Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huden och dess sjukdomar — människokroppens största organ - Överhudens yta täcks av ett hornlager - Läderhuden är rik på blodkärl och nerver - Underhuden och dess fettväv - Naglar och hår - Hudfärgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1656 HUDEN
MÄNNISKOKROPPENS STÖRSTA ORGAN
Huden och dess sjukdomar.Huden har hos
den vuxna människan en yta på 1,5 till 2 m2 och en
vikt som beräknas till 3-5 kg. Den är
människokroppens största organ. Huden har flera olika uppgifter.
Den skyddar kroppens ömtåligare delar mot
omgivningen, den fungerar som sinnesorgan och som
depåorgan för upplagsnäring. Med så många och så
olikartade funktioner är det klart att dess byggnad måste
vara ganska komplicerad.
Hudens utseende växlar hos olika människoraser
men också hos olika individer. Hos en och samma
individ har huden därtill olika utseende på olika delar
av kroppen, och som alla vet kan färgen växla med
årstiden. På ögonlocken är huden t. ex. mycket tunn
och spröd, i handflator och på fotsulor är den tjock
och oöm.
I stort sett kan man i huden urskilja tre olika
lager, ett yttre epite’lskikt, överhuden eller epider’mis,
därunder ett bindvävslager, läderhuden eller
co’ri-um, och underst ett fettlager med mycket växlande
utveckling, underhuden eller subcu’tis.
Överhudens yta täcks av ett hornlager
Överhudens epitelskikt består närmast läderhuden
av ett tillväxtskikt, där cellerna befinner sig i livlig
delning och tillväxt. De nybildade cellerna förskjuts
undan för undan ut mot ytan. Därvid tänjs de ut och
blir allt plattare och samtidigt inlagras hornämne i
dem. Epitelskiktets yta kommer härigenom att bestå
av ett sammanhängande hornlager, som är okänsligt
mot mekanisk påverkan liksom mot frätning och
etsning. Det är dessutom värmeisolerande och
ogenomträngligt för vatten. Hornlagret på hudytan är
ständigt utsatt för nötning och förbrukas och avstötes i
små fina fjäll. Denna nötning ersätts genom
nybildningen inifrån.
Om man bränner sig uppkommer en brännblåsa,
och därvid samlas vätska mellan det förhornade
skiktet och tillväxtskiktet i överhuden. Om man klipper
bort blåsan eller om den spricker, blottas
tillväxtzonens känsliga celler, och man behöver bara röra vid
dem för att omedelbart inse hur viktig homlagrets
skyddande uppgift är.
Hornlagret kan förtjockas där särskilt stora anspråk
ställs på det. Under fotsulorna är det sålunda mycket
tjockt, och vid hårt manuellt arbete kan det bildas
tjocka hornvalkar i händerna, som skyddar de
underliggande delarna mot trycket.
Hornlagrets yta är inte jämn och slät utan
genomdragen av fåror och åsar. På fingertopparna bildar
dessa regelbundna mönster. Det är dessa mönster som
vi studerar i fingeravtrycket. Eftersom det finns
oer
hört stora variationsmöjligheter, är sannolikheten att
två människor skall ha likadana fingeravtryck
försvinnande liten, och fingeravtrycket blir därför ett av våra
säkraste identifieringsmedel (se Fingeravtryck).
Läderhuden är rik på blodkärl och nerver
Läderhuden består av en fast, smidig
bindvävsmas-sa. I denna finns det rikligt med blodkärl, genom vilka
huden får sin näring. Därtill innehåller läderhuden
rikligt med nerver, som leder impulser från de
sinnesorgan med mer eller mindre komplicerad byggnad,
som registrerar påverkningar av miljön på huden.
Genom dessa hudens sinnesorgan registreras beröring
och tryck, värme och kyla, intryck som är av den
största betydelse för organismens anpassning i
omgivningen.
I läderhuden ligger också hudens körtlar.
Talgkörtlarna avsöndrar ett fett, som genomdränker
hom-lagret och gör det smidigt och mjukt samt
ogenomträngligt för vatten. Vidare finns här svettkörtlar,
som har stor betydelse i temperaturregleringens
tjänst. När kroppstemperaturen hotar att stiga,
avsöndrar dessa körtlar svett, som avges på hudytan.
Härifrån avdunstar den och binder därvid stora
mängder värme, som tas från det blod som strömmar
genom huden - kroppen avkyles. Jfr artikeln Feber.
Underhuden och dess fettväv
Genom längre eller kortare, till ett nätverk
sammanflätade bindvävsstråk sitter läderhuden fast vid den
underliggande kroppsytan. I detta nätverk finns
inlagrad fettväv. Detta är den s. k. underhuden, som
tjänstgör dels som värmeisolator och
tryckutjämnare, dels som depåorgan. Om kroppen tillförs ett
överskott på energi med näringen, upplagras detta i form
av fett, framför allt i underhuden. Det är detta
fettlager som skänker kroppen dess mjukt rundade
konturer och som ger den manliga och den kvinnliga
kroppstypen deras speciella utseende.
Naglar och hår
Naglar och hår är specialiseringar i överhudens
hornlager. Håret har hos djuren en värmeisolerande
verkan, beroende på de värmeisolerande luftlager som
kvarhålls i pälsen. Håret är hos människan
rudimentärt och i avsaknad av denna värmeisolerande
uppgift.
Hudfärgen
Hudens utseende växlar från individ till individ
och än mer från ras till ras. Olikheterna uppkommer
genom hornlagrets olika tjocklek, läderhudens ut-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
