Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islands språk och litteratur — Nordens stora forntidslitteratur - Eddadikter - Skaldediktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___________________________________________ ISLANDS SPRÅK och LITTERATUR 1797
I den isländska litteraturen tar
skildringarna av kamp och
envig en stor plats, och hugg
och mothugg beskrivs
detaljerat och sakkunnigt.
Vidstå-ende illustration av Halfdan
Egedius till Snorres
Konungasagor följer noga skildringen
av Olav den heliges död vid
Stiklastad. Kungen har fått
ett yxhugg i benet och lutar
sig mot en sten. Då
genomborras han av ett spjut i buken
och får ett yxhugg mot halsen.
Av dessa tre sår dog han.
Men högt över all världens vansklighet tronar äran:
Fä dör,
fränder dö,
själv dör du även.
Ett vet jag
som aldrig dör:
domen över död man.
I senare delen av Havamal talar Oden om sig själv
och bland allehanda trollrunor förekommer där föl
jande rader:
Jag vet att jag hängde
på vindomsusat träd
nio hela nätter,
stungen med spjut
och given åt Öden,
jag själv åt mig själv,
uppe i det träd,
varom ingen vet
av vad rot det runnit.
Till denna mysteriösa ton med klang av hemliga
myter har Eddan inga andra motsvarigheter än i V olus på,
Valans spådom. Denna skildring av världsutvecklingen
fram till Ragnarök kan liksom Odens offer av sig själv
tolkas som tecken på att de vittberesta nordmännen
hade snappat upp kristna idéer, men då tydligen
endast en ringa bråkdel av den fornnordiska poesin finns
bevarad är det säkrast att inte yttra sig alltför
bestämt om vad den kan ha innehållit. I varje fall är
språket i Voluspå lika ursprungligt som oöverträffat:
Solen svartnar,
jorden sänks i havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
och elden lågar,
högt leker hettan
mot himlen själv.
De övriga dikterna om gudavärlden tyder på att den
led mot sitt fall. Det finns glimtar av stor poesi här och
var, men ofta blir gudarna försatta i högst löjliga
situationer och inte sällan utsatta för våldsam drift.
Priset tar därvidlag Lokasenna, Lokes träta, där
deras liv och leverne skärskådas och beskrives i de mest
otvetydigt oanständiga ordalag. Det är tydligt att
re
spekten alldeles var på upphällningen och att
leklynnet hade bemäktigat sig Valhall liksom det tidigare
hade bemäktigat sig Olympen.
Skaldediktning
Eddan fick sitt namn genom ett missförstånd. När
en isländsk biskop 1643 lyckades förvärva den
pergamentshandskrift från 1200-talet, som sedan blev känd
under benämningen Co’dex re’gius, trodde han att
han hade fått tag i den »äldre Edda» som antogs ligga
till grund för Snorre Sturlassons handbok i
skaldekonsten, åt vilken man redan från början hade gett det
svårtydda namnet Edda. Detta lärda verk innehåller
dels en framställning av den fornnordiska mytologin,
som i likhet med den antika långt efter sin
detronise-ring fick göra tjänst som poetisk dekoration, dels en
sammanfattning av poesins stilmedel och exempel på
hur de borde brukas.
Särskilt karakteristiska är kenningarna, konstfulla
omskrivningar som ofta liknar rebusar, omöjliga att
lösa utan ett väldigt uppbåd av kunskaper och
snarfyndighet. Det var en poesi som lämpade sig för de
sociala och politiska omständigheterna. Den odlades
av mer eller mindre professionella skalder och har
därför fått namnet skaldediktningen. Till större
delen bestod den av smickerdikter till stormännen
-om så erfordrades lika gärna av niddikter. I
allmänhet var stormännen durkdrivna kännare, eller om man
så vill ordgåtegissare, som förstod att belöna sina
skalder efter förtjänst. Många kunde själva tävla med
dem i konsten att skriva svårbegriplig vers. Både
ämnesvalet och utformningen gör att poesi av detta slag
måste förefalla eftervärlden ytterligt ointressant.
Fastän man är väl förtrogen med dessa skalders namn
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
