Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islam — en världsreligion och ett världsvälde växer fram - Hur man kommer direkt till paradiset - Ett världsvälde uppstår och splittras - Då islam hotade Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAM 1789
Islam utgjorde under
århundraden en hotande fara för den
kristna kulturen. Gång efter
annan slogs muhammedanska
härskaror tillbaka av kristna
styrkor, men år 1453 föll
Konstantinopel, kristenhetens
främsta bålverk mot islam, i
turkarnas händer. Turken blev
Europas skräck för två hundra
år framåt; först genom segern
vid Wien 1683 lyckades det
européerna att slutgiltigt
avvärja hotet från profetens
anhängare.
och sinnliga fröjder framför alla andra trogna.
Dödsfruktan behövde de inte känna. Det var ändå av ödet
från begynnelsen bestämt, när vars och ens dödsstund
var inne (fatalism, jfr slagordet maktu’v, »det är
skrivet»).
På många håll inom islam har framträtt tron på en
kommande världsfrälsare, den dolde imamen eller
mah’di (»den av Gud vägledde»). Namnet bars som
personnamn av den siste imamen av Alis släkt, vilken
på ett mystiskt sätt försvann i en grotta 879.
Ett världsvälde uppstår och splittras
Det krigiska draget i den muhammedanska
missionsverksamheten fick vittgående politiska följder.
Religionskriget blev nämligen också ett erövringskrig, som
banade vägen för en formlig folkvandringsvåg vilken
från Arabiska halvön vällde fram åt både väster, norr
och öster. Kaliferna, profetens efterföljare, skapade
redan under det första århundradet efter hans död
ett av världshistoriens största välden, som sträckte
sig från Atlanten till Indus.
Som politisk enhet var kalifatet av kort
varaktighet. Väldet splittrades snart i flera självständiga
riken. Ett av de första områden som bröt sig ut var
Spanien som redan vid mitten av 700-talet bildade
ett självständigt arabiskt rike, kalifatet Cor’dova.
Den största politiska rollen kom sedermera det
turkiska eller osma’nska riket att spela. Från en relativt
liten stat i nordvästra hömet av Mindre Asien växte
det från 1300-talet till 1500-talet ut till en
asiatiskeuropeisk stormakt av första ordningen.
Även i religiöst avseende gjorde sig
splittringsten-denser starkt gällande. Ett par stridande riktningar
var de »ortodoxa» sunnFterna och de persiska schii’-
terna. Sunniterna (sunna, »rättesnöre») byggde sin
religiösa uppfattning på en tradition som de försökte
leda tillbaka till profetens dagar, medan schiiterna
anknöt till en yngre tradition, som utgick från
profetens svärson Ali. Schiiterna erkände endast Alis
efterkommande som imamer. Dem betraktade de som
ofelbara och nästan gudomliga auktoriteter, medan de
vägrade att erkänna de kalifer som inte tillhörde
denna släkt. Detta gav upphov till häftiga
sammandrabbningar, då nya kalifer skulle utses, eller till väpnade
uppror mot vissa härskande kalifer.
Då islam hotade Europa
Det kom så småningom till en kraftmätning mellan
den muhammedanska världen och Europa. I en väldig
griptångsmanöver försökte den muhammedanska
imperialismen att fånga in även vår världsdel i sin
maktsfär. Under sekler svävade kristenheten i
Europa i den största fara. Sedan hela norra Afrika på
600-talet erövrats av araberna, trängde de in på Pyreneiska
halvön som de lade under sig. Denna västliga
flankrörelse fortsattes över Pyrenéerna och Paris hotades.
I detta kritiska läge räddades Europa 732 genom det
ryktbara slaget vid Poitiers [poatie’] i det inre av
Frankrike. Erövrarna hejdades och kastades tillbaka
över Pyrenéerna, men i ytterligare mer än 700 år hade
araberna fast fot i Spanien.
I öster utgick angreppet från Mindre Asien. Som ett
Europas bålverk på denna front stod Konstantinopel.
Trots ett allt våldsammare muhammedanskt tryck, i
första hand utövat av turkiska härar, lyckades det
hålla stånd ända till 1453. Då föll den gamla
kejsarstaden och vägen var definitivt öppnad för
främmande invasion. Den turkiska erövringen av Balkanhalvön,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
