Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianerna — Amerikas urinvånare - Aztekväldets undergång - Sydamerikanska högkulturer - Inkaväldets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 2 INDIANERNA __________________________________
jord, tagen från sjöbottnen. De blev med tiden
landfasta, och på detta sätt kunde aztekerna utöka den
otillräckliga åkerjorden. Montezuma sägs ha hållit en
mängd män ständigt sysselsatta med att rengöra och
sopa gatorna samt putsa templens och palatsens
murar. Denna gaturenhållning var en fullkomlig nyhet
för spanjorerna, som kom för att erövra hans rike. En
sträng tukt och ordning rådde; unga män som hängav
sig åt dryckenskap eller förslösade sina fäders
ägodelar kunde straffas med döden.
Ryktet om det rika landet på högslätten hade nått
de spanska sjöfarare som gjorde strandhugg på
Mexicos östkust, och en av dem, Hernando Cortez, trädde
från Vera Cruz i förbindelse med Montezumas
sändebud. Vänskapsgåvor utväxlades, medan Cortez
samtidigt med diplomatisk skicklighet uppviglade
aztekernas lydfolk mot deras herrar. 1519 ryckte Cortez upp
i höglandet, slöt förbund med aztekernas arvfiender,
tlascalanerna, och tågade med en liten spansk här
förstärkt med tlascalaner mot huvudstaden. Montezuma
tog vänskapligt emot inkräktarna, men indianfursten
fick snart lära känna gästernas svekfullhet. Han togs
till fånga, belädes med bojor, och genom honom
utpressade spanjorerna stora rikedomar i guld från hans
undersåtar. Till Cortez’ framgång bidrog säkerligen den
vidskepliga vördnad indianerna hyste för honom, ty
enligt en sägen skulle en stor gud nalkas från havet i
öster och nu trodde man sig ha funnit honom i Cortez.
Men det växande hatet mot inkräktarna blev större
än deras vördnad och slog ut i full låga under det
följande året. Aztekerna samlade sig till en sista
förtvivlad strid och kämpade med en tapperhet som väckte
de härdade spanjorernas beundran. Under striden
fördes den fångne, nedbrutne fursten upp på ett tak för
att lugna sitt upphetsade folk. Men aztekerna hade
redan utsett en ny härskare. Montezuma träffades av en
slungsten från sina egna och dog inom kort.
Spanjorerna tvingades med oerhörda förluster i män, vapen
och rövade rikedomar utrymma Tenochtitlån. Det
dröjde dock ej länge förrän Cortez återkom bättre
rustad. Efter svåra strider intogs staden och jämnades
med marken. Montezumas efterträdare tillfångatogs
och underkastades den grymmaste tortyr för att
tvingas tala om var aztekerna gömt sina skatter. Detta var
den sista för européerna föga ärofulla striden, som
slutade med det gamla Mexicos undergång.
Sydamerikanska högkulturer
I det väldiga område, som vid tiden för spanjorernas
ankomst behärskades av inkafolket på den peruanska
högslätten, i kustlandet nedanför och i omgivande
delar av Anderna, hade under loppet av minst ett
årtusende flera olika högkulturer blomstrat, präglade av
individuellt utformad konstutövning. Höljt i gåtfull
mystik utvecklades redan före vår tideräknings
början kring fjällsjön Titicaca ett mäktigt rike, vars kult-
centrum och andliga medelpunkt återfunnits på
ruinplatsen Tiahuanaco. I bildkonsten möter vi här den
för Fornamerika så typiska stiliseringen i utpräglad
form. Berömd är den s. k. »Solporten», ett väldigt
stenblock smyckat med egenartade figurer i lågrelief.
Tiahuanacokulturen utövade ett starkt inflytande
på konsten hos de folk som bodde i kustlandets
floddalar och där utbildade särpräglade kulturområden.
Under de första århundradena av vår tideräkning
uppstod ett stort rike i norra delen av kustlandet,
Chimü-riket, vars huvudstad Chan Chan blev Fornamerikas
största stad, skövlad av inkaindianerna på 1400-talet.
De utgrävda ruinerna visar, att det innanför stadens
murar fanns tempel, muromgivna palats, gator, torg,
vattenreservoarer och trädgårdar. Väggarna pryddes
av geometriska reliefmönster och av målningar, som
präglas av en mot naturalism strävande figurstil,
vilken ehuru i mera expressionistisk utformning
förekommer på den målade keramiken. Till de
märkligaste konstverken från rikets första blomstringstid
hör de målade lerkärl med skulpterade
porträtthuvuden, som tillhörde stormansgravarnas
inventarium; de är formade med levande realism och utan
tvivel sanningsenliga porträtt, präglade av den lugna
värdighet som ännu är de indianska ättlingarnas
kännemärke.
I södra delen av Perus kustland utbildades i Ica- och
Nascaområdena en helt annan keramisk stil, inte
mindre beundransvärd i sin art. De runda kärlen
smyckas av en målad dekor i starka och lysande färger med
textilartat stiliserade djur- och demonfigurer. Det var
också i dessa trakter som textilkonsten upplevde en
rik blomstring.
Inkaväldets uppkomst
Även om den indianska högkulturen har gamla anor
i dessa trakter går dock inkarikets historia inte särskilt
långt tillbaka i tiden. En större statsbildning uppkom
sålunda sannolikt först på 11 oo-talet med medelpunkt
i den sägenomspunna huvudstaden Cuzco högt uppe i
det peruanska fjällandet. Undan för undan besegrades
grannfolken, och när spanjorerna under Pizarro 1531
bröt in i landet härskade inkaindianerna över en stor
del av Sydamerikas västkust från nuvarande
Colombias sydgräns i norr ned till mellersta Chile i söder.
De stora högfjällsområdena därinnanför var också i
deras hand, men de lyckades däremot aldrig tränga ned
i urskogarna öster om höglandet. Som bergsbor kunde
de inte uthärda de tropiska lågländernas hetta och
febrar, och urskogsindianema förblev dem överlägsna vid
strid i den täta djungeln. För att skydda sitt välde för
angrepp av dem uppförde emellertid inkaindianerna
väldiga fästningslinjer längs hela östgränsen.
Att ett så relativt litet folk som inkaindianema
lyckades skapa ett så stort välde synes i hög grad ha berott
på deras stora organisationstalang. I spetsen för riket
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
