Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indoeuropeiska språk — vår egen språkgrupp - Indoeuropeiska språkens utbredning - Indonesien — en ny asiatisk storstat - Ett tropiskt örike - Ett land utan årstider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 744 INDONESIEN _______________________________________________________________________________
Indoeuropeiska språkens utbredning
Vi har sett, att de indoeuropeiska språken nu talas
över nästan hela Europa (se språkkartan vid
artikeln Europa) och stora delar av Iran och Indien. Icke
indoeuropeiska är i Europa: lapska, finska, estniska,
ungerska, turkiska, de mongoliska stammarnas språk
på olika ställen i Ryssland samt slutligen baskiska i
Spanien. Utom Europa har de indoeuropeiska språken
hastigt utbretts. Amerika, Australien, Nya Zeeland
och Sibirien har nästan fullständigt utbytt de
inhemska språken mot de indoeuropeiska, vilka följt med
emigranterna till dessa områden.
EN NY ASIATISK STORSTAT
Indonesien. Den 28 december 1949 sattes punkt
för ett långt och framgångsrikt kapitel i den
holländska kolonialmaktens historia och inleddes ett nytt
skede i de malajiska folkens tillvaro. Som ett resultat
av en rundabordskonferens i Flaag under den
föregående hösten tillerkändes de förutvarande holländska
besittningarna i Ostindien full självständighet denna
dag. Holländska Indien existerade ej längre (bortsett
från västligaste delen av Nya Guinea, som förblivit i
holländsk ägo). I dess ställe trädde den fria staten
Indonesien. Av det forna beroendet av Elolland
återstår nu blott en överenskommelse mellan de båda
staterna att i framtiden samarbeta på en grundval av
fri vilja, likställdhet och full suveränitet.
Ett tropiskt örike
Indonesien omfattar större delen av övärlden
mellan Asien och Australien och behärskar följaktligen
den strategiskt viktiga genomfarten mellan Indiska
oceanen och Stilla havet i Malacka- och Sundasunden.
Två stora ökedjor kan urskiljas, den ena bestående av
Sumatra, Java, MaduTa, Bali, Lombok, Sumba,
Sum-bava, Flores och Timor (av den sistnämnda är dock
den östra hälften i portugisisk ägo), den andra
omfattande Bo’rneo, CeleTies och de berömda
krydd-öarna Moluckerna.
Läget kring ekvatorn ger öarna ett rent tropiskt
klimat med jämn, hög värme och rik nederbörd, som
dock växlar något från plats till plats och från årstid
till årstid beroende på den av det stora asiatiska
fastlandet framkallade monsunväxlingen. Skillnaderna i
regnmängder har medfört att den naturliga
växtligheten på öarna i väster består av urskog men i öster
delvis också av öppna savannområden.
Ett karakteristiskt geografiskt drag är de många
bergskedjorna, som genomkorsar öarna och
geologiskt binder samman dem i ett delvis sönderbrustet
bergskedjesystem. Högst når Kerintji på Sumatra
(3 800 m) och Semeru på Java (3 676 m). Påfallande
är rikedomen på verksamma vulkaner - enbart på
Java sålunda ej mindre än 27 stycken; svåra
vulkanutbrott och förhärjande jordbävningar är ej heller
sällsynta. Särskilt ryktbart är det stora
Krakatau-utbrottet i Sundasundet 1883, varvid 34 av ön
Kra-katau sprängdes bort och 36 000 människor omkom.
Storlek. 1 492 000 km2. - 76,5
milj. inv. 1951.
Viktigaste öar. Java,
Sumatra, Borneo (varav norra
delen är brittisk besittning)
och Celebes; dessutom
femton större öar och tusentals
småöar.
Största städer. Jakarta
(för-utv. namn Batavia),
huvudstad, 640 000 inv. (1941),
Surabaja 407 000, Samarang
245 000.
Viktigaste produkter. Ris,
majs, jordnötter, sojabönor;
sockerrör, kopra, kautschuk,
kaffe, te, kinabark,
kokablad, kryddor; teak, rotting,
garvämnen; tenn, petroleum.
Större låglandsområden påträffas blott på Sumatra
och Borneo.
Invånarna är mestadels malajer av olika stam,
kultur och religion. De flesta är muhammedaner. Ett
betydande befolkningsinslag är de inflyttade kineser,
som slagit sig ned särskilt i städernas och tätorternas
affärskvarter. Fastän Java är den minsta av de stora
Sundaöama utgör ön nu liksom under den holländska
tiden den ekonomiskt, kulturellt och politiskt
viktigaste delen av den indonesiska republiken. Detta
framgår redan därav att ej mindre än två tredjedelar
av de bortåt 80 miljoner invånarna bor där.
Ett land utan årstider
Javas klimat är typiskt för ett ekvatorialt kustland,
här saknas fullständigt den angenäma omväxling
mellan varma och kalla årstider som karakteriserar
exempelvis vårt klimat. Den årliga nederbörden
underskrider endast i sällsynta fall 1 000 mm och håller sig
i regel vid omkring 2 000-3 000 mm. Det finns
emellertid trakter i Västjavas bergland, där det faller
6 000-7 000 mm och sorn hör till de regnrikaste
områdena på jorden. Värmen är i allmänhet ej överdrivet
stark - medeltemperaturen för hela året uppgår till
ca 26° C, men den stora luftfuktigheten gör att
klimatet ofta är svårt att i längden uthärda för européer.
En betydelsefull skillnad råder emellertid mellan
förhållandena på låglandet och i bergstrakterna. Redan
på en nivå av 1 000 m över havet härskar ett klimat
som är angenämt även för vita.
Java är jordens vulkanrikaste ö och
vulkankäglorna dominerar den javanska landskapsbilden. Mer än
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
