Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islam — en världsreligion och ett världsvälde växer fram - Ur arabernas historia före islam - En enkel tro — på en sträng Gud - En mödosam väg till paradiset - Hur man kommer direkt till paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 788 islam ____________________________________________________________________________________
EN VÄRLDSRELIGION OCH ETT VÄRLDSVÄLDE
VÄXER FRAM
Islam. Historien bjuder ofta på överraskningar.
Det visar bl. a. berättelsen om hur araberna på mindre
än ett århundrade grundade sitt världsvälde och
utbredde sin världsreligion. Början var så ringa som man
gärna kan tänka sig. Där vandrade i början av
600-talet beduinerna i Arabiens öknar med sina tält, sina
får och sina kameler från den ena oasen till den
andra. Vem kunde ana, att inom hundra år arabiska
härar skulle ungefär samtidigt forcera Indus och
Pyrenéerna?
Ur arabernas historia före islam
Visserligen hade araberna haft en mycket gammal
historia som under sina mest lysande perioder varit
av betydelse för stora delar av omvärlden. Arabiska
köpmän hade sålunda rest kors och tvärs genom
Afrika från Kap Guardafui’ till Guldkusten och från
TimbukTu till San’sibar, innan någon europé ännu
visste vad som fanns söder om Sahara. Och det var i
antikens »Lyckliga Arabien», Ara’bia FeTix, beläget
i de sydvästra delarna av Arabiska halvön, som först
minéema och sedan sabéerna - jämför bibelns
drottningen av Saba - upprätthållit ett rikt och
vittutgre-nat handelsvälde under årtusendet närmast f. Kr.
Under förra delen av det första kristna årtusendet
föll emellertid Arabien såväl politiskt som kulturellt
och ekonomiskt tillbaka. Inflytandet sträckte sig inte
längre utanför den egna halvön. Oasernas
dadelskördar gav inte någon större rikedom. Köpstäderna längs
karavanvägarna förde en relativt tynande tillvaro. Och
därtill kom att det var klent beställt med
sammanhållningen mellan stammarna. Under flera perioder var
landet t. o. m. ett rov för främmande inkräktare.
Då inleddes på 600-talet e. Kr. plötsligt och utan
synbara förebud en intensiv arabisk expansion.
Kraften till denna enastående utveckling gav först och
främst den av arabernas profet Muham’med stiftade
religionen - isla’m. Den visade sig snart äga
förutsättningar att slå igenom även bland andra folk. En
omfattande och framgångsrik missionsverksamhet
igångsattes och därmed var impulsen till den
arabiska expansionen given.
En enkel tro — på en sträng Gud
Muhammed söker medvetet formulera tron så
enkelt som möjligt: Det finnes ingen annan Gud än
Alla’h. Han är stolt över att förkunna en ren
monote-ism. Själv vill han blott vara människa och erkände
öppet, att han kunde fela. Han kritiserar judarnas
beundran för Esra och den kristna kyrkans Kristuskult.
För att bestyrka sin egen uppenbarelses äkthet tillfogar
han dock orden: Och Muhammed är hans profet. Men
Allah är alltför upphöjd för att någon skall kunna
tänkas stå honom verkligt nära - en allsmäktig,
suverän härskargud. Han är för oss »Den oberäknelige»,
som dock har förutbestämt allt. Sina fiender slår han
ned med obeveklig stränghet, men mot de trogna är
han idel nåd. För den ångerfulle »dröjer han med
domen», och mot den botfärdige är han »Den
barmhärtige förbarmaren». Blind lydnad och hängivenhet
{islam - härav religionens mycket betecknande
namn) fordrar Allah av de trogna.
En mödosam väg till paradiset
Av islams »fem grundpelare» (tro, bön, fasta,
allmosa och vallfärd) talade endast en om själva tron,
de fyra övriga om särskilda fromhetsövningar.
Rätt undergivenhet yttrar sig främst i bönen. När
de fem dagliga bönetimmarna ropas ut från
moskéernas minareter (templens torn), knäfaller
muslimerna (de som har underkastat sig, dvs. de rättrogna)
på sina bönemattor med ansiktet mot rikshelgedomen
Ka’ba i Mecka. Bönerna läses rätt mekaniskt ur
Koraden (eg. uppläsning). Mera personlig bön kan nog
förekomma, men egentligen menar islam med bön
(sa-låt) närmast vad vi kallar gudstjänst. Moskén är
»platsen där man nedfaller» till bön. Till bönen hör
tvag-ningar och koranläsande samt på fredagen, som är
helgdag, även predikan. Dock saknas särskilt
präststånd i vår mening. Profeten brukade själv leda
gudstjänsten, sedan tillkom detta de s. k. ima’merna
(ledarna). Den första imamen var Ali, gift med profetens
dotter Fa’tima.
Allmosegivande är en religiös plikt mot fattiga
bröder; numera är den i allmänhet ersatt av en
fattigskatt. Vallfärder till Mecka, minst en gång i livet,
bidrar också att förena de rättrogna över hela världen
till ett väldigt broderskap. Fastan i månaden
rama-da’n (så länge solen är uppe) är en viktig
fromhets-övning.
Hur man kommer direkt till paradiset
Denna enkla och kärva religion fördes nu ut i
världen av araberna. Muhammed skickade först
missionärer att »läsa Koranen» för grannfolken samt
skickade brev till stormakternas härskare och
uppmanade dem att böja sig för Allah. Snart blev dock
»svärdsmissionen» den enda framkomliga vägen. Med
enastående offervilja gick muslimerna i döden för
Allah och hans profet. Men så hade också »det heliga
krigets» hjältar fått löfte om alla paradisets många
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
