Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härjedalen — fjäll- och skogsbygd - Obygderna vaknar till liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l688 HÄRJEDALEN
Härjedalens liksom överhuvud det norrländska inlandets byar ligger ofta på södersluttningarna av de stora moräntäckta höjderna,
liderna. Där lyser solen starkast, där rinner såväl den kalla luften som vattnet av, och därför bildar dessa höjder odlade oaser
medan skog, kärr och myrmarker upptar de stora vidderna. I förgrunden en tallmyr, i bakgrunden Överbergs by.
Foto C. G. Rosenberg.
dan från början av den kristna tiden räknades området
till Norge; dess västgräns var länge obestämd och
fastställdes först långt efter det att landskapet
avträtts till Sverige i Brömsebrofreden.
Rikedomen på villebråd i de djupa skogarna
lockade redan under stenåldern hit jägare och fiskare,
vilka efterlämnat få men arkeologiskt intressanta
föremål av flinta, skiffer och grönsten. Särskilt märkliga
är hällmålningarna vid Flatruet i Storsjö, där man
målat bilder av djur på kala berget i en klar röd
färg, troligen i avsikt att genom magi åstadkomma
god lycka på jakten.
Den fasta bebyggelsen uppstod dock först långt
senare. Den inskränkte sig i huvudsak till dalgångarna
i skogslandet, men då jordbruket lämnade mager
avkastning, blev boskapsskötseln redan från början
viktigare. För vinterutfodringen tog man vara på de
många små spridda ängsslåttoma; under sommaren
förde man kreaturen till fäbodarna, vilka särskilt i
västra Härjedalen gärna förlädes strax nedanför
fjällbetenas gräsrika sluttningar. Numera spelar dessa
fäbodar en nämnvärd roll blott i fjällbygderna, men
kreatursstocken är fortfarande relativt stor. Mest
odlas potatis och kom; ca 85 % av åkern är vall.
När skogsindustrins tid bröt in, fick Härjedalens
skogar ett stort ekonomiskt värde. Trävarubolagen
förvärvade stora arealer, flottleder iordningställdes,
och avverkningar sattes i gång, vilket medförde ökade
inkomster och förbättrade levnadsvillkor för
befolkningen. Samtidigt bröts isoleringen av moderna
kommunikationer, turistväsendet utvecklades till en
betydande inkomstkälla, nya seder och behov trängde
in, och mycket av det gamla började försvinna.
Men under senare tid har åter ett starkt intresse
för det gamla gjort sig gällande bland bygdernas folk.
Hembygdsgårdar, ibland både stora och
kulturhistoriskt intressanta anläggningar, har uppstått i snart
sagt varje Härjedalssocken. Redan 1893 grundades i
Funäsdalen det första bygdemuseet på den svenska
landsbygden. Den folkliga konsten framträder särskilt
i allmogens byggnadskonst med dess förnämliga
träarkitektur samt i hemmens inredning, som i sin
anslutning till rokokon visar frändskap med den norska
folkkonsten.
Härjedalens huvudort är det vid Ljusnan nära
Hälsingegränsen belägna Sveg, köping sedan 1937 (1908
-37 municipalsamhälle), med 1 799 inv. 1952. Det har
en del industri och hantverk.
Landskapets främsta problem är emellertid det
fortfarande bristfälliga kommunikationsnätet. Stort
intresse finns därför bl. a. för ett sammanbindande av
Inlandsbanan med Norra stambanan över
Sveg-Ljus-dal och en förlängning av järnvägen till Hede in över
norska gränsen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
