvar. Upplysta andar, en
Hol-berg, en Kellgren, har kunnat den gamle romaren
från pärm till pärm. De har hämtat åtskilligt av salt
och krydda ur hans rika förråd.
Särskilt betydelsefull blev en av epistlarna, Brev om
skaldekonsten (Ars poe’tica), där Horatius i
träffsäkra och kärnfulla verser formulerat sin inte
originella men sunda och kloka syn på dikten och diktaren.
Vid sidan av Aristoteles’ Poetik har denna dikt av
Horatius sedan renässansen i några sekler varit
normgivande för författare och kritiker, och åtskilliga av
dess verser har blivit bevingade ord.
105—407567 m
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
