Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianerna — Amerikas urinvånare - Urskogsjakt med förgiftade pilar - Chacos indianer och Eldslandets - Mayafolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1718 INDIANERNA
Ett prov på mayafolkets bildkonst är denna relief, som hittats
i altarrummet i ett krigartempel. Teckningen föreställer en
symbolbärare i full ornat.
variantens rotstockar giftiga, vilket förutsätter en
omsorgsfull beredning. Rotknölarna rivs först, och den
deg man får genom att tillsätta vatten hälls sedan i en
strutformad korg. Genom pressning avrinner därefter
vattnet och samtidigt avlägsnas också giftet.
Vid sidan av jordbruket spelar emellertid även
jakten och fisket en betydande roll, i dessa trakter ofta
bedrivna med hjälp av olika slags gifter. Det viktigaste
pilgiftet är kura’re, ett vegetabiliskt gift som används
både vid bågskytte och blåsrörsskytte. En blåsrörspil
tillverkas av en ca 20 cm lång sticka. Spetsen doppas
i giftet och den motsatta ändan förses med en propp
av mjukt material. Genom ett långt rör blåses den lätta
pilen ut och träffar ljudlöst sitt mål, vilket är av största
betydelse vid jakt på djur som uppträder i flockar. En
vanlig fiskemetod är likaså att i stillastående vatten
sprida ut en deg framställd av en giftig lian. Fisken
bedövas på så sätt, flyter upp till ytan och kan helt
enkelt plockas upp av fiskaren.
Chacos indianer och Eldslandets
Mot söder övergår de tropiska urskogarna i
subtropiska stäpper och savannområden, El Gran Chaco,
omfattande östra delen av Bolivia, västra delen av
Paraguay och norra delen av Argentina. Området bebos
av ett flertal ganska lågtstående indianstammar, som i
första hand livnär sig genom jakt och fiske och
insam
ling av frukter. Men Gran Chaco saknar nästan
fullkomligt sten och ursprungligen levde de infödda i ett
slags träålder, dvs. de tillverkade sina redskap
uteslutande av ben och trä med hjälp av gnagartänder och
vassa fiskkäkar. Kontakten med de vita har
emellertid här medfört betydande förändringar.
En särskild ryktbarhet i Sydamerikas historia
åtnjuter de berömda arauka’nerna i mellersta Chile och
angränsande delar av Argentina på Andernas östsida.
Kulturellt påverkade av inkafolket var araukanerna
ursprungligen bofasta åkerbrukare men spanjorernas
förvildade hästar gjorde dem delvis till ett
nomadiserande ryttarfolk, som med stor kraft och skicklighet
motsatte sig de vitas framträngande.
Längst i söder på Eldslandet lever några av de mest
primitiva av alla indianstammar. Eldsländarna är ett
slags vattennomader, som tar sig fram längs
stränderna i enkla farkoster, i vilka eldar hålls vid ständigt liv
på jordbäddar. Sin föda får de genom jakt, fiske och
insamling av musslor, krabbor och olika växter.
Deras klädedräkt består trots det nästan arktiska
klimatet blott av en enda skinnmantel, deras bostad är en
riskoja, husgerådet några korgar, barkkärl,
skinnpåsar och benprylar. Vapen är harpuner och kastspjut,
men en del av dem har också lärt sig hantera båge och
pil, där stenspetsen i senare tid ersatts av buteljglas.
Farkosterna är gjorda av plankor, som formats med
eld och musselskal.
Mayafolket
I stort sett kan det sägas om Amerika, att det länge
förblev en världsdel utan historia. Endast på några få
håll - i Mexico och Peru - lyckades den
ursprungliga befolkningen höja sig till en högre kulturnivå.
Den mexikanska indiankulturens anor går
uppenbarligen mycket långt tillbaka i tiden - hur långt kan
ingen säga förrän utforskandet av de talrika
fornfynden förts längre än nu. Så mycket är emellertid säkert,
att redan vid tiden för Kristi födelse många
centralamerikanska folk levde i stora, välordnade stater och
hade nått en mycket hög civilisatorisk utveckling trots
sin okunnighet om järnets användning. Man odlade
majs, bönor, bomull och tobak med enkla slipade
sten-verktyg och framställde mångahanda föremål av
koppar, guld och silver. Gömda bland den tropiska
urskogens snår i det inre av Yucata’nhalvön och
angränsande trakter döljer sig imponerande rester av
mayaindianernas fordom blomstrande kulturstat.
Man vet emellertid mycket litet om
mayaindianernas seder och samhällsorganisation och har föga
kännedom om historiska händelser under dessa länge
sedan förflutna tider. Gåtlik är redan kulturområdets
utsträckning. Nordvästra Honduras, Guatemala och
sydvästra Yucatan uppfylles till största delen av heta,
osunda skogstrakter, där få indianer och inga vita
lever i våra dagar. Men här låg inte desto mindre det
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
