Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottsrörelsen — världens främsta ungdomsrörelse - De äldsta svenska klubbarna - De äldsta förbunden - Fackliga och geografiska förbund - Svensk idrottsorganisation mönsterbildande för många länder - Märkena gör propaganda och ger pengar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 704 IDROTTSRÖRELSEN ____________________________
flera ännu arbetande simklubbar. 1930 följde
Jägareförbundet och Kungliga Svenska Segelsällskapet,
varpå en mängd segel- och skytteföreningar bildades.
Flera av de på 1870- och 80-talen bildade klubbarna
hade Viktor Balck till stiftare. 1875 tog han
initiativet till Stockholms Gymnastikförening. Medlemmar
var framför allt elever vid GCI och Karlberg samt Nya
elementarskolan.
Stockholms Gymnastikförening är den märkligaste
av alla svenska idrottsföreningar, ty tack vare Balck
hade hos dess medlemmar väckts ett intresse som inte
skydde några hinder, och de var inte ensidigt inriktade
på gymnastik. Genom medverkan av dessa unga
gymnaster bildades Stockholms Fäktförening 1876,
Stockholms Roddförening 1880 (som även tog upp
skridskoåkning; Kungliga Skridskoklubben från 1866
-bildad under Karl XV:s beskydd - var ju öppen
endast för ett fåtal), Stockholms Skidlöparklubb 1879,
Stockholms Velocipedförening 1884 etc. Från denna
tid kvarstår ännu ett par föreningar som under drygt
60 år hört till de ledande i Sverige: Gefle I. F., bildad
1884, och Örgryte L. S. 1887. Av Sveriges övriga s. k.
»storklubbar» är många bildade omkring 1900.
De äldsta förbunden
Behovet av organiserade förbund och
sammanslutningar i Sverige började märkas redan på 1800-talet,
och så tidigt som 9 sept. 1888 bildades Svenska
Hjulförbundet, en sammanslutning av svenska cyklister,
av W. Hedemann-Gade i Lund. Denna
sammanslutning upplöstes senare, då Svenska Velocipedförbundet
övertog arbetet.
Till att börja med bildades inga förbund i modern
bemärkelse - alltså sammanslutningar av föreningar
med samma idrott på sitt program - utan fristående
sällskap, som hade till uppgift att stödja den unga
idrotten. Här märks framför allt Föreningen för
Skidlöpningens Främjande i Sverige (1892) och Sveriges
Allmänna Idrottsförbund (1897), som 1899 ändrade
namn till Sveriges Centralförening för Idrottens
Främjande. Dessa två organisationer lever ännu i dag.
De första förbunden - alltså sammanslutningar av
föreningar med gemensamt program - var Svenska
Gymnastikförbundet (1893), Svenska
Idrottsförbundet (1895), Svenska Velocipedförbundet (1902),
Svenska Bollspelsförbundet (1902), etc. Dessutom fanns
den fristående sammanslutningen Idrottsföreningen
Kamraterna med lokalavdelningar i många samhällen,
bildad 1895.
Då dessa förbund och föreningar ofta bekämpade
varandra, då det skar sig i fråga om regler, etc.,
bildades 1903 Svenska Gymnastik- och
Idrottsföreningarnas Riksförbund, numera omdöpt till
Riksidrottsför-bundet, omfattande de flesta »folkliga» idrotter,
alltså sådana där människan och icke maskinen (t. ex.
bilen) eller djuret (t. ex. hästen) spelar huvudrollen.
Fackliga och geografiska förbund
»Riksförbundet» bildades på två linjer: 1) den
fackliga (30 specialförbund, inklusive
Skolidrottsförbun-det) och 2) den geografiska (23 distriktsförbund).
Specialförbunden (t. ex. Svenska
Fri-Idrottsförbun-det, Svenska Brottningsförbundet, Svenska
Fotbollförbundet etc.) är ansvariga för idrottens nationella
organisation, regler, svenska mästerskap,
bestraffningar, internationellt utbyte etc. De är i sin tur direkt
anslutna till de internationella specialförbunden.
Di-striktsförbunden i sin tur arrangerar
distriktsmästerskap och organiserar samt övervakar idrotten
inom vart och ett av de 23 distrikten.
Riksidrottsförbun-det, vars verkställande myndighet är
Förvaltningsutskottet, handhar de gemensamma angelägenheterna,
representerar idrotten gentemot staten, väljer
idrottsplatskommitté etc.
Under senare år har en tendens visat sig, att
specialförbunden önskar egna distriktsförbund. Fotboll,
gymnastik och gång har nått längst i dylik indelning.
Svensk idrottsorganisation mönsterbildande för
många länder
Den svenska idrottsorganisationen har stått som
mönster för många andra länder, och svenska ledare
har flitigt tagits i anspråk för det internationella
arbetet. Sålunda har Sverige alltid haft en stark
ställning i Internationella Idrottsförbundet (J. Sigfrid
Edström ordförande från dess stiftande till 1946,
Kristian Hellström, Hilding Kjellman och Bo Ekelund i
tur och ordning sekreterare), i Brottningsförbundet
(Einar Råberg president några år), Simförbundet
(Erik Bergvall president många år), Skidförbundet
(Ivar Holmquist president i 10 år),
Skridskoförbundet (Balck president i 30 år), Kanotförbundet
(As-schier president i flera år), Handbollförbundet (Gösta
Björck president i flera år).
I Riksidrottsförbundet var dåvarande kronprins
Gustaf Adolf ordförande från dess stiftande till 1933,
då han efterträddes av prins Gustaf Adolf. Efter
dennes frånfälle övertogs ordförandeskapet 1947 av prins
Bertil. Till förbundet var vid årsskiftet 1953-54 9 597
föreningar med ca 840 000 medlemmar anslutna.
Utom Riksförbundets ram arbetar många
idrottsliga sammanslutningar, som handhai segling,
hästsport, skytte, etc. Utanför Riksidrottsförbundet men
i nära samarbete med detta verkar sedan 1945 det
stora Svenska Korporationsidrottsförbundet, som
främst tagit de företagsanställdas motionsidrott på
entreprenad.
Märkena gör propaganda och ger pengar
För den brett lagda idrottspropagandan spelar
idrotts- och belöningsmärken en betydande roll. Det
äldsta av dessa är Riksförbundets idrottsmärke, som
instiftades på initiativ av Emil Löfvenius, Norrköping.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
