Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katalys — små orsaker — stora verkningar - Enzymernas betydelse för livsprocesserna - Enzymernas sammansättning är okänd - Litet historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 964 KATALYS ______________________________________
Enzymernas betydelse för livsprocesserna
Alla kemiska reaktioner i levande varelser
påskyndas av enzymer. Vid den låga temperatur, som härskar
i djur och växter, skulle i annat fall reaktionerna gå
för långsamt för att ha någon praktisk betydelse. Låter
man t. ex. en kokt stärkelselösning i flera veckor stå
vid rumstemperatur, förändras den inte påvisbart.
Först efter flera timmars kokning vid 1200 kan man
visa, att en mindre del av stärkelsen sönderdelats i
druvsocker. Håller man däremot litet
stärkelselösning under en halv minut i munnen, har all stärkelse
sönderdelats. I saliv finns nämligen ett enzym, som
fått namnet amyla’s (av stärkelsens latinska namn
amylum) och som påskyndar stärkelsens
sönderdel-ning. Samma enzym finns även i tunntarmen. Enzymet
hjälper till vid matsmältningen och spjälkar
stärkelsen i födan i socker, som sedan kan sugas upp av
blodet i tarmväggarna. Men enzymerna är specifika och
amylas kan endast spjälka stärkelse.
Matsmältningsvätskorna måste därför även innehålla andra enzym,
som spjälkar de i födan förekommande
äggviteämnena och fetterna. Så finns t. ex. i magsaften enzymet
pepsi’n, som spjälkar äggvita. Orsaken till att vi inte
kan använda trä och papper (cellulosa) som föda, är
den, att våra matsmältningsvätskor inte innehåller
något cellulosaspjälkande enzym. Däremot finns det
en hel del bakterier, som innehåller ett sådant
enzym, som fått namnet cellula’s. Sådana bakterier
förekommer rikligt i kornas magar och hjälper dem
att »smälta» cellulosan i halm o. d. Under krigsåren
användes mycket fodercellulosa, dvs. med melass
be-struken sönderhackad pappersmassa.
I växter förekommer rikligt en del enzym, som
verkar påskyndande på oxidationsprocesser. De kallas
därför oxida’ser. Orsaken till att snittytan på ett äpple
eller päron blir brunt i luften, är att vissa ämnen i
cellsaften oxideras till bruna färgämnen under
oxida-sernas medverkan. Kokas äpplet eller päronet,
sönderdelas enzymet och brunfärgningen uteblir. Andra
slags oxidaser oxiderar och förstör det i växter
vanligt förekommande C-vitaminet. Det är på grund
härav som t. ex. rårivna morötter och finhackad
persilja hastigt förlorar sin C-vitaminhalt.
Enzymernas sammansättning är okänd
Man känner ännu inte enzymernas
sammansättning men man vet, att de är uppbyggda av
komplicerade äggviteämnen. Ett intressant förhållande är,
att vissa vitaminer ingår som viktiga beståndsdelar i
en del enzym. Ett visst, bestämt enzym synes vara
uppbyggt på samma sätt i vilken levande varelse det
än förekommer. Så är det stärkelsespjälkande
enzymet amylas i tunntarmen lika med det, som
förekommer i groende korn, och det i människans magsaft
förekommande pepsinet är lika med det i hundens
magsaft. Detta har fått stor medicinsk betydelse. En
män
niska, som har magbesvär på grund av dålig
pepsin-avsöndring, kan avhjälpa detta genom att dagligen
förtära pepsin från friska hundars magsäckar.
Litet historik
Redan de gamla folken kände till en hel del
katalytiska processer, t. ex. bakning med surdeg och
tillverkning av jästa drycker. T. o. m. ett exempel på
negativ katalys har vi från forntiden. Bibelspråket i
Matt. 5: 13: »När saltet mist sin sälta, varmed skall
man då salta», anses hänsyfta på följande. I Palestina
och Arabien var det brukligt, att man beklädde botten
på bakugnen med saltplattor från Döda havet. I ugnen
eldade man med ved eller med torkad kamelspillning.
Förbränningen påskyndades av klorföreningarna i
saltet. Den vid förbränningen bildade askan innehåller
däremot fosfater, vilka verkar förhindrande på
förbränningen, och så småningom måste plattorna bytas
mot nya. »De vises sten», som de gamla
alkemisterna trodde vara nödvändig om man ville lyckas
göra guld, skulle enligt våra begrepp helt enkelt
kunna kallas för en katalysator. Den gamle alkemisten
Bartholomaeus Anglicus skrev redan i början på
1200-talet: »Vad naturen endast långsamt frambringar, det
kan änglar, demoner och trollkarlar på ett fullkomnat
sätt, i det de påskyndar vissa naturliga processer».
I början av 1800-talet beskrev den tyske kemisten
Döbereiner den förut nämnda katalysen av
kaliumklo-rat med brunsten. Allra största uppmärksamhet rönte
hans försök med vätgas. Han visade, att vätgas vid
vanlig temperatur flammar till och fortsätter att
brinna, om den får strömma mot finfördelad platina.
Platinan verkar som en katalysator och påskyndar
vät-gasens oxidation i luft, så att den tar eld. Det är den
principen som ligger till grund för våra moderna
pla-tinagaständare, som består av ett antal fina
platinatrådar, spända under en metallhuv. Döbereiners
försök verkade på dåtidens vetenskapsmän ytterst
gåtfulla och oförklarliga och väckte ett uppseende
jämförbart med upptäckten av de radioaktiva ämnena
under en senare tid. Långt före sin tid var Döbereiner,
när han i halvstor skala anlade en fabrik för
framställning av ättiksyra ur alkohol medelst platina som
katalysator. Hans arbete väckte intresse långt
utanför fackmännens krets och Goethe tackar honom i ett
brev för »hans oförtrutna försök att tekniskt utnyttja
de betydande naturkrafter, han upptäckt». Döbereiner
kan även räknas som en av föregångsmännen till den
moderna reklambelysningen. Hans »blixtrande
bokstäver» var överdragna med finfördelad platina och
inmonterade i glasrör. När vätgas leddes genom
rören började bokstäverna glöda. Är 1835 införde
Berze-lius benämningen »katalysator» och behandlade
katalysproblemet i ett flertal skrifter. Sedan dröjde det
ända till början av 1900-talet, innan några större
framsteg gjordes på detta område.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
