Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juridik — rättsväsendets ursprung och utformning - Skriven lag, praxis, prejudikat och andra rättskällor - Hur juridiken indelas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 JURIDIK
RÄTTSVÄSENDETS URSPRUNG OCH UTFORMNING
Juridik. Det latinska ordet jus betyder rätt, och
i genitiv heter det juris, som alltså betyder rättens
eller rätts-. Därav har vi ordet juridik, rättsvetenskap,
rättslära, rättskunskap.
Ordet rätt har emellertid flera olika betydelser. Man
talar om att en person anser sig »ha rätt». Det kan
innebära, att han har en i lagen stadgad rättighet, att
han anser sig företräda en »riktig» uppfattning eller
att han följer ett av lagen stadfäst rättsbud. Man
talar om subjektiv rätt dels i betydelsen rättighet, dels
som beteckning för vad den enskilde anser riktigt och
rättvist, samt om objektiv rätt dels i betydelsen
absolut (gudomlig eller naturlig) rätt, dels som en
beteckning för den i lagen nedlagda rätten. För det
senare begreppet använder man dock numera vanligen
uttrycket positiv rätt, den tillämpade rätten. Juridiken
utgår från den positiva rätten och är alltså kunskapen
om de lagstadgade eller genom sed och rättspraxis
uppkomna rättigheterna eller - sett från andra sidan
- skyldigheterna, förpliktelserna. Man kan också
säga, att juridiken är samhällets föreskrifter
angående människornas yttre förhållanden eller angående
deras handlingar.
Skriven lag, praxis, prejudikat och andra rättskällor
Juridik är inte bara skriven lag, dvs. av samhället
uttryckligen påbjudna stadganden. Det är också s. k.
rättspraxis eller sedvanerätt, dvs. vana och bruk att
vid rättstillämpningen göra så och så eller att utgå
från den och den förutsättningen. I fråga om både
skriven och oskriven lag kan vägledning hämtas från
prejudikat, tidigare i sista instans avgjorda, liknande
rättsfall, eller också i sakkunnigas uttalanden
(kom-mittébetänkanden, rättsvetenskapliga skrifter,
riksdagsutskottens utlåtanden etc.). Ofta avgöres en tvist
med stöd av vad som blivit avtalat mellan parterna
(kontrakt, brev, stadgar, muntliga
överenskommelser etc.). De olika håll från vilka rättsgrundsatser
framtas vid bedömandet av ett fall kallas rättskällor
(= källor ur vilka rätten flödar och ur vilka den
samlade juridiken uppstår).
Hur juridiken indelas
Det är intressant att ta del av hur juridiken indelas;
man får därigenom en klarare syn även på detaljer i
gällande rätt. Sedan gammalt skiljer man mellan
offentlig rätt och privaträtt. I den offentliga rätten (jus
publicum) har staten dominerande intressen, vill i
princip bestämma allt: statsrätt, förvaltningsrätt,
skattelagar, strafflagstiftning, processrätt.
Medborgarna är undersåtar inför samhällsmakten på dessa
rättsområden. Men i privaträtten eller civilrätten är med-
Juridikens indelning
I. Privaträtt (Civilrätt i vidsträckt
mening).
I. Allmän privaträtt (civilrätt i
begränsad, vanlig mening).
A. Förmögenhetsrätt.
a. Sakrätt.
b. Obligationsrätt. t* ‘
B. Familjerätt.
a. Äktenskapsrätt.
b. Föräldrarätt.
C. Arvsrätt.
2. Speciell
privaträtt.
[II. Offentlig rätt.
1. Straffrätt.
2. Processrätt.
3. Statsrätt.
4. Förvaltningsrätt.
5. Finansrätt.
6. Folkrätt.
borgaren (= civis} mera jämställd part med staten;
han kan rentav stämma staten eller dess
underordnade organ. Inom privaträtten (jus privatum) är
statens intresse främst, att en viss rättsordning blir
rådande, men i stor omfattning kan det vara staten
likgiltigt, på vilket sätt medborgarna ordnar sina
rättsförhållanden. De civilrättsliga reglerna är därför till
stor del av dis positiv natur, dvs. skall tillämpas
endast då parterna i ett avtal inte själva bestämt annat.
Motsatsen är tvingande eller indispositiva rättsregler.
Sådana förekommer bl. a. inom området för
familjerätten.
Termerna sakrätt och obligationsrätt kan behöva
förklaras närmare. Efter orden att döma vill man
gärna tro, att sakrätt är all lagstiftning som handlar
om saker (lösa föremål) och att obligationsrätt är
läran om obligationer. Men det är inte precis så.
Sakrätt är läran om de till särskilda ting och föremål
knutna rättigheterna. Äganderätten är en sådan
rättighet: den gäller mot varje person som vill försöka
upphäva den.
Obligationsrätten gäller just förpliktelser eller
skuldförhållanden, som uppkommit på grund av avtal
eller annan rättshandling. Det latinska ordet obligatio
betyder förpliktelse. Till obligationsrätten hör alltså
lagstadgandena om köp och byte, om hyra och arrende,
om avtal i allmänhet etc.
Lagstiftningen om obligationer, aktier, växlar,
checker etc. hör naturligtvis på sätt och vis till
obligationsrätten eller låt oss säga till obligationsrätt i vidsträckt
mening men har dock efter hand utskilts därifrån
och hänföres numera till speciell privaträtt. Man
skiljer alltså mellan allmän och speciell privaträtt. Den
allmänna privaträtten eller civilrätten gäller i princip
medborgarnas inbördes rättsförhållanden, oavsett
yrke: äktenskapsrätt, arvsrätt, obligationsrätt etc. Men
den speciella privaträtten tar sikte på de särskilda
förhållanden som föranleds av olika yrken eller av
säregna anordningar för tillgodoseende av vissa
bestämda behov i det ekonomiska livet:
arbetarskyddslag-stiftning, sjörätt, växelrätt, patent, bolag,
författar-rätt etc.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
