- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 4. I - L (1697-2232) /
1846

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesuiter — Jesu sällskap och dess grundare - Riddaren möter sitt öde - Som pilgrim — genom »Misströstans dy» - Loyola förstår, att kunskap är makt - Generalen får sin armé - Genom fyra sekler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1846 JESUITER _______________________________________

armé. Alla ville kapitulera utom löjtnant Loyola och
han drev också - som vanligt - sin vilja igenom.
Fästningen intogs efter ett kraftigt bombardemang
med storm, varvid den unge officeren fick högra benet
sönderbrutet. De ridderliga fransmännen lät honom
föras hem till Loyolaborgen, där brodern, don Martin,
sände efter de bästa kirurger. Läkarna skulle först
passa ihop benbitarna. Operationen blev en barbarisk
historia. Först glömde man en benknota, som stack ut
under knäet. Benet blev ett stycke för kort! Med såg
och sträckbänk (!) skulle skadan botas. Det var en
tortyr, som varade genom veckor och naturligtvis inte
hjälpte. Loyola blev hela sitt liv låghalt. Men det är ett
gott exempel på mannens fantastiska
självbehärskning, att under de ohyggliga plågorna inte ett ljud av
smärta gick över hans läppar.

Med krigarbanan var det emellertid slut. Ignatius’
ärelystnad måste nu länkas i nya banor. Han läste på
sjukbädden om helgonens och martyrernas
självförsakelser och lidanden, och detta gav honom nya
tankar. Egentligen var ju helgonen större och även
rykt-barare hjältar än de stålklädda krigarna. Deras
andliga dåd gav inte blott själen tröst och salighet utan
även en ovansklig ära. Varför inte överträffa dem alla,
eftersom nu vägen var stängd till världslig
berömmelse? - När benet är någorlunda läkt, drar Ignatius
ut i världen »som en helighetens äventyrare, med
halvt Gud, halvt Amadis i hjärtat» (Hj. Holmquist).
Syner och uppenbarelser visar honom nu och
framgent hans väg.

Som pilgrim — genom »Misströstans dy»

Naturligtvis börjar Ignatius med det allra svåraste:
en vallfärd till Jerusalem. Det blev motigt redan från
början. Pest hade utbrutit i Barcelona, och inga
pilgrimer fraktades från denna hamn. Färdande på
vägarna med ena foten naken och den andra lam
kommer han småningom till ett kloster i Manresa, där han
tillbringar den nästan ett år långa väntetiden med
allehanda orimligt överdrivna späkningar. Den kroppsligt
och andligt sjuke fanatikern går där igenom en häftig
själskris och vill ta sitt liv. Men det är utomordentligt
karakteristiskt för Loyola, att han själv med ett
våldsamt viljebeslut reser sig ur sin förtvivlan och helt
enkelt beslutar att aldrig mer tänka på sina synder.
I blind lydnad för Guds heliga kyrka vill han ställa
hela sitt liv i dennas tjänst (jfr Luther, som strängt
taget aldrig blev riktigt »färdig» med sin Herre). Det
är nog de erfarenheter Loyola gjorde under dessa
väldiga akter av viljekoncentration, som han sedan
nedlagt i sin ytterst märkliga bok Andliga övningar
(Exer-citia spiritualia).

Loyola förstår, att kunskap är makt

Färden till Jerusalem (1523) var fylld av faror,
äventyr och lidanden, hemvägen över Italien likaså.

En gång blev Loyola t. ex. gripen som spion och
räddade sig endast genom att spela sinnesrubbad.
-Hemkomsten bjöd på ett stort problem: hur skulle
han nu gestalta sitt liv för att nå målet för sin strävan?
Jesuiterna har alltid insett, att kunskap är makt, och
Ignatius har föregått med exempel som imponerat.
Han fick börja från början. Efter några år finner vi
honom som 37-årig student plugga latin och därefter
idka lärda teologiska studier vid Paris’ berömda
universitet. 1534 promoverades han till magister.
Studietiden hade haft sina umbäranden och vanskligheter.
Inte minst säges den alltid prydlige adelsmannen ha
lidit av osnyggheten i studenternas kollegiehus (det
var överfyllt av löss, och studentrummen sopades en
gång om året).

Generalen får sin armé

Bland studentkamraterna i Paris hade Loyola
utmärkta möjligheter att tillfredsställa sin okuvliga lust
att behärska, råda och leda sin omgivning. »De andliga
övningarna» hjälpte honom att dana »viljemänniskor»
utan egen vilja. Härunder mognade de
världsfam-nande planer som ledde till jesuitordens stiftande.
Första organisationen var en liten
studentmissionsförening, stiftad 1534 i ett litet kapell på Montmartre i
Paris. Efter ett par år samlades de tio bröderna i
Italien för att över Venedig fortsätta till Palestina.
Denna plan måste överges på grund av kriget mellan
Venedig och turkarna. Loyola sände då ut sina
kamrater som ett slags inre missionärer på den italienska
landsbygden, högeligen misstänkta av kyrkans
inkvisitionsdomstolar! 1538 var hela truppen samlad i Rom,
där påven Paul III snart lärde sig uppskatta deras
tjänster. Det var mycket tack vare hans initiativ som
Ignatius nu militärt organiserade Compania de Jesus
— Jesu sällskap. Genom en bulla 27 september 1540
blev den nya orden erkänd och stadfäst.

I april 1541 valdes Loyola till general över
jesuitorden. Han kommenderade därmed den katolska
reaktionens stolta avantgarde mot protestanterna. Sitt
återstående liv ägnade han bl. a. åt att utforma
ordens-reglerna (»konstitutionerna») och lägga grunden till
ett utomordentligt skolväsende. Den store generalen
dog i Rom 31 juli 1556. Hans stoft vilar i jesuitkyrkan
Il Gesüs i Rom. Blev han inte, som han hade drömt
om, sin kyrkas största helgon, så är han i varje fall en
av dess allra märkligaste människor.

Genom fyra sekler

Den store ordensskaparens ande har ständigt
strömmat genom hans verk under fyra sekler, fyllda av stora
yttre framgångar. Målet har alltid varit detsamma:
inte att fly ur världen men att behärska den, stärka
kyrkans makt och utrota kätteriet. Under de stora
religionskrigens tid var det ofta jesuiter som höll i
diplomatins och politikens trådar. Ludvig XIV:s

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:57:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-4/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free