Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottsrörelsen — världens främsta ungdomsrörelse - Märkena gör propaganda och ger pengar - Den breda motionsidrotten - Idrottsmoralen - Idrottsträning — hur man skaffar sig god kondition - Två sorters träning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idrottsmärket utdelas i tre grader: brons, silver och
guld. Det avser att premiera allroundfärdigheten, och
det fordras, att man under kontroll presterar ett
godkänt resultat inom var och en av de fem grupper som
uppställts. Hur många försök som helst får göras, men
samtliga godkända prov måste ha fullgjorts inom ett
och samma år.
Idrottsmärkets förmåga att göra propaganda - och
den mänskliga svagheten att vilja pryda sig med
märken av olika slag - har gjort, att många
organisationer senare upptagit idén och skapat särskilda
skick-lighetsmärken av olika slag, av vilka flertalet blivit
synnerligen populära. Speciellt krigsåren 1940-41
grasserade »märkesraseriet» i Sverige, och prov för
över 1 milj, märken avlades årligen, mest av
skid-löparmärket, gångarmärket, fri-idrottsmärket,
sim-borgarmärket och orienteringsmärket. Gemensamt för
alla dessa är, dels att de sporrar den stora
allmänheten till träning, dels att de ger sina organisationer en
god inkomst.
Den breda motionsidrotten
I huvudsak utanför den organiserade idrotten finns
ett rikt och omfattande sport- och idrottsliv, främst i
motions- och rekreationssj fte. Även här har
Storbritannien gått i spetsen - man vill »spänsta upp sig»
-men även i Sverige väller en här av oorganiserat
idrottsfolk fram, promenerande på landsvägar eller i
skog, cyklande, campande, åkande skidor (inte minst
_________________________ IDROTTSTRÄNING I 705
i fjällen), seglande eller kanotpaddlande,
gymnastiserande, idkande olika slags spel, etc.
Det är ett av den organiserade idrottens mål och
viktigaste arbetsfält att ytterligare utvidga denna
»folksport». Tävlingsidrotten utgör på en gång en
sammanslutning av de skickligaste och en
propagandaform för det mål, som kan sammanfattas i slagordet:
Idrott åt alla.
Riksidrottsförbundet startade 1953 MIKA-rörelsen,
som avser att organisera motionsidrotten inom
förbundets ram.
Idrottsmoralen
Varje idrottstävling är på sätt och vis en lektion i
moral. För att tävlingar skall kunna komma till stånd
fordras först och främst, att deltagarna respekterar
tävlingsregl erna.
Inte minst med hänsyn till detta är det av vikt, att
idrottstävlingarna har sin givna plats i
skolungdomens uppfostran. Det måste betraktas som en mycket
viktig uppgift i skolutbildningen att bibringa de unga
känsla för jair play och sportsmanship. Ty härmed
lägger uppfostraren en grund i de ungas sinnen för
framtiden. Från skolan kommer de ut i det
demokratiska samhället. Idrottsmannen blir medborgare.
Den moraliska känslan, som utvecklats genom
idrotten, får ännu större betydelse i medborgarlivet.
Skolmoralen, affärsmoralen, samhällsmoralen har
samma utgångspunkt som idrottsmoralen.
HUR MAN SKAFFAR SIG GOD KONDITION
Träningen — idrottens A och 0
IDROTTSTRÄNING. Idrottsträningen kräver en
mångdubbelt större tid än tävlingarna. I sportens
barndom hände det tämligen ofta, att man ställde upp
otränad i tävlingar, och särskilt terräng- och skidlöpare
började förr ofta tävlingssäsongen utan någon träning
alls! Numera torde detta höra till undantagen.
Den systematiska träningens betydelse insågs tidigt
i Storbritannien, fast man nu skrattar åt de metoder
som då användes. En expert i Aberdeen i Skottland,
Walter Thom, rekommenderar sålunda 1813 följande
diet för löpare: biff, fårkött, gammalt bröd (tidigast
från dagen före), starkt öl och glaubersalt. Varje
morgon skulle en löptur tagas, varvid man skulle ha tjocka
kläder på sig, så att man kom i ymnig svettning, och
under natten skulle man ligga mellan dunbolstrar. För
att »rensa» kroppen påbjöd Thom flitigt
medicine-rande och då och då intagande av kräkmedel, vilket
sannolikt, med tanke på dieten, var ganska förståndigt.
Bland födoämnen som han absolut förbjöd märktes
fisk, grönsaker, ost, smör och ägg — alltså tämligen
exakt de saker som en nutida idrottsman framför allt
rekommenderas att äta!
Sedan dess har såväl idrottsmännen som framför
allt deras ledare blivit visare - inte minst av skadan
- och kommit fram till den nuvarande formen för
träning.
Två sorters träning
Träningen är numera indelad i två olika arter, som
ganska mycket skiljer sig från varandra:
konditions-och specialträning. Den förstnämnda griper dock in i
den andra.
Konditionsträningen pågår för en modern
idrottsman så gott som hela året, ehuru den forceras mer eller
mindre. Målet är att bygga upp sin kropp, att hålla den
i gång och att vänja såväl hjärta som lungor och övriga
organ liksom musklerna vid det hårda arbete som
idrott innebär. Dessutom måste man träna ihärdigt för
att hålla fetman borta - en idrottsman som vant sin
kropp vid hårda ansträngningar kan inte plötsligt sluta
upp.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
108 a—408871 IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
