Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan — den uppgående solens land - Taifuner och jordskalv - Den japanska trädgårdskonsten - Japanerna har det trångt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832 JAPAN
Bland Japans årstider är hösten vackrast, lugn och
solig. Vintern är kall i Nordhonshu och på Hokkaido
men har mycket sol. Våren utmärker sig för skiftande
väderlek med för européerna påfrestande
varmfuktiga regn. Sommaren är varm, utom nära havet och
uppe i höglandet.
Dan japanska trädgårdskonsten
I Japans skogar utvecklas ett rikt djurliv, men vissa
djurarter, såsom den japanska apan, svartbjörnen och
vildhunden, är stadda i utdöende. Norr ut finnes
mycket hjort och hare. Särskilt rikt är fågel- och
insektslivet.
Både tropiska och nästan arktiska växter
förekommer i Japan; man räknar med 10 000 arter blommor
och ormbunkar. Många av våra prydnadsväxter
stammar från Japan, och japanen har en särskild förmåga
att behandla växter. Dvärgträd, »bonsai», i
blomkrukor kan få samma vackra växt som stora träd. Ett
bonsai kan vara färdigt på 6-10 år, hundraåriga bonsai
är ingen sällsynthet, och på utställningar kan man se
dvärgträd som är över 500 år gamla.
Den japanska strävan att antyda det större i det
mindre gör sig i hög grad gällande i den japanska
trädgårdskonsten. Små jordhögar representerar höga
berg, en liten damm havet. Men trots att japanen
älskar blommor, innehåller hans trädgård, bortsett
från en och annan lotus, inga blommor utan bara
bladväxter eller medelstora träd. I en berömd trädgård
vid Kyoto ligger enbart tre rader med stenar bakom
varandra i sanden. Stenarna representerar för
japanen den fullkomliga ensamhet han finner i sina
väglösa alper. Men trots detta spelar blommorna en
enastående roll i japanernas liv. Vårens stora upplevelse
är körsbärsblomningen. Då sitter japanerna lyckliga
JAPANSKA
VÄLDET
FRAM TILL
ANDRA
VÄRLDSKRIGET
under sekelgamla träds blomsterprakt, dricker saké
(risvin), diktar, musicerar, drömmer ... Om
kvällarna väller konstnärlig belysning fram genom
trädkronorna med deras otaliga dubbla rödvita blommor på
hängande grenar. Dessa träd bär ingen frukt. Deras
enda uppgift är att vara vackra. Efter blomningen
faller de vita bladen till marken. Det finns ingen japansk
skald som inte besjungit just detta ögonblick.
Knappast någonstädes på jorden fruktar människorna
döden mindre än i Japan, och detta folks lära om det
värdiga utslocknandet, om det stilla tacksamma
avskedet från världens fulla bord, symboliseras av de
fallande blombladen från detta träd, som uttömmer
sin kraft och sina möjligheter i en storartad blomning.
Japanerna har det trångt
I fråga om folktäthet står Japan som nummer fyra
bland jordens länder och är i förhållande till arealen
odlad jord tätast befolkat av alla stater. Endast 17 % av
Japans areal är odlad jord. Medan Japans folkmängd
i århundraden förblev oförändrad vid 28-30 milj,
fram till 1846 - tvåbarnssystemet var allmänt, och
det sista barnet fick ofta namnet »Slut» — ökades
folkmängden under den snabba europeiseringen av
landet med 40 milj, människor under loppet av två
släktled. Denna folkökning sammanhängde med en
stark utveckling av nya näringsgrenar, såsom
industri, utrikeshandel och sjöfart, ehuru Japan lider
brist på industriellt användbara råvaror. Industrin
baserades därför på importerade råvaror, som i
förädlat skick ånyo utfördes. Detta förhållande bildade
bakgrunden till Japans hänsynslösa erövrarpolitik
i senare tid, dess strävan att skaffa råvaror och
marknad för sin industri i länder som det antingen
behärskade eller hade ett avgörande inflytande över.
Stadsbefolkningen har vuxit snabbt och utgör
numera över hälften av den totala folkmängden. Över
1 milj, japaner bodde före andra världskriget utanför
Japans gränser, främst i Stillahavsområdet. Även i
Sydamerika steg antalet japaner, till Brasilien
utvandrade sålunda över 100 000. Men de flesta glest
befolkade vita staterna har spärrat invandringen av
japaner, bl. a. Australien, Nya Zeeland och Förenta
staterna. Och till länder med strängare klimat, t. ex.
Mansjuriet, utvandrade japanerna praktiskt taget
inte. Över huvud taget lämnar japanerna högst
ogärna sitt hemland.
Efter kapitulationen har också bortåt 1 miljon
japaner repatrierats från de av USA kontrollerade
områdena, framför allt från Korea, Filippinerna och
Söder-havsöarna.
Japanerna är ett biandfolk, det flyter malajiskt och
kinesisk-mongoliskt blod i deras ådror.
Urbefolkningen, ainofolket, har även satt sina spår i den
japanska rasutvecklingen. Kroppsligen skiljer sig japanerna
från oss genom sin ringa längd, sin korta huvudform,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
