Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händel, Georg Friedrich — oratoriets mästare - En snabb karriär - Från operan till oratoriet - Härjedalen — fjäll- och skogsbygd - Obygderna vaknar till liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRJEDALEN 1687
nover fick höra honom och upphöjde 1710 den
25-årige sachsaren till hovkapellmästare; han fick dock
omedelbart tjänstledighet för en resa till London, dit
han inbjudits. Detta blev en vändpunkt i Händeis liv.
Han fann ett sådant behag i den engelska huvudstaden,
där han hyllades som en furste i den förnäma världens
salonger och där han såg att ett stort arbetsfält
väntade honom, att han bröt kontraktet med hovet i
Hannover och beslöt att för framtiden bosätta sig i London.
Från operan till oratoriet
Till en början ägnade Händel operan sitt intresse.
I London liksom i det övriga Europa dominerade vid
denna tid italienarna operascenerna både som sångare
och musiker och som kompositörer. Händel hade ju
också gått i skola hos italienarna och kunde därför lätt
följa moderiktningarna. Som ledare för den italienska
operan skapade han nu en hel rad verk, som alla
gjorde succé och ytterligare höjde sin upphovsman i
engelsmännens ögon.
Men Händel hade många och mäktiga avundsmän,
som motarbetade honom och även lyckades få hans
teater stängd. Efter år av motgångar och även kropps-
ligen nedbruten startade han på nytt men nu med
framförandet av sina oratorier, som han ägnade hela
sitt intresse. Med dessa verk vände han sig till en
annan publik än tidigare med operorna. Dessa var
avsedda för de högsta samhällsklasserna, oratorierna
mera för en bredare borgerlig publik. Det mest
berömda av Händeis oratorier är Messias (1742), som
nått en utomordentlig popularitet. I London har det
framförts varje år sedan 1749, och även i Stockholm
uppförs det numera årligen.
Liksom Bach drabbades Händel på sin ålderdom av
blindhet, men han kunde trots detta från orgeln leda
framförandet av sina verk. Efter hans död fördes
stoftet till Westminster Abbey, där »the great mr Handel»
vilar vid sidan av Englands största män.
Av Händeis rika produktion må här främst
nämnas hans operor, t. ex. Julius Caesar, Orlando,
Bere-nice och Xerxes, hans oratorier, t. ex. Esther, Israel
i Egypten, Messias, Judas Maccabaeus,
Alexanderfesten, vidare diverse kyrkomusik och åtskilliga vokala
verk med italiensk text. Av hans
instrumentalkompositioner är hans 12 concerti grossi (konserter för i
regel 3 soloinstrument och orkester) mest berömda.
FJÄLL- OCH SKOGSBYGD
Härjedalen. Delvis i ännu högre grad än
Lappland har Härjedalen ända in i vår tid förblivit en
mycket isolerad och avskild del av vårt land.
Landskapet ligger övervägande kring Ljusnans övre
lopp, och Ljusnans dalgång med smärre utlöpare in
i dess bidalar utgör huvudbygden. I den ligger de
största orterna, Sveg och Hede, som har järnvägs-och
bussförbindelser med Siljansbygden, Hälsingland och
Stor-sjöområdet. Vid Härjeån ligger ganska isolerad
landskapets sydligaste bygd, Lillhärdal. Nordligaste delen
av Härjedalen kring Ljungans källområde och
Härjedalens Storsjö har förbindelse med Ljusnebygden via
Jämtland.
Så fort man avlägsnar sig från dalgångarnas små
jordbruksbygder - endast J/3 % av arealen är
uppodlad - befinner man sig ute i skogen. Denna består
övervägande av barrskog; björkregionen, som spelar
så stor roll längre norrut, är däremot föga
framträdande. Trädgränsen ligger på 800-1 000 m höjd ö. h.
I östra och södra Härjedalen når därför endast smärre
partier upp till fjällheden. Här går mellan Linsäll och
Hede dock ett stråk av fjällhöjder tvärs över
landskapet från nordöst till sydväst med Sånfjället (1 277 m
ö. h.) och Sömlingshågna som högsta berg.
Det är först uppe i nordväst på gränsen till
Jämtland och Norge som fjällen tar herravälde över skogen.
Strax intill Jämtlandsgränsen höjer sig landskapets
högsta topp, Helagsfjället, till 1 796 m, och öster där-
Areal. 12389,34 km2 med 14444 inv. 1952.
Berg. Helagsfjället (1 796 m), Skarsfjället (1 593 m), Storåfjället
(1 495 m), Anåfjället (1 347 m), Stora Axhögen (1 321 m),
Sånfjället (1 277 m), Brattriet (1 276 m) m. fl.
Floder och sjöar. Ljungan med Storsjön, Ljusnan med bifloderna
Tännån, Mittån, Lofsån, Härjeån och Vemån; Rogen avrinner
till Fämunden och Klarälven, de sydvästligaste gränsområdena
avvattnas till Dalälven.
Köping. Sveg.
Län och stift. Härjedalen ingår i Jämtlands län och Härnösands
stift.
Karta vid art. Jämtland.
om når Vålåsjöfjällen, Blåfjället och Storåfjället
1 450-1 495 m. Mot Jämtland öppnar sig här några
geologiskt märkliga dalgångar; Storådörren och
Lunndörren, vilkas breda, jämna dalbottnar,
begränsade av branta dalsidor, bildar ett slags portar genom
Härjedalens och Jämtlands fjälltrakter. Intill
gränsen mot Norge finns liknande bildningar i
Skarvdörren, och här når Skarsfjället 1 593 m ö. h.
Obygderna vaknar till liv
Landets avskilda läge har gjort, att mycket av
gammal sed och bygdekultur bevarats i Härjedalen. Inom
landskapet har svenska och norska inflytanden mötts
och liksom bebyggelsen trängt fram både från öster
och väster. I detta hänseende gör sig det norska
elementet starkare gällande i Härjedalen än i Jämtland.
Språket påminner i hög grad om de norska s. k.
öst-fjällsmålen, särskilt i trakterna väster om Sveg. Re-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
