Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insektätande växter — växter som äter djur - Växter med falluckor och upplösande vätskor - Växter med klibbiga, hoprullbara blad - Växter med kannor i vilka insekterna drunknar - Det finns tre olika slags »fångstapparater»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1768 INSEKTÄTANDE VÄXTER
Tre fotografier, som visar hur ett stycke rått kött drar till sig ett blad av en insektätande växt (sileshår). Köttbiten har hängts
upp ett stycke från växten på en smal ståltråd. På bilden längst t. h. har bladet kommit så nära föremålet, att det kan beröra det.
skilda vävnader, som avsöndrar vätskor med vilka
bytet kan upplösas. Fångstredskapen kan vara av olika
typer. Biåsörten, som växer i små sjöar och åar, har
fått sitt namn av de egendomliga blåsformiga fällorna.
Dessa är ombildade blad. Varje blåsa är tillsluten av
en liten fallucka. Trycket i blåsan kan minskas genom
en sinnrik anordning, och till sist ger falluckan vika
för det omgivande vattnets tryck. Därvid strömmar
en liten mängd vatten in i blåsan medförande de
djur som tillfälligtvis befinner sig utanför blåsans
mynning. I blåsan upplöses de, och växten suger upp
äggviteämnena i djurkropparna.
Växter med klibbiga, hoprullbara blad
Hos landväxterna består fångstanordningama i
enklaste fall av blad med inrullbara kanter och klibbig
ovansida. Sådana blad har den lilla tätörten, som ofta
växer i kanten av mossar. Namnet tätört härrör från
den gamla föreställningen, att slemmet från dess blad
kan göra mjölken »tät», dvs. tjock, utan att det
samtidigt bildas så stora mängder syra, som då mjölken
surnar. Fångsten sker genom att insekterna fastnar i
den klibbiga vätskan. När de söker frigöra sig, utlöser
deras rörelser en retning, som tvingar bladen att rulla
ihop sig, vilket utgör ett ytterligare hinder för
insekterna vid deras försök att befria sig.
Samma växtplatser som tätörten har också en annan
i Sverige vanlig insektätare, sileshår. Plantans blad
är besatta med glesa, röda hår, som i spetsen är
för-tjockade och överdragna med ett slemlager. Kommer
en liten insekt mot något av håren, fastnar den i
slemöverdraget. Offrets rörelser, när det försöker frigöra
sig, åstadkommer en retning, som sprider sig till de
närmast sittande håren, vilka därvid böjer sig mot
bytet och ytterligare kedjar det vid bladet. Slemmet
har ej betydelse blott vid fångsten av insekten utan
löser också upp äggviteämnena i insektens kropp. De
uppsvällda hårspetsarna suger sedan denna näring ur
insekten.
Växter med kannor i vilka insekterna drunknar
Bland utländska insektätande växter finns det flera
former hos vilka fångsten sker genom att insekterna
lockas ned i urnor eller kannor, ur vilka de hindras
att komma upp genom kransar av nedåtriktade hår.
Det nedre partiet av fällan har så glatta väggar, att
insekter som krupit in i den lätt förlorar fotfästet och
faller ned i den vätska som finns i varje kanna, varvid
de drunknar. Lockbetet i dessa kannor utgörs av
honung, som avsöndras på kannans insida. Särskilt
lömskt för honungssökande insekter är det, att
kannan ofta har lysande färger och till utseendet
påminner om vissa blommor som växer i samma trakter.
Det finns tre olika slags »fångstapparater»
De insektätande växternas fångstapparat kan alltså
sägas vara uppbyggd efter tre klart skilda principer:
1. de insekter, som kommer i beröring med växten,
utlöser retningsrörelser hos vissa växtdelar (t. ex. hår
el. dyl.) och fasthålles därigenom mekaniskt av
växten (exempel härpå erbjuder sileshår, Venus’
flug-fälla m. fl.), 2. växten har körtelhår, som avsöndrar
slem, i vilket insekterna fastnar (t. ex. tätört) och
3. fångstredskapen är utbildade till olika typer av
»fallgropar» försedda med lämpliga lockmedel för
insektsbesök (t. ex. biåsört, kannväxt m. fl.). Insekterna
kan lätt komma in i fällan men svårligen komma ut
ur den.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
