Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iran (Persien) — mattornas och bergoljans land - Oaser och öknar, rosenträdgårdar och saltträsk - Fåraherdar och bönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRAN 1777
Från oljekällorna leder mäktiga rörledningar ned genom dalarna till de väldiga raffinaderianläggningarna i Abadan vid Eufrats
och Tigris’ gemensamma mynning, Schatt-el-Arab. Det var framför allt om dessa av Anglo-Iranian Oil Company uppförda
byggnader den skarpa brittisk-persiska oljekonflikten rörde sig.
berg, som försvårar förbindelserna med yttervärlden,
i öster avgränsar berg och öknar landet från de
östligaste delarna av Irans högland, Afganistan och
Belut-sjistan. Randbergen är bildade under tertiär- och
början av kvartärtiden, vulkaniska avlagringar är
vanliga, det högsta berget i den norra randkedjan,
Dema-ve’nd, är en utslocknad vulkan. Jordbävningar är
också alldagliga företeelser i Iran. Från Armeniens
mer kompakta bergland längst i väster går randbergen
isär österut. Till den norra zonen hör inom Armenien
Kara dag och vulkanerna Sahend och Savalan. Söder
om Kaspiska havet reser sig Elbur’skcdjan med
De-mavend, Irans högsta berg (5 671 m), mot öster
fortsatt av Alla dag, Djagatai’ m. fl. kedjor, som bildar
övergången till Hindukush’. De södra randbergen,
Kurdista’ns berg och Zagrosbergen, är lägre men
sänker sig brant mot Iraks slättbygder; det persiska
landskapet Arabista’n (Chusista’n) når fram till
Schatt-el-Arab, det gemensamma utloppet för Eufrat
och Tigris. Längs Persiska vikens strand fortsätter
randbergen in i Belutsjistan med ett par, tre tusen
meters höjd skiljande det torra kustbältet från det
ökenartade inlandet.
På grund av denna avspärrning genom randbergen
åt de håll varifrån nederbörden kan komma är Iran
ett torrt land, där de berömda, av poeterna besjungna
fruktträdgårdarna, fyllda av rosor och persikor, av
näktergalars och andra fåglars sång, endast utgör små
oaser i ett väldigt stäpp- och ökenland. Nederbörd
faller nästan bara på bergssluttningarna och rikligast
längs sydkusten av Kaspiska havet. Karakteristiska för
Irans torra höglandsklimat är de klara nätterna med
uppfriskande, ren luft och praktfull stjärnhimmel.
Sommardagarna är heta, juli har ofta 40-500, men på
vintern kan temperaturen gå ned under -20.
Växlingen under ett dygn kan uppgå till 30 °.
Endast randbergen är delvis skogklädda. Det inre
är stäpp eller öken, där de djupaste sänkorna intas
av grunda saltträsk. Endast några få floder kan bryta
sig genom randbergen, de övriga förtvinar i
ökensanden eller bildar avloppslösa sjöar, som under
sommaren täcks av en fast saltskorpa och på vintern
förvandlas till saltträsk. Stäpp- och ökendjur
karakteriserar området. Varg, schakal, björn, räv, leopard, vilda
får och hjortar finns, tigern uppträder i skogarna vid
Kaspiska havet, men lejonet är nu utrotat.
Fåraherdar och bönder
En fjärdedel av iranerna bor i städer, en annan
fjärdedel är nomader, hälften lever av åkems produkter.
En typisk persisk stad ter sig som en anhopning av
gråa hus med platta tak, över vilka höjer sig brokiga
minareter och ofta förgyllda moskékupoler. Allt är
inramat av en hög lermur och mestadels omgivet av
en sommargrön krans av fruktträdgårdar, där de
smärta popplarna skjuter upp ur fruktträdens
grönska. Runt om utbreder sig en gul eller grå slätt, och
vid horisonten reser sig kala bergshöjder.
Större delen av landet intages av stäppmarker. Här
betar nomadstammar sina hjordar av får, getter,
hästar och kameler. I det inre och i nordöst är stäppens
nomader turkmener, i väster och nordväst kurder, i
sydöst belutsjer, i söder och sydväst finns arabiska
beduiner. Nomadernas vandringar sträcker sig
stundom över vida landområden. Under vintern betar några
stammar sina hjordar på Mesopotamiens varma slätter
för att när snön smälter i bergen föra sina får genom
bergspassen upp i Farsista’ns gräsrika dalar.
Förhål
113—408871 IV
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
