Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter — en djurgrupp med 500 000 arter - Hur sömntornstekeln lägger sina ägg - En skalbagges komplicerade utveckling - Har människorna eller insekterna herraväldet över Afrika? - Skadeinsekterna — brottslingarna i naturens värld - Strävan efter jämvikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1766 INSEKTER ______________________________________________________________________________________
till en mossliknande utväxt på kvisten. Först nästa år,
när denna egendomliga bildning blivit svart och ful,
kommer de nya steklarna fram, och sedan dröjer det
inte länge, förrän deras honor i sin tur lägger ägg. Men
hur vet de, att det just är till rosenbladknopparna de
ska flyga för att lägga sina ägg? Ingen har lärt dem
det. Deras föräldrar är för längesedan döda. Hur kan
de för övrigt ens veta, att de ska lägga ägg? Och ändå
utför de sin handling precis så, som den skall utföras,
och söker upp just nyponbusken och ingen annan växt.
Vi förstår det inte. Vi får nöja oss med att ge
handlingen ett namn och kallar den instinkt. Men det är
intressant att iaktta, att vetandet uppträder i dessa
djurs värld på annat sätt än vi är vana vid i vår
medvetna värld.
En skalbagges komplicerade utveckling
En ändå märkligare instinkt visar
sitarisskalbag-gen i södra Frankrike prov på. Honorna lägger ägg på
eftersommaren i ingångstunnlarna till ett särskilt
jordbis bon. Äggen kläcks till små kloförsedda larver, som
nu ligger stilla och väntar hela vintern. Men så blir det
vår. Jordbinas puppor kläcks där nere i sina celler och
kryper ut. Då passar larverna på och hakar sig fast i
deras pälsar, inte för att suga blod utan för att vänta
på deras äggläggning. Men de först utkläckta bina är
hanar, och precis som om larverna visste detta, beger
de sig vid binas parning över till honorna. Dessa
bygger celler och fyller dem med honungochståndarmjöl.
När en cell är färdigfylld, lägger de ägg. Då skyndar
larverna fram, och en av dem släpper sig rakt ned på
ägget. Biet märker ingenting utan bygger ett lock över
cellen. Men där inne suger larven ut ägget och
genomgår därefter sin första förvandling. Den blir nu en tjock
och fet mask, som äter upp all honungen och därpå
förpuppas. Nästa vår kommer det så ut en skalbagge i
stället för ett bi ur cellen. Men hur visste
skalbaggs-honorna, att de skulle söka upp jordbinas bon? Och
hur visste larverna, att de skulle vänta och sedan haka
sig fast vid ett bi för att under binas parning förflytta
sig över till honan samt till sist släppa sig ned på ett
ägg? Instinktens gåtfulla vetande!
Har människorna eller insekterna herraväldet över
Afrika?
Insekterna är förunderligt väl avpassade för sitt
liv och ett utomordentligt livskraftigt och vitalt släkte.
Man kan tvista om vilka det är som behärskar
jorden: människorna eller insekterna. En forskare
ställde för några år sedan frågan: »Vem tillhör egentligen
den svarta kontinenten? Inte ensamt engelsmännen
och fransmännen, ännu mindre zulunegrerna,
massai-negrerna och andra folk. Lika stor del har
tsetseflu-gorna, som gör hela landsträckor obeboeliga genom att
sprida sömnsjukan och göra dem olämpliga för
boskapsskötsel genom den kreatursmördande nagana-
sjukan; vandringsgräshopporna, vilkas härar
förintar skördarna; termiterna, som bebor varje fotsbredd
mark och slutligen förstör trävirket i vartenda hus;
vandringsmyrorna, för vilka människor och djur
måste fly.––-Vår tidsålder i jordens historia är
människans och insekternas; endast långsamt vinner
människan mark i kampen mot civilisationens fiender
bland dessa.» En annan forskare har pessimistiskt
undrat, om möjligen människans tidsålder på jorden
nu snart är förliden och insekternas i stället börjar.
Med hjälp av de insektsmedel som numera framställs
har emellertid en ny epok i striden mot
skadeinsekterna inletts. Även läkemedelsindustrins nya
preparat för bekämpandet av genom insekter överförda
sjukdomar har varit mycket effektiva.
Skadeinsekterna — brottslingarna i naturens värld
Trots de stora skador som skadeinsekterna tillfogar
oss har man ändå inte alltid haft klart för sig den
betydelsefulla roll som de spelar. Egendomligt nog var
det till stor del första världskriget som öppnade
ögonen för detta. En tysk forskare skriver därom: »Ifrån
öster ryckte klädlössens härskaror fram, i det inre av
landet tillintetgjorde de talrika skadedjuren våra
förråd av spannmål, mjöl, kläder; andra reducerade
skörden till hälften eller mer vid en tid då varje
sädeskorn och varje äpple var en kostbar gåva. Nu såg man
på en gång, hur föga rustade vi stod gentemot dessa
små fiender. Luckan i vår vetenskap gapade plötsligt
så brett, att den blev synlig för alla. Man sände en
zoolog till den östra krigsskådeplatsen för att
studera klädlusens biologi, som ännu var mycket litet känd,
man gav entomologer i uppdrag att studera
malariamyggan, man organiserade kampen mot
gräshopps-plågan i Mindre Asien» osv.
Strävan efter jämvikt
I allmänhet råder emellertid i naturen ett
jämviktstillstånd mellan de olika djuren sinsemellan och
mellan dem och växterna. Genom människans
masskulturer och genom ingrepp från hennes sida i naturens
ordning rubbas jämvikten, och en skadeinsekt tar
överhanden. De faktorer som håller skadeinsekterna i
schack är ogynnsamma väderleksförhållanden, såsom
regn och köld, samt angrepp av parasitsvampar och
olika djur, framför allt parasitsteklar, parasitflugor,
rovinsekter och spindlar samt småfåglar. Ett
exempel på den roll parasitinsektema spelar vid
upprätthållandet av jämvikten erbjuder berättelsen om en
härjning av tallflyet i Tyskland. Man samlade in en
hel mängd av denna insekts larver och lät dem
utvecklas till puppor i ett laboratorium. När dessa
sedan kläcktes, visade det sig, att endast 36 puppor på
100 gav upphov till tallflyn. De övriga 64 blev till
parasitflugor och parasitsteklar. Året därpå var
följaktligen antalet parasiter så stort, att tallflyets
härjning
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
