Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ishockey — världens främsta issport - Sveriges sagolika start
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISHOCKEY 1785
Ishockey får även spelas bakom målen. Här anfaller den svenska backen Lars Björn i VM-matchen mot Canada 1954 och rundar
motståndarnas målbur, hårt trängd av en kanadensisk försvarare.
VÄRLDENS FRAMSTA ISSPORT
ISHOCKEY är världens mest utbredda isspel. Det
är till sitt ursprung kanadensiskt och spreds till
Europa i början av 1900-talet, varvid det utträngde
den sparsamt idkade bandyn från kontinenten.
Det kanadensiska isspelet, som försiggår på mindre
bana än bandyn, med längre klubbor, försedda med
tvärare »krök» samt med gummitrissa i stället för
boll, är framför allt de högtbelägna
vintersportplat-sernas, de konstfrusna utomhusbanornas och
ispalatsens speciella publiksport. Genom sin fart och
omväxling är det ett spel som i hög grad tilltalar de
bredare åskådarlagren. För att spelet skall vara njutbart
fordras högt uppdriven skicklighet, hård, spegelblänk
och absolut snöfri is.
Karakteristiskt för ishockey är, att pucken sällan går
»död», då banan är omgiven av meterhögt plank.
Målen står en bit inpå planen, och spelet fortsätter så
länge pucken befinner sig på banan och spelet inte är
avblåst för regelbrott. Även bakom målen får
spelet fortsättas. Tack vare dessa regler saknas döda
punkter i spelet. En match blir därför synnerligen
trött
sam för spelarna, varför reglerna tillåter att s. k.
av-bytare får användas. I svenska tävlingar har varje lag
rätt att ha 6 avbytare, i internationella 9.
Sveriges sagolika start
Senvintern 1920 nådde ishockeyn Sverige. Den till
Sverige inflyttade kanadensiske idrottsmannen och
filmdirektören Raoul Le Mat samt den i hemlandet
semestrande svensk-amerikanske idrottsledaren
Ernest Wiberg lyckades intressera ett antal
bandyspelare samt Svenska Fotbollförbundet
(Bandyförbundet existerade inte ännu) för ishockey. Det
bestämdes, att man skulle försöka få ett lag med i
Ant-werpenolympiadens tävlingar i maj, utrustning
inköptes från utlandet, och träningen började.
Isen hade redan tagit slut, varför träningen ägde
rum »till fots» i ett av Stadions omklädningsrum. En
del i utlandet bosatta svenska ishockeyspelare
ombads att lägga sig i träning, och så kom ett svenskt
lag i väg till olympiaden.
Den olympiska turneringen blev för Sveriges del
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
