Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julen — midvinterblot och kristen jul - Den kristna julen - Den 25 december - Julirevolutionen — borgerskapets revolution - Kungadömet bevaras men kungamakten inskränkes - En signal till resning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIREVOLUTIONEN 1893
Den kristna julen är universell, utan begränsning
vare sig i tid eller rum. Julevangeliet är hela
mänsklighetens egendom: »Se, jag bådar eder en stor glädje,
som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en
Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är
Mes-sias, Herren.»
Den 25 december
Rent historiskt är den kristna kyrkan påskens
kyrka. Kyrkan växte fram kring budskapet om den
levande och uppståndne Frälsaren. Äldst firades varje
söndag som uppståndelsens dag. Det stora undret, att
Jesus från Nasaret var Guds son och att han ännu
levde mitt ibland sin församling, fyllde de första
kristna med en känsla av segerglädje. Så småningom gled
man in i ett mera kyrkoårsbetonat firande av den
heliga historien. Det blev då naturligt att fixera
uppståndelsen till en viss dag, detta desto lättare som
evangelierna gav tidsangivelser för Jesu dödsdag och
hans uppståndelse.
Först på 300-talet började man på allvar fundera
över tiden för Jesu födelse. Rent vetenskapligt måste
man säga, att juldagen fixerats rätt godtyckligt.
Någon hänsyn togs till det romerska firandet av den
oövervinneliga solen, men även andra tidsangivelser
har spelat in, bl. a. notiserna om Johannes döparens
födelse, som enligt evangelierna skulle ha ägt rum sex
månader före Jesu födelse.
Sedan juldagen en gång fastställts till den 25
december, har inga allvarliga försök gjorts att ändra dess
datum. Julen har i över ett och ett halvt årtusende
firats »mitt i den kalla vinter». Slädfärderna till
jul-ottan har bildat ett betydande inslag i julfirandet.
Mycket av vad vi inlägger i ordet julstämning hämtar
sin näring i att årets största fest firas under den
mörkaste tiden av året:
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
ja, över dem som bo i dödsskuggans land
skall ett ljus skina klart.
Redan 700 år före Jesu födelse var han bebådad i
Je-sajaprofetian: »Ett barn varder oss fött, en son bliver
oss given».
»Så födde Maria sin förstfödde son och lindade
honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke
rum för dem i härbärget.»
Kring denna händelse och detta budskap har den
kristna julen växt fram och blivit en omistlig tillgång
i Västerlandets historia. I konst, litteratur och
framför allt i de många folkliga sångerna och visorna har
julens under besjungits: Gud blev människa, och han
möter oss i Jesusbarnets gestalt.
BORGERSKAPETS REVOLUTION
Julirevolutionen. Efter Napoleon I:s fall
återupprättades monarkin i Frankrike och den
under franska revolutionen avrättade Ludvig XVI:s
broder blev kung under namnet Ludvig XVIII. Denne
förde, liksom i ännu högre grad brodern Karl X som
efterträdde honom, en politik som gynnade högadeln och
det högre prästerskapet, dvs. de reaktionära krafterna
i samhället. Då oppositionen så småningom tillväxte i
styrka, sökte regeringen avvända missnöjet genom att
besätta Algeriet. Deputeradekammaren upplöstes,
men trots att nyvalen delvis skedde under intryck
från segerrapporterna från Nordafrika, vann
oppositionen endast ökad styrka. Karl X var emellertid
oböjlig. Han kommenterade valutgången med utropet:
»Hellre såga ved än vara kung på sådana villkor som i
England.» Genom de s. k. juliordonnanserna
upplöstes deputeradekammaren på nytt, rösträtten
begränsades och pressens frihet inskränktes. Detta ledde till
uppror i Paris den 28 juli 1830, och under »de tre
ärofulla dagarna» tillkämpade sig massorna segern.
Kungadömet bevaras men kungamakten inskränkes
De revolutionära skarorna i Paris ville ha republik.
Den gamle La Fayette [fajet’], som på nytt stod i
spetsen för nationalgardet, var ingen anhängare av
republiken. De borgerliga liberalerna tog ledningen
och de ville bevara kungadömet. Hertig Ludvig Filip
av Orléans [årleans’] kallades till Paris. Han
tillhörde en sidolinje av det bourbonska kungahuset och
hade redan under franska revolutionen visat starka
sympatier för frihetsidéerna. I en proklamation
förklarade han att han antog trikolorens, den
revolutionära fanans, färger och att han skulle respektera den
fria franska författningen. Han blev vald till
riksföreståndare, och sedan Karl X, som för sent börjat göra
eftergifter, nödgats emigrera till England, mottog
Ludvig Filip den kungakrona som erbjöds honom.
Därmed inleddes borgerskapets gyllene tid i Frankrike.
En signal till resning
Julirevolutionen blev en uppmuntrande signal till
liberala och nationella rörelser på många håll i Europa.
Belgien bröt sig ur föreningen med Holland och
bildade ett eget kungarike, men i Italien slogs den
nationella frihetsrörelsen denna gång ner och i Polen
undertrycktes ett uppror med stor hänsynslöshet av
ryssarna (1831). Den reformvänliga oppositionen i
England fick ökad styrka tack vare julirevolutionen och
en likartad verkan fick den också i många tyska
stater. Även i Sverige hade revolutionen en stimulerande
verkan på liberalerna. Aftonbladet, som blev den
ledande liberala tidningen, startades i slutet av år 1830.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
