Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl V — kejsaren som ärvde ett världsvälde - Kamp på tre fronter - Karl den store — medeltidens största härskargestalt - Ett stort rike växer fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL DEN STORE 1953
Kamp på tre fronter
Genom härkomst och uppfostran men även av
politiska skäl var Karls motsatsställning till
reformationen från början given. En religiös splittring skulle
ytterligare försvåra hans strävan att hålla det väldiga
kejsardömet samman och utveckla det i
universal-monarkisk riktning. Men länge hindrade krigen
honom från att utdela det tillämnade dråpslaget, och
när han slutligen försökte, hade den evangeliska
rörelsen vuxit sig för stark.
Under den gynnsammaste tiden, 1520-talet, upptogs
hans krafter av krig mot Turkiet och Frankrike.
Turkiet upplevde under Solima’n II en ny
expansionsperiod. Ungern erövrades av turkarna och plötsligt
stod en här på 30 000 man utanför Wien. De
habsburg-ska arvländerna var i fara, kanske hela Västerlandet.
Förtvivlat motstånd gjordes, och till slut upphävde
Soliman belägringen (1529) och turkfaran var
tillsvidare över. Med turkarna hade den franske kungen
Frans I slutit förbund. Denne kände sitt land hotat av
det på alla sidor omgivande habsburgska väldet, och
sedan pågick från 1521 mellan honom och Karl V ett
krig, som med korta avbrott skulle vara i över två
decennier. 1544 uppnåddes slutlig fred, och Karl erhöll
Milano, vilket ytterligare stärkte hans välde i Italien.
Nu kunde Karl ta itu med de inre förhållandena i
Tyskland. Tre år efter fredslutet med Frankrike
besegrade han den evangeliska
furstesammanslutningen, det s. k. schmalkaldiska förbundet, varvid
huvudmännen på den evangeliska sidan, Johan Fredrik av
Sachsen och Filip av Hessen, fick gå i kejserlig
fångenskap. Blott fyra år efter det att segern över den inre
fienden synts tryggad, skapades ett nytt tyskt
fursteförbund, som i förening med konung Henrik II av
Frankrike tillfogade Karl ett svårt nederlag och drog
ett brett streck över hela hans tyska politik. Själv
Karl V till häst. Målning av Tizian. Pradomuseet, Madrid.
räddade sig Karl blott genom en vågad flykt över
Brennerpasset våren 1552 och abdikerade 1556, djupt
nedslagen av de svåra motgångarna, till förmån för
sin son Filip och sin bror Ferdinand, mellan vilka
världsväldet skiftades. Efter att ha nedlagt sina
kronor drog Karl sig tillbaka till ett spanskt kloster, där
han avled 1558, tre år efter det de lutherska
riksstäderna genom religionsfreden i Augsburg tillerkänts
lika rättigheter med de katolska.
MEDELTIDENS STÖRSTA HARS KARGESTALT
IxARL DEN STORE (742 eller 747-814), konung
(från 800 kejsare) i det frankiska riket 768-814.
Året 732 är ett märkesår i Västerlandets historia. Då
blev morerna (araber), som från Spanien trängde in
i Frankrike, slagna vid Poitiers [poatie’], och
kristenheten hade därmed räddats ur en stor fara. De
segrande frankerna anfördes vid detta tillfälle av Karl
Martell, som i egenskap av »ma’jor do’mus»
(riks-hovmästare) styrde det frankiska riket i stället för
den merovingiske skuggkonungen. Karl Martells son
och efterträdare i ämbetet, Pippin [pipäns,]> kallad
den lille, lät fråga påven, vem som vore den rätte
konungen: den som hade makten eller den som hade
titeln. Påven, som behövde den mäktige
rikshovmästarens stöd, gav honom det svar han önskat sig. Pippin
lät då sätta den siste merovingen i kloster och besteg
själv den frankiska kungatronen 751 eller 752.
Ett stort rike växer fram
Efter Pippins död 768 regerade en tid hans bägge
söner Karl och Karlman tillsammans, men då den
senare avled (771), blev Karl ensam konung. Det
frankiska riket, som ursprungligen var ett germanskt rike,
omfattade vid denna tid förutom Frankrike stora
delar av Tyskland. Åt alla håll utvidgade Karl detta
välde. Det goda samarbetet med påven från Pippins tid
fortsatte. Kristendomen utbreddes till nya områden,
som infogades i den kyrkliga organisationen, och detta
underlättade i regel erövringarnas införlivning i riket.
Men de tappra och krigsdugliga sachsama sökte i
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
124—408871 IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
