Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karta — den geografiska forskningens främsta medel - Kartans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1958 KARTA
DEN GEOGRAFISKA FORSKNINGENS FRÄMSTA
MEDEL
KaRTA. När, var och hur den första kartan kom
till, det vet ingen. Men kanske gick det till så här.
Tungt lastad med byte vänder en jägare åter till
Azimutal eller plan projektion.
Kartan är vinkelriktig i sin mittpunkt; alla meridianer räta
linjer. Felaktigheter ifråga om längd, ytor och konturer
växer snabbt från mittpunkten.
Uppsplitsad, ytriktig projektion (Goodes »homolosina»).
Kartan är ytriktig; mittmeridian och breddgradslinjer
längdriktiga; genom uppsplitsningen minskade vinkelfel.
Ovan Mollweides projektion.
Kartan är ytriktig; genom
uppsplitsning kan även här
vinkelfelen minskas. T. v.
mittavståndsriktig, azimutal
polarprojektion. Avstånd och
vinklar riktiga från
nordpolen räknat. Yt- och
konturfelen stcra, särskilt söder
om ekvatorn.
sin hemby. Glada och förundrade samlas alla omkring
honom. Var någonstans har han fått allt detta? Gripen
av en ingivelse hukar sig mannen plötsligt ned på
marken. Mitt i kretsen av nyfikna bybor lägger han en
sten. »Här ligger vår by. Och där rinner den stora
älven.» Med en pinne ritar han ett streck i sanden.
»Här har vi det stora berget därborta» - han pekar
bort mot en blånande höjdrygg och placerar en större
sten vid sidan av strecket - »och där ligger den djupa
skogen, där vi brukar snara fågel. Bortanför den i
den här riktningen öppnar sig en glänta. Det var där,
jag fann alla hjortarna.» Några avbrutna kvistar och
utströdda grässtrån får markera skogen och gläntan.
Mellan denna händelse och våra dagars
högtstående och mångsidiga kartframställning ligger en lång
och imponerande utveckling. Jägarens lilla kartskiss
var som sådan ett ögonblickets bam, vinden yrde strax
igen hans verk och förstörde det. Men själva idén var
ny och fruktbar. Ingen annan metod kan ge en lika
snabb, säker och översiktlig upplysning om olika
företeelsers geografiska läge i förhållande till varandra
som kartan. Den sparar många ord, utesluter många
annars lätt åstadkomna missförstånd och kan ofta
vara en fröjd för ögat.
Kartans historia
De äldsta bevarade kartorna utgörs av några
babyloniska lerplattor från 2400-talet f. Kr. med
fragmentariska avbildningar av mindre, geografiska områden.
Likartade fynd har gjorts också i Egypten och
Feni-cien. Grunden till en mera vetenskaplig kartografi
lades emellertid först på 200-talet f. Kr. av den
grekiska forskaren Erato’stenes, då han införde
meridianer och paralleller och försökte få ett exakt mått på
jordklotet. De landvinningar på kartteknikens område,
som uppnåddes aw en rad grekiska lärde - bland
dem PtolomaFos, som utarbetade en berömd
geografisk handbok -, började emellertid gå förlorade
redan under romersk tid. De praktiskt inriktade
romarnas intresse var främst koncentrerat till
åstadkommande av tillfredsställande lantmäterikartor och
väg-kartor i militärt betydelsefulla provinser inom
Romarriket. Under medeltiden gick kännedomen om de
grekiska insatserna på detta område helt förlorade i
västerlandet och den vetenskapliga kartografin försvann.
I samband med den växande sjöhandeln började man
emellertid i Italien, Spanien och Portugal under
senare delen av medeltiden framställa ett slags
kompasskartor, portolaner, över Medelhavet, som var
förvånansvärt korrekta.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
