Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indiens religioner — en religionernas smältdegel - Frälsning genom tro och kärlek - Samma gudom i otaliga former - De införda religionerna - Indiens språk och litteratur — de många språkens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(avata’rer, »nedstiganden») stiger han ned till jorden,
och under namnet Den Höge förkunnar Krishna
tros-frälsningens väg. Högre har indisk religion inte nått.
I denna form har den kommit kristendomen närmare:
»den som mig älskar ej förgås», det gäller även
kvinnorna och varjehanda folk av låg börd.
Samma gudom i otaliga former
Bhaktifromheten har givit folktrons älsklingsgudar
en ny betydelse. Med den lärde vedaprästen tävlar i
det moderna Indien den ofta mycket olärde guru’n,
som uppträder såsom en uppenbarelse av gudomen
och fordrar hyllning för sin egen räkning. Över de
otaliga mindre gudarna höjer sig ett fåtal
huvudgudar: den dystre, lidelsefullt dansande Shiva och den
blide skaparguden Vishnu, med vilka Brahma i
teologins system förenas till en trefald: Brahma
skaparen, Vishnu uppehållaren, Shiva förstöraren.
Råa religionsbruk och allehanda trollkonster lever
hos hinduerna kvar vid sidan av subtil religiös
spekulation och varmhjärtad hängivenhet. I pagoder och
hem, på torg och vägar, genom heliga vatten, heliga
djur och heliga män träder den översinnliga
verkligheten den enskilda människan till mötes, alltid lika
outgrundlig:
__________ INDIENS SPRÅK och LITTERATUR 1737
- Indiens vise säga och begråta,
att även Gud är för sig själv en gåta.
(V. Rydberg)
»Ingenstädes är övertygelsen om de ting, som icke
synas, starkare och mer utbredd än i Indien.»
(N. Söderblom)
Bland de religiösa gestalter som bhaktifromheten
frambragt kan nämnas Devendranath Tagore och hans
son, den berömde diktarfilosofen Rabindranath
Tagore, som 1913 erhöll nobelpriset i litteratur.
De införda religionerna
Till Indiens religioner får numera även räknas de
i senare tid införda muhammedanismen och
kristendomen. Framför allt har muhammedanismen, som
kom till Indien under stormogulernas välde, fått en
mycket stor utbredning. Medan hinduismen
omfattas av ca 240 milj, människor och den egentliga
bud-dhismen av omkr. 12 milj, har muhammedanismen
närmare 80 milj, anhängare. De kristna indierna är
något över 6 milj. Muhammedanismen har - ej minst
av politiska och sociala orsaker - under senare år
vunnit allt större utbredning. Sålunda är
befolkningen i Pakistan övervägande muhammedansk.
DE MÅNGA SPRÅKENS LAND
Indiens språk och litteratur. Liksom
Indiens olika rastyper, kulturer och religioner företer
en brokig anblick, uppvisar landet också en mångfald
olika språk. Men på samma sätt som man inom andra
områden av indiskt liv kan finna genomgående drag,
vissa egenheter som är typiska för Indien som helhet,
kan man om Indiens språk säga att åtskilliga av dem
överensstämmer med varandra i några väsentliga
avseenden, t. ex. i fråga om uttalet.
Det talas i Främre Indien ca 200 språk. De tillhör
fyra språkstammar: den indoeuropeiska, dravidiska,
austr 0 asiatisk a {mundaspråk} och indokinesiska. Det
är svårt att exakt bestämma hur många människor i
det väldiga folkmyllret som har vart och ett av dessa
språk som modersmål, och de siffror som ges i
fortsättningen är bara ungefärliga. Endast 14 språk har
en levande litteratur och är av någon nämnvärd
kulturell betydelse. De talas av ca 90 % av befolkningen.
Inte mindre än 116 indokinesiska språk talas av
småstammar i bergs- och gränstrakter. Dessa folk
utgör mindre än 1 % av hela befolkningen och utövar
inte något inflytande. De tidigaste i Indien talade
språk vetenskapen känner är de s. k. austroasiatiska
språken, som nu lever kvar i undangömda berg och
djungler i mellersta och nordöstra Indien. De talas av
något mer än 1 % av befolkningen. De som talar
indo
kinesiska eller austroasiatiska språk måste lära sig
något dravidiskt eller indoeuropeiskt språk av sina
grannar för att över huvud taget komma i kontakt
med andra människor.
Näst efter de austroasiatiska språken kom
dravidiska språk med invandrare till Indien (före år 3500
f. Kr.). I dag talas dravidiska språk av 20 % av
befolkningen. De viktigaste, som också är litteraturspråk,
är telugu (nära 30 miljoner), tamil (över 20 milj),
kannada (11 milj.), malayalam (10 milj.).
De ariska (indoiranska) språken - en gren av
samma stora språkstam, den indoeuropeiska, dit de
flesta europeiska språk hör - som kommit till Indien
efter de austroasiatiska och dravidiska språken (före
år 2000 f. Kr.), spelar nu den största rollen. Det är
där vi finner de stora litteraturspråken. De ariska
språken är idag modersmål för tre fjärdedelar av
Indiens befolkning.
Sanskrit, det fornindiska skriftspråket, kan följas
tillbaka i tiden ända långt in i andra årtusendet f. Kr.
och lever fortfarande kvar som de lärda hinduernas
språk. Från sanskrit i vidare mening (= det gamla
Indiens språk) härstammar de nuvarande ariska
(indiska, i inskränkt mening) språken i Indien.
De viktigaste ariska språken är hindi (med bihari
modersmål för ca 100 miljoner), bengali (ca 60 milj.),
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
