Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffe, te och kakao — tre stimulerande drycker - Drick aldrig kaffe på fastande mage - Ordet »théh» betydde ursprungligen dryck - Även te innehåller koffein - Kakao är ett näringsrikt ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFFE 1919
Drick aldrig kaffe på fastande mage
Före begagnandet rostas och males kaffebönorna.
Vid röstningen förstörs en del av garvämnena och
sockret, och samtidigt bildas de beståndsdelar som ger
kaffet dess goda smak. Särskilt bildas en del flyktiga
eteriska oljor, som förlänar kaffet dess säregna lukt.
Enär de välluktande ämnena lätt förflyktigas, bör
röstningen ske med stor försiktighet och inte vid för hög
temperatur. Detta gäller även för kaffekokandet.
Smaken försämras om kaffet kokas för länge, därigenom
att en hel del av luktämnena härvid kokar bort.
Samtidigt med att de smak- och luktbetingande ämnena
bildas vid röstningen, bildas tyvärr även en hel del
särskilt för magens slemhinnor skadliga ämnen. Dessa
lakas ut i kokvattnet mera, ju längre kaffet kokar.
Kaffe är därför en mycket olämplig dryck för personer
med klen mage. Inga människor, hur bra mage de än
må ha, bör dricka kaffe på fastande mage. Då
innehåller nämligen magsäcken ingen mat, som kan bilda
en skyddande beläggning på dess slemhinnor, och
dessa är därför särskilt känsliga. Även den bästa mage
kan på så sätt småningom förstöras. Mycket
kaffe-drickande, särskilt mellan målen, kan även indirekt
åstadkomma undernäring, därigenom att koffeinet
psykiskt framkallar en mättnadskänsla, som hindrar,
att föda intages i tillräcklig mängd.
Barn under 14-15 år bör i regel inte dricka kaffe,
då deras nervsystem påverkas för kraftigt därav.
Ordet »théh» betydde ursprungligen dryck
Tebusken odlas sedan långt mer än tusen år både
i Kina och Japan. Nu odlas den även med stor
framgång i Assam i Indien, på Ceylon och Java samt i
Georgien i Sovjetunionen.
Ordet te härstammar antagligen från det
sydkine-siska »théh», vilket ord ursprungligen helt enkelt lär
ha betytt dryck. Tedriekandet var allmänt utbrett i
Östasien redan omkr. år 1000. I Västeuropa var teet
allmänt känt först vid mitten av 1600-talet.
Fortfarande är det dock endast hos några få folk
tedrickan-det fått en större betydelse, såsom hos ryssarna och
de anglosaxiska folken liksom hos kineserna och
japanerna. Särskilt ryssarna är kända för sitt tedrickande;
där hålles »samovaren» varm hela dagen; ryssen ger
inte drickspengar utan »natjaj» (till te).
Liksom kaffeträdet odlas numera även tebusken i
stora plantager. I vilt tillstånd kan busken växa upp
till ett stort träd. De odlade buskarna får dock inte
överskrida en viss ålder, ty dels blir teets kvalitet då
sämre, dels försvåras skörden, om buskarna är för
höga. Endast de späda toppskotten ger ett bra te.
Sedan bladen plockats, lufttorkas de, varigenom deras
vattenhalt sjunker från 80 % till 20 å 40 %. Härvid
vissnar de och förlorar sin styvhet, så att de vid en
efterföljande rullningsprocess lätt bryts utan att dock
falla sönder. Brytningens betydelse ligger däri, att
cellväggarna i bladens celler spräcks, varigenom
cellinnehållet lättare kan lösas ut av vatten vid
tekokningen. Efter »rullningen» vidtager teets viktigaste
beredningsprocess, nämligen jäsningen. Bladen
ut-bredes för detta ändamål i ett något fuktigt rum och
hålls vid en temperatur av ca 300. Under jäsningen
förstörs en stor del av de i bladen ingående beska
garvämnena, varjämte de erhåller sin svarta färg och sin
karakteristiska smak och lukt. Efter det jäsningen
fortgått några timmar, avbrytes den genom bladens
torkning eller röstning vid 90-1000 medelst varm luft.
Om tebladen vid beredningen inte får jäsa, bibehålies
deras gröna färg.
Även te innehåller koffein
De viktigaste beståndsdelarna i tebladen utgörs
av omkr. 2 % koffein samt av 8-30 % garvämnen.
Vid teets tillagning utlöser vattnet det i tebladen
befintliga koffeinet tillsammans med de eteriska
oljorna och vissa färgämnen. Men samtidigt löses även
en del av de beskt smakande garvämnena och ju längre
tebladen behandlas med vattnet, eller ju varmare detta
är desto mera garvämnen löses. Man bör därför aldrig
koka vattnet tillsammans med teet, utan bäst är att
begjuta tebladen med kokande vatten. En annan
nackdel med att koka tebladen är, att större delen av deras
arom då försvinner.
Kakao är ett näringsrikt ämne
Kakaoträdets hemland är Centralamerika och norra
Sydamerika. Härifrån spriddes det snart till Mexico,
varifrån de första kakaobönorna kom till Europa.
Ordet »kakao» har närmast kommit till Europa via
spanskan men hör troligen ytterst hemma i ett
infödings-språk i Chile. Choklad är ett indianskt ord från Mexico.
För närvarande odlas kakaoväxten även i Västindien,
Afrika och Ceylon. Från Afrika kommer hälften av
världsproduktionen. Kakaon beredes ur
kakaofrukternas frön, de s. k. kakaobönorna. För detta ändamål får
bönorna först undergå en jäsningsprocess, varigenom
bl. a. en hel del bittert smakande ämnen (garvämnen)
avlägsnas. Därefter rostas de, varvid aromen
framträder. Samtidigt blir skalen så spröda, att de lätt kan
avlägsnas, varefter bönorna rivs sönder till en
deg-artad massa, den s. k. kakaomassan. Denna innehåller
omkring 55 % fett (kakaosmör), 12—15 %
äggvite-artade ämnen, 6-14 % stärkelse och 6-11 % cellulosa.
Dessutom innehåller massan något socker, färgämne
och garvämnen samt 1/2 % teobromin och något
koffein.
Ur kakaomassan framställes kakaopulver sedan
ungefär hälften av fettet pressats bort. På grund av sin
lägre fetthalt är kakaopulvret mera lättsmält och
välsmakande samt förstörs inte så lätt genom härskning.
Ur kakaopulvret framställs choklad genom tillsats av
socker (ända till 70 %j och smakämnen. Vissa
fabri
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
