Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kameldjur — »öknens skepp» och andernas ullproducent - Seg uthållighet - Gobiöknens kamel - Andernas kameler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1926 KAMELDJUR ________________________________________________________________________
Med kamelen i sin tjänst behövde människan inte längre vika ens för sandöknarnas stiglösa och tunggångna dynfält på
karavanfärderna genom världens stora dödsbälten.
verkat till att dromedaren har fått namnet »öknens
skepp».
Dromedaren är ett mycket snabbt djur, snabbare
t. o. m. än hästen. En kraftig och tränad ridkamel
påstås kunna tillryggalägga 175 km på 12 timmar. Den
lär kunna trava 3-4 dygn i sträck och därvid
tillryggalägga 500 km. En lastdromedar däremot kan
naturligtvis inte förflytta sig lika fort. Men en 50 km om
dagen lär den orka även med full last.
Dromedaren hålles inte endast som last- och
riddjur. Man använder också dess mjölk och köttet samt
dessutom skinnet. På många ställen i den trädfattiga
öknen använder man t. o. m. spillningen till bränsle,
sedan denna först har formats i kakor och torkats i
solen.
Gobiöknens kamel
Den tvåpuckliga kamelen förekommer ännu vild i
Gobiöknen i Asien. Som husdjur hålles den från Kina
ända till Krimhalvön. Den är ett ännu mera fantastiskt
djur än dromedaren och av en egenartad skönhet med
sin gyllenbruna päls. - Inte heller den tvåpuckliga
kamelen utmärker sig för något större förstånd, och
dessutom är den liksom dromedaren feg. Den råkar i
pa-nisk förskräckelse för t. o. m. helt små djur, t. ex. harar,
och tycks inte vara medveten om sin väldiga styrka.
Oaktat den mycket väl skulle kunna sparka ihjäl en
varg ställer den sig endast att spotta, fnysa och skrika
så mycket den orkar, ifall den blir angripen och nekar
oftast att själv gå till anfall.
Även denna kamel har en mycket stor förmåga att
uthärda hunger och törst och nöjer sig också med
de torraste växter till föda. Dess arbetsförmåga är
utomordentlig. Utan svårighet förmår den bära en last
på 250 kg under marscher på 30-40 km om dagen.
Alldeles som dromedaren är den nyttig inte bara som
rid- och dragdjur. Man får också mjölk av den och äter
köttet, varjämte ullen och skinnet beredes och
användes.
Andernas kameler
Lamadjuren hör hemma på Anderna i Sydamerika.
Två vilda arter finns: vikun’jan och guana’kon, som
är det största av lamadjuren. De är till skillnad från
dromedaren ganska vackra. Fastän kameldjur saknar
de kamelernas puckel. Förutom de vilda lamadjuren
finns även två tama: laman och alpackan. De anses
härstamma från guanakon, men den senares härkomst
är omtvistad. Laman hålles framför allt som
lastdjur, aldrig som rid- eller dragdjur, men även köttet
och ullen tar man vara på. Den förmår att ta sig fram i
de mest otillgängliga bergstrakter, där det är
omöjligt både för hästen och mulåsnan att komma fram.
Även laman kan liksom kamelerna bli envis och
hals-starrig. En hjord packdjur på vandring kan helt
plötsligt stanna och bli stående eller också ge sig i väg i
sken upp på bergstopparna, varifrån den vägrar att
komma tillbaka, så att man rentav kan bli tvungen att
skjuta djuren, för att inte lasten skall bli förstörd. Men
naturligtvis hör detta till sällsynthetema.
Lamadjuren är i allmänhet mycket lydiga men fordrar en
utomordentligt mild behandling.
Alpackan hålles som husdjur för den fina ullens
skull. Av denna förfärdigas filtar, täcken, dukar och
andra textilier med vacker glans och stor slitstyrka.
De gamla inkafolken hade uppnått en mycket stor
konstfärdighet i fråga om tillverkningen av dylika
vävnader.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
